L I N E R I E T

Maj kom och gick. Det var lite av en märklig månad eftersom vi helt skippade våren och hoppade rakt in i sommar. Svårt att hänga med i svängarna när det toksnöade i slutet av april och därfefter gick direkt på högsommar. Men jag klagar inte. Värme och ljus är något jag verkligen längtat efter.

Träden i körsbärsparken blommande i sådär tre dagar innan det var förbi. Som tur hann jag cykla igenom på väg till dagis. Bäst är det på morgonen när ingen annan är där.

Östra Helsingfors har sina perks.

“Pinkiga träden” som Bernie glatt kallar dom.

Så var vi på landet. Jag tog produktbilder för det fantastiska soffbolaget Basta och Niki fick vara modell. Tänk att modulerna är så lätta att ta isär och bygga ihop att man får plats med en hel soffa i en liten roddbåt. Perfekt om man har landeställe på en ö. Älskar dessutom att klädseln är svinlätt att plocka bort och kasta in i tvättmaskinen.

Ingåkvällarna i maj har varit magiska.

Hej livets hus. Dig tycker vi om.

Bryggan var vi gifte oss för snart sex år sedan.

På tal om bröllop, så var vi på våra kära vänner Rebecka och Dannes bröllop i Kyrkslätt.

Jonski och Niki och jag tog sällskap ner till vigselplatsen vid sjön.

Insåg under den fantastiska ceremonin att jag sett för mycket på Netflix Love is Blind eftersom jag blev lättad när dom båda sa JA till varandra.

Hej Jonski och Niki. Riku (Jonskis man) var lite upptagen med att vara bestman och toastmaster. Så medan han skuttade runt och fixade drack vi skumpa i skuggan och prata ikapp oss.

Så roligt att få gå på bröllop igen. Känns som om våra vänner haft paus i giftermål, men i år har vi faktiskt hela tre stycken att gå på. KUL!

Kärlek ändå hörrni. Hur fint?

Jonski och bruden <3

Därefter har livet fortsatt. Lunchsallader på balkongen.

Plockat tulpaner från min trädgård. Säsongen då man inte längre behöver köpa sittblommor är ju bäst.

Mera Ingå och blommande äppelträd.

Barn på stranden medan man själv plöjer biblioteksböcker.

En Harju-AW med Jonski och Eva.

Hej fina, vackra och begåvande vänner.

10€ pestopasta och Grüner i glasen.

Jag och delen av vår trädgård som utmynnar i en skog. Torr sådan.

Den här helgen har vi varit i Ingå. Hängt med mina kära föräldrar. Mamma, jag och barnen tog en utflykt till Fiskars. 32 grader varmt i en lekpark. Nästan som om vi hade tagit en tur till medelhavet. Men Fiskars är otroligt vackert och barnvänligt. Mycket uppskattat.

Livets liv när man får vara ute majoriten av dygnet och dessutom utan 200 lager kläder.

Tillbaka till havet, lek på en flytande glass och slagsmål om en grävmaskin.

Niki kom också ut efter en fredag med grillkväll och kompisar hemma utan barn. Ibland behöver man det.

Nu här. På vår terrass i stan. Vi lämnade det äldsta barnet i Ingå med mormor och morfar och den yngsta fick följa med hem. Jag har en del att fixa med mitt nya jobb den här veckan, men annars tänkte jag se till att hämta honom riktigt tidigt på dagis och passa på att göra sådant som är lättare med ett barn.

Vi separerar ganska ofta på våra barn. Men så liten ålderskillnad känns det extra viktigt att båda får tid att vara den dom är var för sig. Utan konkurrens, utan att behöva hävda sig eller kompromissa. Viktigt för alla inblandande.

Det var det.

Jag har svävat runt de senaste månaderna. Funderat, utvärderat, tänkt, bollat, känt efter vad jag egentligen ska göra med mitt liv. Ibland har det känts självklart, ibland svårt, ibland omöjligt. Men efter att jag fick ett jobberbjudande som sen inte blev av och hur lättad jag blev av den snabba vändningen fick mig helt att tänka om. Jag har äntligen landat, svävat klart. Tagit ett beslut. Första gången på länge är jag ordentligt peppad, glad och skiträdd. Men fan. Det kommer bli bra. Nu kör vi.

Oj. Halva maj bara försvann. Vappenfirande, födelsedagar och maraton bara swishade förbi. Blir nästan stressad när jag tänker på hur fort allt går. Vill att den här tiden på året ska stå stilla men inser att jag bor i helt fel land för lång vår och oändlig sommar. Allt kan man inte få hörrni.

Annars mår jag bra. Lite ont i benen och fötterna efter mitt livs första halvmaraton. Men det håller långsamt på att släppa och bara det är ju trevligt i sig.

Men hej, vi har inte hörts på två veckor så vi hoppar tillbaka lite. Till Vapperiet.

Valborg firades hemma hos oss med Veronika, Rici och tvillingarna. Alla var nöjda över sällskapet och jag hade på mig klänningen jag haft sådär fyra vappar i rad. Hållbart minsann.

När alla barn ätit, blåst ballonger och levt rövare flyttade dom ner en våning för film och vi vuxna åt biff, drack rödvin och funderade på livet (möjligtvis skvallrade lite också).

Undviker att ha med så mycket bilder på folk och barn (speciellt andras barn) här på bloggeriet. Hoppas ni förstår det. Dagen efter åkte vi till stan, drack skumpa i en lekpark med bland annat min mamma som skulle åka Silja Line hem till Sverige. Mycket mysigt.

Efter Valborgsfirandet hälsade min barndomsvän från Värnamo, Malin på oss för en natt. Hon bor i Stockholm men var här på en arbetsresa och stannade en extra natt. Malin jobbar på Wolt, precis som Niki så han kunde bara plocka med henne från kontoret. Otroligt praktiskt.

Ny vecka och födelsedagsvecka. Min mamma fyllde 70 och firade det i Sverige med sina väninnor (vi får ha kalas för henne när hon kommer tillbaka senare). Niki fyllde även 36 och det firade vi med att gå ut och äta. Nikis mamma brukar ta våra barn och bjuda oss på datenight varje födelsedag och Niki valde även i år Kuurna.

Jag var också lycklig. För en kväll på stan med min man är kanske inte något vi så ofta sysslar med. Vi har ju lite dåligt med barnvakter majoriteten av året så när vi väl har föräldrar här som hjälper är det lyxens lyx.

Glad!!

Plus sällskap. Hanna och Andu kom med iår på födelsedagsmiddag. KUL.

Åt absolut råbiff till förrätt. Hur gott är det inte när den gör riktigt jäkla bra?

Sen blev det torsdag och Nikis riktiga födelsedag. Nikis bror Sebastian och Linda med barn hälsade på från Österrike och kom förbi. Även Nikis mamma Gaby och senare även Nikis syster Hanna med familj dök upp. Vi skålade i champagne hos oss och jag bakade vaniljbullar till barnen.

Niki fick en väldigt fin trädgårdstomte av sin mamma. Tycker den är lite kul.

Så blev det lördag. Niki sprang ett maraton (42km) och jag sprang ett halvt (21km). Mitt livs första halvmaraton och Nikis fjärde maraton. Himla roligt att få springa med så många andra, och ljuvligt att komma i mål. Jag sprang lite långsammare än vad jag tänkt mig. Men var så orolig i början över att gå ut för hårt så tog det kanske lite för lugnt de första 7 kilometerna. Men mitt mål var målet, så egentligen spelade inte tiden (2:20) så jättestor roll. Jag hade tänkt springa det på 2:10-2:15 men det får bli nästa gång. Har haft liiiite ont i benen och fötterna efteråt men har annars mått bra.

Gav mig själv den här veckan ledigt från löpträningar och har endast cyklat som träning. Ibland är återhämtningen det absolut viktigaste.

Efter vår Running Day åt vi pasta, drack något glas rosé på balkongen och somnade före 22:00. En lördag i en 35-årings liv.