L I N E R I E T

Jag har svävat runt de senaste månaderna. Funderat, utvärderat, tänkt, bollat, känt efter vad jag egentligen ska göra med mitt liv. Ibland har det känts självklart, ibland svårt, ibland omöjligt. Men efter att jag fick ett jobberbjudande som sen inte blev av och hur lättad jag blev av den snabba vändningen fick mig helt att tänka om. Jag har äntligen landat, svävat klart. Tagit ett beslut. Första gången på länge är jag ordentligt peppad, glad och skiträdd. Men fan. Det kommer bli bra. Nu kör vi.

Oj. Halva maj bara försvann. Vappenfirande, födelsedagar och maraton bara swishade förbi. Blir nästan stressad när jag tänker på hur fort allt går. Vill att den här tiden på året ska stå stilla men inser att jag bor i helt fel land för lång vår och oändlig sommar. Allt kan man inte få hörrni.

Annars mår jag bra. Lite ont i benen och fötterna efter mitt livs första halvmaraton. Men det håller långsamt på att släppa och bara det är ju trevligt i sig.

Men hej, vi har inte hörts på två veckor så vi hoppar tillbaka lite. Till Vapperiet.

Valborg firades hemma hos oss med Veronika, Rici och tvillingarna. Alla var nöjda över sällskapet och jag hade på mig klänningen jag haft sådär fyra vappar i rad. Hållbart minsann.

När alla barn ätit, blåst ballonger och levt rövare flyttade dom ner en våning för film och vi vuxna åt biff, drack rödvin och funderade på livet (möjligtvis skvallrade lite också).

Undviker att ha med så mycket bilder på folk och barn (speciellt andras barn) här på bloggeriet. Hoppas ni förstår det. Dagen efter åkte vi till stan, drack skumpa i en lekpark med bland annat min mamma som skulle åka Silja Line hem till Sverige. Mycket mysigt.

Efter Valborgsfirandet hälsade min barndomsvän från Värnamo, Malin på oss för en natt. Hon bor i Stockholm men var här på en arbetsresa och stannade en extra natt. Malin jobbar på Wolt, precis som Niki så han kunde bara plocka med henne från kontoret. Otroligt praktiskt.

Ny vecka och födelsedagsvecka. Min mamma fyllde 70 och firade det i Sverige med sina väninnor (vi får ha kalas för henne när hon kommer tillbaka senare). Niki fyllde även 36 och det firade vi med att gå ut och äta. Nikis mamma brukar ta våra barn och bjuda oss på datenight varje födelsedag och Niki valde även i år Kuurna.

Jag var också lycklig. För en kväll på stan med min man är kanske inte något vi så ofta sysslar med. Vi har ju lite dåligt med barnvakter majoriteten av året så när vi väl har föräldrar här som hjälper är det lyxens lyx.

Glad!!

Plus sällskap. Hanna och Andu kom med iår på födelsedagsmiddag. KUL.

Åt absolut råbiff till förrätt. Hur gott är det inte när den gör riktigt jäkla bra?

Sen blev det torsdag och Nikis riktiga födelsedag. Nikis bror Sebastian och Linda med barn hälsade på från Österrike och kom förbi. Även Nikis mamma Gaby och senare även Nikis syster Hanna med familj dök upp. Vi skålade i champagne hos oss och jag bakade vaniljbullar till barnen.

Niki fick en väldigt fin trädgårdstomte av sin mamma. Tycker den är lite kul.

Så blev det lördag. Niki sprang ett maraton (42km) och jag sprang ett halvt (21km). Mitt livs första halvmaraton och Nikis fjärde maraton. Himla roligt att få springa med så många andra, och ljuvligt att komma i mål. Jag sprang lite långsammare än vad jag tänkt mig. Men var så orolig i början över att gå ut för hårt så tog det kanske lite för lugnt de första 7 kilometerna. Men mitt mål var målet, så egentligen spelade inte tiden (2:20) så jättestor roll. Jag hade tänkt springa det på 2:10-2:15 men det får bli nästa gång. Har haft liiiite ont i benen och fötterna efteråt men har annars mått bra.

Gav mig själv den här veckan ledigt från löpträningar och har endast cyklat som träning. Ibland är återhämtningen det absolut viktigaste.

Efter vår Running Day åt vi pasta, drack något glas rosé på balkongen och somnade före 22:00. En lördag i en 35-årings liv.