-
Sånt och planering av Varpanaiset
Mitt barn är inne i sitt tredje språng (för er som inte vet vad ett språng är så är det en utvecklingsfas) och med det har han helt slutat sova. När han sover så sover han liksom inte ordentligt utan smygsover samtidigt som han gör kaos med händer och fötter (viftar) och vaknar av minsta lilla grej. Helt otroligt. Igår somnade han först vid två på natten och sen sov han så lätt. Lite som om han aldrig når någon riktig djupsömn. Hur som helst så ska det här språnget bara hålla på i en vecka så vi får hoppas att han sover ordentligt igen efter det. Som tur är han så gullig att jag inte ens förmår mig att bli irriterad på honom. Han kan ju inte rå för att han inte kan sova. Gullegossen.
Jaja. Nog om sömn, språng och sånt. Imorgon ska jag och Bernie åka till Ingå efter att vi besökt Luckans babycafé. Med undantag för fredag kväll ska vi bo i Ingå större delen av februari (hej landemånad). Mina föräldrar kommer nämligen hit på torsdag och stannar två veckor, efter det ska Niki vara föräldraledig tillsammans med mig (han tog ju noll dagar i och med B:s födelse) och då är tanken att landesemestra. Så nu håller jag på och packar, tvättar och fixar allt vad vi ska ha med oss. Blir kul med lite miljöombyte och föräldrahäng.
Annars håller jag på och planerar min Varpanaiset som jag ska ha i mars för alla mina vänner bosatta i Finland. Har aldrig varit ett fan av babyshowers och har därför alltid tänkt att jag ska ha en ordentlig fest efter B är född istället för innan. Så för ett dygn i mars kommer Niki och B att flytta till Ingå (alternativt Nikis mamma) och 20+ damer ramlar in i vårt hem för att dricka skumpa med mig för en kväll. SÅ HIMLA ROLIGT. Får hitta på en liknande fest i sommar med alla mina svenska vänner också. Kanske en kväll på stan i Värnamo? Vi får se. Varpanaiset (mitt eget påfund) ska hur som bli himla roligt. Yes.
Ps. Såg just filmen Jojo Rabbit och jag älskade den. SÅ BRA! SE!
Två bilder från lördagens middag. Måste verkligen ta tag i det här med att skaffa nytt underrede till vårt bord, glasskiva och fler stolar. Projekt matsal. -
Hej
Ursäkta tystnaden här på bloggen. Har haft en helg med fullt program och har faktiskt inte ens öppnat min dator förrän nu (söndag kväll). Jag har haft en riktig bra helg, med flera middagar med vänner och väldigt mycket sällskapsspel. Precis så som en riktig panghelg ska vara.Nu ska jag se senaste avsnittet av SVT:s tv-serie Kalifat. En tv-serie som jag hatälskar. Älskar för att den är så jäkla bra och hatar för att den får mig att må riktigt jäkla dåligt. En sak som helt tydligt hänt med mig sedan jag blev mamma är att jag är så mycket känsligare för allt. Filmer, tv-serier, nyheter där barn utsätts för otäckheter undviker jag helt eller kämpar mig igenom med ångest. Lider verkligen. Så ja, nu ska jag plåga mig igenom ännu ett avsnitt där en mamma är fast med sitt spädbarn i Syrien och föräldrar kämpar för att stoppa sina svenska tonårsdöttrar från att bli IS-fruar. Önska mig lycka till. Puss!
-
Hemmatisdag
Idag har vi gjort absolut ingenting. Bara varit hemma och tagit det lugnt och chillat. Kanske för att vädret ute inte känts så lockande och kanske för att januari aldrig verkar ta slut. Men lusten att släpa ut mig själv, lillbjörnen och vagnen på stan fanns inte. Imorgon har vi fyra programpunkter och kommer knappt vara hemma på hela dagen så kanske bra med en ordentlig hemmadag.Har även tänkt en hel del på barnaskapande. Har hört så många historier runt omkring mig den senaste tiden om vänner och bekanta som inte har haft den turen som vi har med att bli föräldrar. Hur par kämpar med cystor, ivf:er, missfall och återkommande mens varje jäkla månad. Det har fått mig att känna mig extra tacksam över hur bra det har gått för oss. Att Bernie ens finns, att graviditeten och förlossningen gick bra, att B är frisk, att jag är frisk. Saker som egentligen inte alls är självklara. Det är så många som kämpar där ute, som vill och försöker. Där det här med att skapa en familj är så svårt och så ångestladdat. Att något som kan vara så enkelt för vissa kan vara så svårt för andra. Orättvist.
När jag ändå skriver om olika upplevelser av barnaskapande vill jag även passa på att tipsa om Amandas blogg. Amanda och jag fick barn nästan samtidigt och ändå har vi helt olika berättelser. Jag grät när jag läste Amandas förlossningsberättelse och är så glad att både hon och hennes son Oliver idag mår bra.