Ingåhelgen var bäst. Vi dagsbastade halva lördagen, badade och badade. Barnen hade även varsin badbalja med varmt vatten på terrassen som dom varvade hav och bastu med. Dagsbastu men barn är för övrigt en otroligt bra landeaktivitet. Man kan hålla på i en evighet och alla blir rena och glada.

Vi var även i skogen och plockade svamp, men det blev ganska kortvarigt. En granne tre hus ifrån skällde på mig och barnen för att han ansåg att vi bröt mot allemansrätten. Vilket vi inte gjorde. Men jag blev så paff att jag inte riktigt kunde försvara mig. Det blir så ibland, att just när man blir utskälld så blir man så ställd att man inte säger något och efteråt blir man skitsur. Så även i det här fallet. Efter att han körde iväg i sin bil tappade barnen lusten att gå i skogen. Tack för den.

När barnen somnat läste jag bok på bryggan. September är så otroligt vackert här.

Pennyhunden som börjar närma sig året. Lättare hund kan man nog inte ha än den här lugna pärlan.

Skrev ett blogginlägg här medan barnen såg på Mattelabbet på paddan.

Barn och kvällar

Allt är så lätt att fotografera så här års. Lite annat än i januari.

Försökte gå i skogen med barnen igen, men de ville inte träffa den arga mannen. Får göra nytt försök nästa gång.

Dimman och hästarna längs vägen.

Ingå har fått en ny svensk skola. En otroligt vacker byggnad i trä med väldigt bra skolgård. Skateparken fick tummen upp av båda barnen så vi började varje morgon av Ingåhelgen här.

Sen blev det söndagkväll och vi körde hem. Lagade söndagsmiddag medan jag kika på de Förrädarna på TV4. Lite sen på bollen här, men det är faktiskt väldigt underhållande.

Barnens favoritmat. Rökt lax, rostad potatis, smörstekta kantareller, bönor och aioli. Slut på helg.

Med risk för att uppmuntra de tre läsare den här bloggen har kvar till konsumtionhets så kommer en del av min inköpslista för hösten 2025. Vi bortser helt från barnens inköpslista och det här är 100% min.

Nummer ett inköptes i torsdags. Så den är klar.

Höstjackan.
Jag behövde en ny mellansäsongsjacka som tål skog, hundpromenader, lekplatser, stadsliv etc. Gärna en klassisk jäkel som blir finare med tiden. Med de preferenserna föll valet på en klassisk Barbour Beadnell. Blev extra glad i kassan på Partioaitta (Naturkompaniet) när säljaren sa att jag lätt kan ha den i 20 år framåt. Investering.

Underkläder.
Jag är antagligen inte den enda småbarnsförlädern som lätt bränner X€ på PoP men själv bär underkläder från medeltiden. Skämt åsido, men jävlar i havet den delen av garderoben behöver en uppfräschning. Så jag ska börja om från början. Kasta alla urtvättade, missfärgade och halvtrasiga BHar och trosor och shoppa loss. På tiden.

Löparskor
Mina Hoka Clifton 9 har bränt 700km varav ett halvmaraton och ett hel. De är helt enkelt utslitna och studsen och dämpningen har dött. Vill jag fortsätta löpa hållbart är ett par nya skor ett måste. Har siktat in mig på New Balance Fresh Foam X 1080v14 W. Bra dämpning, samma drop som jag är van vid och känns toppen på foten (har testat). Kul med något nytt när jag har både haft Asics och Hoka.

Boots.
Här vet jag inte ännu helt vad jag ska köpa. Men mina trotjänare till boots från Gant började läcka in lite var och här på vårkanten och efter fem år på fötterna behöver de helt enkelt en klassisk ersättare. Får göra lite research.

Kamera
Okej, det här kanske inte räknas eftersom det är mitt företag som behöver en ny kamera. Men same same. Tänkte köpa en Fujifilm x100vi. Helt enkelt en jäkligt jäkligt bra kompaktkamera. Tar väldigt mycket bilder på både produkter och händelser med mitt företag, men även den här bloggen skulle må bra av den här uppdateringen. Ja, jag vet. Ni som säger ”min iphone tar bra bilder”. Absolut, men så sa ni även när ni hade en Iphone 4S. Hur bra är dom bilderna idag? På riktigt? Det ÄR skillnad på bilder som tas med en ordentlig kamera och en telefon som snart får en ny uppdatering.

Det var det. 🙂

Jag sprang ett maraton. Jag vet, det låter lite märkligt för människor som jag. Vi springer inte maraton. Kanske just därför känns det extra kul. Jag är ingen Sporty Spice. Jag har aldrig hållit på med bollsporter eller liknande. Första gången jag tog ett löpsteg var 2016 och då plågade jag mig igenom Tjejmilen i Stockholm. Förra året sprang jag mitt livs första halvmaraton. Med blödande fötter kom jag i mål och tänkte att jag aldrig i livet skulle vilja springa ett helt maraton. Här är jag nu, Lina 2025 och har sprungit ett maraton. Kanske inget supernsnabbt sådant, men ändå ett maraton. I mål kom jag på 4:48 och det är jag stolt över.

Jag skrev ett inlägg tidigare i somras om att börja springa.

Och på samma veva är det. Att bara börja, att bara fortsätta, att bara fortsätta lite till. Plötsligt har man sprungit 42,195 km. Bara sådär. Kanske det jag älskar med löpningen, den är tillgänglig, individuell och peppande.

När jag började springa mitt maraton tänkte jag länge att nej, det här kommer nog inte att gå. Efter sådär 21 km insåg jag att jo, det här kommer absolut att gå. Jag sprang till och med mer än 42 mil. Haren jag sprang efter (person som springer ett visst tempo med flaggor på ryggen) tappade sin flagga runt 21km och jag sprang tillbaka med honom för att hjälpa till med att få tillbaka flaggan. Såpass att vi sprang någon kilometer extra plus var tvungna att gasa på för att komma i fatt vår grupp. Så här i efterhand kan jag undra varför jag gjorde det. Men, ibland vill man bara hjälpa till.

Men hur som. Jag sprang ett maraton. Kan jag. Kan du.