Jag får den här frågan då och då. Vad finns det för skillnader mellan mina båda hemländer. I det stora hela skiljer det inte jättemycket. Vi är båda demokratiska, nordiska länder med smått värdelösa regeringar.

Nej men idag ska vi gå in på lite mer av detaljer.

Vi börjar med bostadslån.
Här har vi en klar skillnad. I Finland betalar man av sitt bostadslån på 20-25 år (vanligast). I Sverige verkar man inte ha ett slutdatum. Man amorterar ner till en viss grad, sen behöver man inte amortera mera. Här betalar man av allt. Det gör väl också att vi här har mindre i plånboken att röra oss med. Lite fattigare.

Fortsätter med bankgrejer.
Jag köpte en present till en vän häromdagen som jag budade ner till landet presenten ska till. Bad mina svenska vänner att föra över pengar och skickade över mitt Iban-kontonummer. Förvirringen av det där med att skicka pengar till ett Ibankonto, otrolig. Följde förvånat med konversationerna om hur de kämpade med att skicka pengar från sin bank. Förstår inte, betalar svenska folket allt med swish?

Hoppar över till föräldraledigheter.
Här vinner Sverige totalt med sina 18 betalda månader som går att fördela under barnets (åtta första?!) år i livet. I Finland har du det första året betalt, sen är det tack och hej, om du inte gillar att vara vårdledig med ett par hundra i månaden (upp till tre år). Finland har däremot en Babylåda som man gratis får av staten men kläder, åkpåse, lakan, overall, kondomer och allt annat man kan behöva när man just fått barn.

Fortsätter på barnspåret och dagis:
Här heter det dagis. Förskola är vad Bernie börjat nu, det som i Sverige heter förskoleklass. Här finns det även en viss skillnad med regler. I många kommuner i Sverige kollar man så att arbetstider matchar barnens dagisgång, samt att är du föräldraledig får de äldre syskonen endast gå 15h/vecka. I Finland finns inga liknande regler, du som förälder sätter tiderna för barnens dagar, och syskon får gå så mycket man vill under föräldraledigheter. Du får gå handla mat före hämtning utan att någon skvallrar på dig.

Över till matspåret:
I Finland köper vi i princip alltid vår kyckling och lax färsk. I Sverige känns det mer ovanligt? Hade svårt att hitta en laxsida i matbutiken i Värnamo senast. Besökte tre olika butiker innan jag hittade en färsk sådan. Såser däremot finns det enorma kyldiskar för. Tjugo olika versioner av bearnaise, inget problem.

Falukorv däremot finns inte här. Det närmaste jag kommit är skinnfri delikates-länkkorv.
Skippa de andra ”länkkorvarna”, de smakar mest mjöl.

Men det finns tre saker jag som småbarnsförälder älskar med det finska matutbudet:
1. De färdiga spenatplättarna, som de älskas av alla familjemedlemmar
2. Den finska makaronilådan i kyldisken, vardagsräddare
3. Karelska pirogen, mellanmål, frulle, efter bastun, mellis i lådcykeln, i bilen på resa. BÄST

Mera mat, nämligen motorvägsmat:
Hur kommer det sig att när vi kör till Korpo längs med Åbo motorväg att det inte finns ett enda kul ställe att stanna och äta på? ABC är förmodligen något av det värsta jag upplevt i matväg. I Sverige när vi kör ner längs med E4:an har vägskrogsmaten en helt annan kvalité. I och för sig stannar vi 90% av gångerna vid Stavsjös vägkrog (bäst). Men varför finns det inget sånt kul här? ABC är hemskt. Så hemskt.

Alko & Systemet
Två alkoholmonopol men ändå ganska olika. Här kan du köpa alkohol upp till 8% i matbutiker medan allt över finns på alko. I Sverige köper du allt starkare än folköl på systemet. Alko har längre öppettider, 21 å vardagar och 18 på lördagar. Däremot är alkohol mycket billigare i Sverige. Om vi jämför en klassisk vindunk, säg en Tommasi så kostar denna 3 liters låda 39,98€ i Finland medan samma låda kostar 299kr i Sverige, vilket i euro är: 27,19. Stor skillnad.

Jag skulle kunna fortsätta på den här listan i en evighet. Men vi stannar här för ikväll.
Vad tycker du? Stämmer det?

Hej kära ni. September börjar gå mot sitt slut och jag vet inte om jag är riktigt redo för kyla ännu. Att barnen åker skoter i shorts på mornarna känns som ett av livets bästa koncept. Men snart är vi där, med ull-underställ och overaller. All in. Så vi njuter så länge det varar.

Mina blommor i trädgården blommar vidare. Än så länge har vi frostfria nätter och allt lever och frodas. Jag plockar och plockar. Ger bort blommor varje gång vi går till kompisar på middag. Plockar äpplen , dahlior, rosmarin i korgar som gåbort-present och känner mig som en tradwife.

Men det är väl så, man kan vara både tradwife och entreprenör.

Köpte nya löparskor häromdagen. So far so good. Borde kanske skärpa till mig lite med frekvensen av löpning men tänker att jag hinner.

En kväll tog jag metron till Esbo och Ylvas nya hem. Drack vin, åt god mat och snackade livet i glada fem timmar. Blommorna kom från min lilla trädgård.

Skaffade museikort i slutet av sommaren och det har betalat sig tillbaka väldigt snabbt. Har besökt Ateneum, Naturhistoriska och nu senast Heureca. KUL!

Museum med barn är verkligen ett lyckat koncept. Okej, 1800-tals konst med kvinnomotiv var kanske inte Louies grej. Men mycket annat går ypperligt. Som Heureca, Flygmuseum, Naturhistoriska osv.

Annars har vi varit på en hel del middagar hos kompisar. Vi cyklar in till stan, äter middag, leker, umgås, dricker lite vin och cyklar hem. Lådcykeln är lätt årets bästa inköp.

Förra helgen tog vi en sväng till Sverige. Jag behövde jobba lite plus att en av mina absolut bästa vänner gifte sig.

Siljaline är absolut mina barns favoritfordon.

Passade på att besöka Vasaskeppet.

Bernie som varje dag plockar blommor åt mig levererade även stöldgods på Djurgården. GULDGOSSE.

Sen stannade vi till vid Flygvapenmuseet i Linköping.

Mycket uppskattat av alla familjemedlemmar.

Sverige är bra på det där med att aktivera den yngre publiken.

Sen landade vi i Värnamo. Jag fixade mina jobbuppdrag snabbt så att jag kunde få fokusera på roligare saker, som min moster Görel och nationalparken Store Mosse. Görel är guld. Hon är den där tålmodiga, snälla, pedagogiska, peppande och ljuvliga personen. En moster man är så otroligt tacksam över. Mina barn älskar Görel, fast de kanske i stunden inte visar det så är det otroligt tydligt för mig hur trygga de är med henne. Och jag med. Görel är bäst.

Så korvgrillning på det. Alla glada!

En hel den häng i Värnamos otroliga skatepark hann vi också med. Märkligt nog var båda barnen inne i någon märklig fas när vi var i Sverige. Sån fas att min lite förstod sig på Hans och Gretas föräldrar när dom dumpade sina barn i skogen. Skämt åsido, men det är så med barn. Faser. Märkligt nog har dom varit gulligast på jorden sen vi kom hem från resan. Förstår inte alls det där?

Men skateparker är bra. Oavsett fas är det vårt mest lyckade koncept. Måste dock köpa nya skotrar insåg jag nu, de börjar bli såpass avancerade att de skulle behöva ”trickskotrar”. Jaja. en sak i taget.

Sen gick vi på bröllop. Otroligt fint sådant. ÅH!

Bröllop med bästisar är bäst.

Maten var också topp! Men det här paret, dom kan. Allt.

Vi var också relativt söta.

Sen Siljalineade vi oss hem igen.

Jag stal den här listan från min gamla blogg. Den jag hade 2018 och bakåt på blogspot. Råkade ramla in där idag för första gången på många år och blev överraskat uppiggad av mitt dåtida jag. Väldigt aktiv och engagerad, men så hade jag inte heller två barn då. SÅ vi tar rubrikerna från ett av de sista inläggen jag skrev 2018 på blogspot och jämför svaren då och nu.

Besvikelse:

Då 2018:
Bron. Jag gillade inte alls den här säsongen. För min del hade Bron faktiskt kunnat få säga hejdå efter första säsongen. Tycker inte att serien höll samma nivå, eller ens i närheten för den delen efter det. Den här säsongen var så oklar och ”råddig” att den lämnade mig med mer frågor än svar. Förstår inte alls hur de två ”skurkarna” hittade varandra och kom på den där idén? Eller hur två personer som Saga och Henrik med alla sina problem ens får fungera som poliser. Saga kommer ut från fängelset efter ett år inlåst dömd för att ha dödat sin egen mamma och blir därefter knivhuggen och får gå tillbaka till jobbet dagen därpå. Really?

Idag 2025:
Det här är kanske inte alls rättvist att jag är besviken på mig själv. Jag har helt enkelt inte haft en effektiv vecka. Jag har en tendens att vara effektivast på jorden, men den här veckan har allt gått långsamt. Jag har varit långsam: Jag har prokrastinerat, svarat långsamt på mail, tänkt långsamt och haft svårt för att ta beslut. Så ja, lite besviken på mig själv samtidigt som jag tänker att det är hälsosamt och mänskligt att ha en icke så produktiv vecka. Jag vet ju innerst inne att jag tar igen det gånger två nästa. Men ibland är det så, ens dagar är vad de är. Besviken, men jag förlåter mig själv.

Lunchsällskap:

Då 2018:
Jonski. Åt lunch med henne igår på Fratello och pratade igenom livet lite. Hon väntar en minismula i sin mage och det är så himla roligt och fint. Så bäst! Nu har hon dessutom släppt nyheten på bloggen.  Inget mer smusslande med alkoholfritt vin här inte. <3

Idag 2025:
Gulligt att min fina vän Jonski var gravid med sin förstfödda Celie då. Tänk om hon hade vetat vilken guldklimp till tjej hon hade i magen. FINT. Mitt lunchsällskap den här veckan har varit en hel del knäckemackor med kaviar på med Penny. Men igår var jag på Marimekkos HQ på lunch med min kära vän Sabina och idag på Elm med Kriselda. Bra lunchsällskap den här veckan måste jag säga.

Maritori som är Marimekkos huvudkontors restuarang ligger ganska nära var vi bor. Jag har varit där ofta sedan 2021 och alltid älskat att äta lunch där. Varierande salladsbord, vällagad huvudrätt, alltid efterätt och kaffe. Dessutom serveras allt på Marimekko-porslin och bara det är lite mysigt. Oftast har det varit en kombination av Marimekko-anställda, föräldralediga och japaner som lunchgäster. Men de senaste månaderna har det varit smockfullt. Man får köa och äter man ensam placeras man oftast mitt emellan ett gäng i samma bord. Numera är det kanske 80% japaner, 10% anställda och 10% övrigt och nästan inga föräldralediga. Känns som om stället trendat på Sociala medier i Japan. Något har helt tydligt hänt.

Utflykt: 

Då 2018:
Antagligen min lilla jobbresa till Stockholm på torsdag. Ska bo på Birger Jarl och skutta på möten. Kanske även tar en liten svängom till favoritbutiker som inte finns här.

Idag 2025:
Utlfykt och utflykt. Räknas Ikea?

Plats: 

Då 2018:
Isen. Älskar när man kan gå på isarna i stan med Milla. Kasta frisbee och hon får springa lös. Finns ju inga regler på ”internationellt vatten” hehe.

Idag 2025:
Får man säga hemmet?

Person:

Då 2018:
Hmm. Det är bara tisdag än så länge. Men okej, veckans person är min kompis FZ som jag bland annat får träffa på torsdag.

Idag 2025:
Kanske mina barn som båda börjat nytt dagis och ny förskola. Så stolta över dom båda hur dom kämpar på. Inte lätt när man är de enda som är nya.

Låt:

Då 2018:
Älskar den här  (Cold little hearts) exakt lika mycket som när vi träffades för ett år sedan.

Idag 2025:
Just nu älskar jag Wildfires. Bland annat.

TV-serie:

Då 2018:
Fab 5 på Netflix. Fem härliga gaymän som styr upp amerikanska straighta killars liv. Älskar´t.

Idag 2025:
Såg den där galna Netflixdokumentären om tjejen som blev stalkad. Watch Unknown Number: The High School Catfish och blev lite chockad som alla andra. Nu ska jag ge mig på Halva Malmö består av killar som dumpat mig.

Önskan: 

Då 2018:
Piece and quiet

Idag 2025:
Tänka klart.

Helgplaner:

Då 2018:
Ingå. Ingå. Ingå.

Idag 2025:
Imorgon ska jag och Sabina till Ylvas nya Esbohem på middag, på lördag ska jag, Niki och barnen till Toffe och Eva på middag. Så sånt. Middagar.

Glädje: 

Då 2018:
Lönedag. Vem blir inte glad av lönedag? Den där fluffiga nissen Magnus Uggla har till och med tillägnat dagen en hel sång (Kung i baren).

Idag 2025:
Numera ger jag mig själv min egen lönedag när jag känner för det. Lite kul. Är det långt till löning kan jag göra det lite kortare till löning. FRIHET. Nejmen glädjen är väl det. Friheten. Friheten som företagare. Friheten att få vara jag, friheten att få ha sämre och bättre dagar. Friheten att hämta mina barn när jag vill. Det är en risk, det är ett ansvar men det är också en frihet.

Fundering:

Då 2018:
Undrar hur många som har ”Allmaktåttengil” som wifilösen?

Idag 2025:
Har kikat på Charlie Kirk på Tiktok i en timme eller två. Försökt förstå vem han var, försökt förstå mig på det djupt polariserade landet USA. Mest känt mig matt. Men det är väl så just nu med allt. Alla världskriser, finns det ens något man kan göra för att på riktigt skapa skillnad? Jag ser barn som dör i Gaza, män som krigar, män som styr världen åt helvete. Jag kan inte och har inte möjlighet att lägga all min energi till att kämpa och vara arg. Vad gör man? På riktigt?