-
Vecka 43
Slutet av oktober är här och alla löven på träden utanför har fallit av. Hur gick det så här fort? Ena stunden var allt i färg, nu är vi tillbaka i de gråare skalorna. Pratade med min man häromdagen om den stundande vintern och hur han tyckte att det kändes så jobbigt med allt det mörka framför sig. Jag känner inte riktigt likadant. Jag försöker dela in året lite mer mentalt i olika etapper, annars känns det ju väldigt långt. Sen är det nog ett plus att jag har gått och blivit en julälskare på senare dagar. Ser så fram emot att få dra fram alla juldekorationer och blev svinglad när jag upptäckte att första advent i år är i november. Hurra! Det gör ju att slutet av året mest känns mysigt.
Den enda månaden jag har lite mentalt svårt att hantera är månaden mars. Känns som en enda lång grå transportsträcka där man själv både känner sig och ser ut som ett spöke.
Men det tar vi då.

Den här veckan hade jag egentligen tänkt inleda med att gå på Luckans Babyträff, men eftersom Louie är lite rosslig tänkte jag att det är bäst att stanna hemma. Imorgon ska vi till banken med Louie och Louies farrmor Gaby för att öppna ett bankkonto. På onsdag är Björnen med Gaby hela dagen och på torsdag ska jag och Louie till Ikea med Gaby.
Så en vecka med mycket Gaby, men vi måste passa på nu. Hon ska nämligen fly mörkret och bo i södra Frankrike hela våren. Så roligt för henne, men har själv lite lite ångest för det. Att bo i samma stad som Gaby är lika med trygghet. Det känns så skönt att veta att hon finns här. Men unnar Södra Frankrike Gaby. Tänker dock att vi måste passa på att verkligen hänga mycket nu, sen blir det ett långt uppehåll. Vet inte heller om jag skulle våga mig på att flyga igen med dom här barnen inom den närmsta framtiden. Även om Finnairs flygvärdinnor var guldets guld så var det inte en jättebekväm upplevelse.

Dessutom är jag vårdledig på våren och det blir man inte direkt rik av. Puh.
Men med det sagt. Ha en fin start på veckan och glöm inte att söka till Future Leader Lab om du känner att du är en av framtidens ledare. Jag tror på dig!
Hej. -
Future Leader Lab
Kära ni. Här kommer ett supertips till er som kan finska, är mitt inne i karriären och känner att vägledning inom ledarskap skulle sitta som en smäck. Nämligen Future Leader Lab. Ett gediget ledarskapslab som du nu har möjlighet att ansöka om att få delta i gratis (värde 4250€).
FLL passar dig som handen i handsken som vill lära dig mera om att leda människor och få konkreta verktyg inom sex olika områden. Kanske du är mitt inne i din karriär men känner att du skulle vilja ha lite mer kött på benen när det kommer till ledarskap?
Programmet går januari-juni 2022 i Fiskehamnen, Helsingfors. Totalt sex dagar på plats/en träff per månad. Varje månadsträff har en programpunkt med en expert på det specifika ämnet. Maxantalet deltagare är femton personer, så att träffarna hålls intima med flytande diskussioner och att deltagarna verkligen kan lära känna varandra. Experterna bakom varje programpunkt fungerar även som mentorer under hela våren.
Bakom The WeLaB hittar vi toppenduon Hanna Westerholm och Riina Laiho. Båda är specialiserade på WorkPlace Big5 och EQ.

Höstens FLL 2021 sålde slut på en gång. Inför höstens program var det närmare 50 sökanden till gratis-platsen. Då gick platsen till Scandics restaurangverksamhetschef Anni Ikonen.
Hösten 2021:s experter var bland annat:
Borgbackens VD Pia Adlivankin om Företagskultur
Artisten Kimmo ”Elastinen” Laiho om Motivation
Entreprenören och tillväxtstrategen Anssi Rantanen om Psykologisk säkerhetVårens fantastiska experter presenteras senare i år. Ämnena är: personlighet, företagskultur, emotionell intelligens, motivation, coachande ledarskap och psykologisk säkerhet.

Är det din tur?
Så här söker du platsen:
Berätta vem du är och varför du är intresserad av att delta i programmet. Skriv även hur du hörde om FLL.
Skicka dina tankar till: hello@thewelab.fi
Ansökningstiden går ut 5.11.
Läs mer om Future Leader Lab HÄR
Följ FLL på Instagram HÄR
Lycka till! -
Toscana del två
Nej men hörrni. Barnen sover så jag tänker att vi fortsätter var vi slutade senast, nämligen i Italien.

Det var lördag och vi hade väl egentligen tänkt ta oss till Cinque Terre för en dagsutflykt men bestämde oss i sista minuten för att skippa det programmet och istället stanna i närområdet. Jag skulle jättegärna uppleva Cinque Terre, men med två små typer i vagnar kändes det ganska olämpligt att besöka fem byar bestående av trappor, som man dessutom inte når med bil. Istället körde vi till en vingård 20 minuter bort från huset på lunch. Bara den grejen, att bo bredvid en vingård. Det är minsann inte fy och skam.

Andu, Linda och Hanna här hej. 
Skål! 
Min man, min son och min svärmor. Tre favoriter i livet på en och samma bild. 
Matilda och Linda 
Seba med sin gudson/brorson Louie. 
Åt den här gudomliga raviolin. Kombinationen av mynta och stracciatella var ett guldkort. SÅ bra. Man äter ju överlag inte direkt tråkig mat i Italien. Måste vara nice ändå att vara italienare och liksom bara äta gott hela tiden. Är ändå inte drömmen att typ säga upp sig, flytta till Italien och öppna ett B&B?
Det händer väl att man fantiserar om vad man skulle göra om man plötsligt blev svinrik. Min dröm är alltid att ha ett litet boutiquehotell. Få rum med massor med personlighet och service med 100% det lilla extra. Tror att jag skulle vara bra på det där, driva litet hotell med kärlek. Måste bara vinna på lotto först. Bara den detaljen först. Men drömma kan man ju.

Skulle ta en härlig bild. Först var det Hanna, jag och Viggo (första-2019 barnet) 
Sen hängde Linda och Matilda (andra 2019-barnet) på 
Och sen Gaby och Bernie (tredje 2019-barnet). Finingar. Efter en lång lunch, där tre av de yngsta sov sig igenom rätterna var det dags att kasta in handduken. Vi köpte med oss åtta flaskor vin tillbaka till huset, så som man bör göra när man besöker en vingård. Avslutade turen med att klappa lite häst.


Saknar för övrigt häst i mitt liv. Red på ridskola från att jag var dryga sju år till fjorton års ålder. Slutade för att jag tyckte att stalltjejerna var jobbigare är jobbigast. Har sen dess ridit från och till sporadiskt. Skulle gärna ta mig upp i sadeln igen och lära mig mer. Är inte hästar ändå världens absolut vackraste djur?

Tillbaka i huset anlände resten av gänget och vi passade på att ta en ordentlig gruppbild vid poolen. Hela familjen på en och samma bild. Den enda som saknades var Nikis äldsta syskons mamma Yrsa som tyvärr inte kunde komma med (Yrsa, vi saknade dig <3).
Skulle vilja passa på att skriva några ord om den här familjen när jag ändå är inne på ämnet. Familjen som jag gift in mig i, familjen som tagit emot mig med öppna armar sen dag ett. Hur glad och tacksam jag är över att få vara en del av den här klungan av karaktärer. Snyggare, roligare, generösare, snällare och smartare skara får man leta efter. Att få vara en del av det här gänget, att mina barn får växa upp med dessa runt sig. Kunde inte önskat mig något bättre. Tack livet för det.
Ja, nu blev det lite mycket ost här va, men skit samma. Ost ingår i konceptet Italien. Det veta alla.

Sen blev det Jeopardy som Trisse och Petra så fint fixat ihop. Tror mitt lag kom sist, förstår fortfarande inte hur det gick till? Var bombsäker på att vi skulle vinna.

Till höger ser man en Björn som vägrade sova. Men kanske det var därför jag trodde att vi skulle vinna. Var kanske i slutändan inte jättedelaktig i spelet utan nattade mest barn. Men vem vet, kanske domaren fuskade ? 😀 Skoja.


Sen hade vi kock igen vilket var lika bra som förra gången. Massa smårätter i förrätt, risotto tll huvudrätt och pannacotta till efterrätt. Tack Gaby för fint fixat.
Sen kastade både jag och Niki in handduken. Vi var svintrötta och skulle starta 05:00 på morgonen för att köra tillbaka till Milano.
Är så glad och tacksam över den här resan. En sådan som man kan leva längelängelänge på.Tack alla inblandade, love you.
