Hej kära ni. Nytt år och nya vindar. Känner mig nästan lite pånyttfödd. Som om energin äntligen återvänt. Har ju haft en liten paus härifrån och det har varit väldigt skönt. Skönt att lägga fritiden (när barnen sover) på att måla, lyssna på böcker och promenera och vara lite hemlig. Hehe. Har funderat en del på bloggeriet också, om det är dags att lägga ner.

Niki säger att antingen så gör jag det ordentligt eller inte alls, och på sätt och vis håller jag med honom samtidigt som att ta ett beslut i frågan känns lite svår. Jag tror nämligen att jag kan och kommer att hitta tillbaka hit. Bara mina barn slutar slåss med varandra och kanske klarar sig 3,5 sekunder utan en. Hehe. Nej, men den senaste tiden känns det faktiskt som att slagsmålen minskar och att dom båda faktiskt klarar att underhålla sig själva eller varandra under längre stunder. Vi ska se.

Men ja, inga definitiva beslut här ännu.

Med det sagt. Idag fyller jag 34. Grattis grattis till mig. Jag fick tyvärr ingen ny grävmaskin till Bernies stora besvikelse. Vi har lite olika intressen jag och mina söner. Men istället har jag lunchat med Ylva och Sabina och så kom Emma, Peter och Hugo över på middag på eftermiddagen. Mys!

Men i och med att jag inte bloggat på ett tag så kommer det en snabb cap på slutet av november och december.

Men grattis till mig och gott nytt år till er!

Bernie fyllde tre och vi höll kalas här hemma. Vi skalade ner på allt i år. Hade lite mindre gäster, mindre lagande av mat och lät det vara halvstädat innan alla kom. Ibland måste man lyssna på sina begränsningar. Men det blev mysigt och lyckat. Alla glada.

Sen började jag jula i vårt hus.

Andra advent kom och gick. Nissedörren i trappan blev vandaliserat åtminstone tre gånger per dygn av familjens yngsta medan den äldre skrek ”RÖR INTE NISSES SAKER; LUUUUUIIIII”. Julefrid.

Så blev det julafton och vi var årets värdar. Älskar, älskar att fira jul i vårt hus. Det är så mysigt.

Jultomte på ön kostar 80€ och pratar finska. Så jag skapade en tomtejakt istället. Plingade på dörren, lämnade ett kuvert och sprang så snabbt jag kunde till baksidan och gick tillbaka in genom terrassdörren. Sen fick lågstadiepojkarna lösa jultomtens ledtrådar för att hitta paketen medan dagisbarnen sprang efter i full fart.

Myset .

Nyår firades också hemma hos oss med grannarna. I och med att vi delar ett parhus kan barn efter barnfirandet gå och sova i egna sängar med babymonitor på. Vaknar någon är en förälder där på några sekunder. Skönt för alla barn att sova i egna sängar och skönt för oss vuxna att få en stund tillsammans när barndagen är över.

Jag glittraade och drack champagne.

Vi åt raclette i timtal och skålade sedan på vår gemensamma framsida vid tolvslaget.

Årets julgran var fantastisk. Enorm , fluffig och höll bra. Tack Scouterna.

Det börjar närma sig jul och jag har kaaaanske smygstartat med julbelysning hemma. Det var så otroligt mörkt och grått här i mitten av november att en julstjärna i vårt största fönster kändes som en revolutionerande förändring. Niki muttrar i och för sig en del när jag smygstartar, för hans del får man dekorera dagen före jul och ta bort allt dagen efter. Sån är han. Grinchen.

På söndag fyller även björnen tre år. Otroligt. Hur gick det så här fort?

Vi har börjat göra saker med bara ett barn i taget. Dela upp barnen emellan oss så att båda får egentid med endast en förälder. Något som visat sig vara en succé. Båda är helt andra personer när dom inte är tillsammans. Louie är gladare när ingen fäller honom och Bernie behöver inte tävla om uppmärksamheten eller vakta sina leksaker. Ska göra mer saker med bara ett barn i taget även i framtiden. Känns viktigt att dom båda får den tiden.

Annars är det full fart både på jobbet och på hemmaplan. Tycker så mycket om mitt jobb, mina kollegor och min chef. Ibland är det svårt att slita sig. I dagens osäkra tider är jag extra glad över att ha ett jobb som jag älskar. Känns även skönt att ha en inkomst igen efter några år med föräldrapenning. Särskilt när vår bolåneränta gick från 0,4 till härliga 3,09%. Lite skillnad. Men att, antar att vi inte är ensamma om den saken.

I veckan returnerade vi även vår bil till leasingbolaget. Nu ska vi leva utan bil i två månader innan vi får vår nya Volvo XC60. I och med att ingen av oss behöver bilen till jobbet, känns det inte så farligt att vara utan en stund. Tyckte inte heller att det var sorgligt att returnera vår Nissan. Även om bilen har varit med om en hel del i våra liv. När vi plockade ut den vara det bara fem dagar före Bernie föddes. När vi nu returnerade den var det bara några dagar före Bernies tre års dag och så har vi även fått Louie.
Ska bli spännande att se var vi är i livet när vi returnerar Volvon Januari 2026.

Ps. Livets bästa vardagssoppa hittar ni HÄR.

Det är den här tiden på året då jag oftast blir en sämre fotograf. Fotografera i dåligt ljus är verkligen ingen enkel uppgift. Även om jag då och då försöker. Men kanske det också är lite den tiden på året då man kanske inte heller gör jättespännande saker. Saker som ska fotograferas. Det känns som att allt bara rullar på. Dagislämningar och hämtningar, storkok, frukostgröt, bygga duplotorn, basta, potträna, natta ett barn, natta ett till. Livspusslet är verkligen här nu. Men jag gillar ju vardagslivet. Det liksom bara är.

Mitt hobbymålande har dessutom fortsatt. Jag målar och målar och målar. Det är märkligt, men jag känner konstant lycka när jag får klottra runt med färger utan prestation. Det gör inget om det blir skit och det är bara på pluskontot om något blir bra. Kanske det blev så, när podden som alltid var min hobby blev mitt heltidsjobb, att behövde jag något annat. Något annat som fick mig att slappna av. Så ja, hobbymålandet lär fortsätta ett tag till. Det börjar bli lite av en samling.

Familjens yngsta medlem, som sovit nätterna i eget rum sedan januari har plötsligt börjat få mardrömmar. Han vaknar, skriker med full hals och är totalt livrädd. Han kravlar sig fast vid mig när jag plockar upp honom. Trycker sina små armar hårthårt runt min hals och krampaktigt spjärnar han benen runt min midja och huvudet in under min haka. Där är han sen. Släpper inte taget för en sekund. Så har han sovit nu, tre nätter i rad. Kort och gott ovanpå mig. Bernie har aldrig haft mardrömmar på det här sättet så jag vet inte riktigt hur länge det här kommer att pågå. Men tydligen är det enda som just nu funkar att han får 100% närhet. Då somnar han till slut om. Det gör oss båda lite tröttare på dagarna.

Det var allt just nu.

Målamålamåla.