Heja heja vardagsmat. Slängde ihop en korv stroganoff igår till allas lycka. Okej, båda barnen var svinarga de första 15 minuterna eftersom jag stängde av Mästerbyggarna på TV:n. Så gick det till när vardagsskärmförbudet infördes igen. Men efter det åt dom glatt.

Hur som helst.


Ingredienser:

Ca 500-600g korv (jag använde knackkorv i brist på falukorv)
1 gul lök
3 msk tomatpuré
2 dl vispgrädde + 0,5dl vatten
1 dl mjölk
1 tsk Dijonsenap
1 msk japansk senap
1 tsk timjan
Peppar, salt.

Brunt ris
Färsk spenat

Gör så här:

Koka riset.

Skär korven i stavar och hacka löken. Stek korven i lite olja eller smör, vänd i löken när korven fått lite färg. Lägg i tomatpurén och låt den fräsa med någon minut. Rör ner grädde, mjölk, soja, timjan och dijonsenap. Låt sjuda ca 5 minuter. Smaka av med salt och peppar.

Häll av riset och blanda ner sköljd färsk spenat. Voila.

Louie har de senaste veckorna blivit så stor. Går på pottan helt självmant. Inga påminnelser, ingenting. Klär på sig själv, sover längre på mornarna. Vår tvååring (tre i sommar) är ingen bebis längre. Hur hände det?

Ska ta tag i Louies rum någon dag. Rensa leksaker och kanske fynda en vägghylla någonstans.

Måndagarna är annars mina “Ta hand om mig själv-dagar”. Igår badade jag, gjorde inpackning, ansiktsmask och drack grönt te.

Amerikanska Bachelor också. Lite drama måste man ju få.

Nu ska jag återgå till att skriva cover letters. Kul!

Godmorgon.

Vaknade tidigt av att Finnair tyckte att jag skulle checka in på ett morgonflyg till Munchen. Jag skulle egentligen dit på en konferens idag men i och med den senaste tidens förändringar kändes en jobbkonferens inte så aktuellt. Funderade faktiskt senast i fredags på att åka ändå. Networka, lyssna på seminarium, gå på events men i slutändan tog det emot.

Så här är jag. I ett soligt, snöigt och ganska kallt Finland. Inte helt fel det heller.

Dagens planer är att ta tag i massa administrativa saker som behöver fixas, röja undan i huset efter helgen och planera och handla mat. Sånt.

Borde även plocka upp alla mina Dahlior från garaget. Kolla till skicket och plantera knölarna i plastpåsar. Enda problemet är att jag grävde upp plantorna ur jorden i höstas en tidig morgon innan ett morgonflyg. Slängde in hela gänget på en kartong i elrummet, utan att alls registrera vilken knöl som var vilken. Så i år kommer dom att planteras ut i ovetenskap om sort, höjd, färg. Blir säkert fint ändå.

Luktärter och zinnia ska öven förordlas. Funderar även på tomat, gurka, paprika och olika kålsorter. Hade drömt om ett litet växthus, men tror vi pausar det projektet och låter vår inglasade balkong agera ställföresträdande växthus.

Använde plastpåsemetoden för mina dahlior förra året.

Flyttade över de mer snabbväxande till krukor i april och planterade ut samtliga i rabatten i mitten av maj. Men innan vi är tillbaka i det här skedet ska de där 100 tulpanerna jag grävde ner i höstas få komma upp. Var sak har sin tid.

Tack för alla kommentarer, meddelanden, dm och samtal. Fint att få så mycket pepp från håll och kanter. Jag mår bra, det gör jag verkligen. Ingen har ju dött, bara jag som får tänka om lite.

Det är dock lite märkligt, att så fort man slutar med ett arbete och får lite distans så är det som att ens hjärna så småningom tillåts att se andra perspektiv. Vilket jag tror är det flesta av oss även upplever när vi är föräldralediga. Tid och paus från ens vanliga liv kan vara hälsosamt och ge en ett helt annat fokus. Med det sagt så har jag börjat komma igång med framtidsutsikterna, vilket märkligt nog i sig känns som ett fulltidsjobb.

Men jag har också hunnit träffa vänner, städa hus, springa, planera trädgård och annat som man blir glad av.

Har slängt ihop lunchsallader av allt kul man kan hitta i kylskåpet. Halloumisallad är ändå inte helt illa pinkat.

Sprungit massor. Ser fram emot att grus och is försvinner så att man kan få upp tempot lite mera.

Hämtat barnen tidigare från dagis och tagit metron till kompisar på playdate i stan.

Kompisar som äger valpar.

Kört ut till Esbo för lunch med Jonski i deras nya hem. Superfint!

Städat hemma. Rivit ut skåp, organiserat, skurat ställen man aldrig orkar skura.

Solens återkomst har varit väldigt bra för mitt humör. Tänk att jag har hängt ute på vår inglasade balkong i +18 grader. Inglasade balkonger är för övrigt något att satsa på om ni har möjlighet.

Bara det att mitt olivträd från förra året verkar ha överlevt. Då har det ändå varit -20 på balkongen under januari, om än helt skyddat från vind och snö. Men det är väl det absolut svåraste med medelhavsväxter, vad man ska göra med dom under vintern. Förra året försökta jag övervintra Jonskis olivträd i vårt elrum. Det var helt tydligt för varmt där, för dog gjorde det. Brutalt.

Men bladen är kvar, även om vissa är lite torra. När jag skar lite på stammen häromdagen var den levande grön bakom barken. Fantastiskt.

Fördelen med att bo på ett berg är att ljuset alltid hittar hit. Men jag hade helt glömt bort det här skarpa vårljuset. Hur det känns i hela kroppen och att man plötsligt inser hur otroligt smutsiga fönster man har.

Okej, när jag skriver det här inlägget är det väldigt grått och blött ute. Men vad gör det när jag vet att det bästa vi har ligger framför oss.

I lördags var jag på en karaokebar och firade min kompis Evas födelsedag. Har ångest så här flera dagar senare varje gång jag tänker på hur otroligt högt och falskt jag sjöng min sång. Man riktigt såg hur dåligt alla mådde när jag tog i. Fy fan. Håll mig borta från mikrofoner.

Men som tur fick jag terapia med Jonski igår kväll i vårt nedre vardagsrum. Pasta, rödvin och en riktigt bra vän är balsam för själen. Det var det!