Random

Veckan som gått

Tack för alla kommentarer, meddelanden, dm och samtal. Fint att få så mycket pepp från håll och kanter. Jag mår bra, det gör jag verkligen. Ingen har ju dött, bara jag som får tänka om lite.

Det är dock lite märkligt, att så fort man slutar med ett arbete och får lite distans så är det som att ens hjärna så småningom tillåts att se andra perspektiv. Vilket jag tror är det flesta av oss även upplever när vi är föräldralediga. Tid och paus från ens vanliga liv kan vara hälsosamt och ge en ett helt annat fokus. Med det sagt så har jag börjat komma igång med framtidsutsikterna, vilket märkligt nog i sig känns som ett fulltidsjobb.

Men jag har också hunnit träffa vänner, städa hus, springa, planera trädgård och annat som man blir glad av.

Har slängt ihop lunchsallader av allt kul man kan hitta i kylskåpet. Halloumisallad är ändå inte helt illa pinkat.

Sprungit massor. Ser fram emot att grus och is försvinner så att man kan få upp tempot lite mera.

Hämtat barnen tidigare från dagis och tagit metron till kompisar på playdate i stan.

Kompisar som äger valpar.

Kört ut till Esbo för lunch med Jonski i deras nya hem. Superfint!

Städat hemma. Rivit ut skåp, organiserat, skurat ställen man aldrig orkar skura.

Solens återkomst har varit väldigt bra för mitt humör. Tänk att jag har hängt ute på vår inglasade balkong i +18 grader. Inglasade balkonger är för övrigt något att satsa på om ni har möjlighet.

Bara det att mitt olivträd från förra året verkar ha överlevt. Då har det ändå varit -20 på balkongen under januari, om än helt skyddat från vind och snö. Men det är väl det absolut svåraste med medelhavsväxter, vad man ska göra med dom under vintern. Förra året försökta jag övervintra Jonskis olivträd i vårt elrum. Det var helt tydligt för varmt där, för dog gjorde det. Brutalt.

Men bladen är kvar, även om vissa är lite torra. När jag skar lite på stammen häromdagen var den levande grön bakom barken. Fantastiskt.

Fördelen med att bo på ett berg är att ljuset alltid hittar hit. Men jag hade helt glömt bort det här skarpa vårljuset. Hur det känns i hela kroppen och att man plötsligt inser hur otroligt smutsiga fönster man har.

Okej, när jag skriver det här inlägget är det väldigt grått och blött ute. Men vad gör det när jag vet att det bästa vi har ligger framför oss.

I lördags var jag på en karaokebar och firade min kompis Evas födelsedag. Har ångest så här flera dagar senare varje gång jag tänker på hur otroligt högt och falskt jag sjöng min sång. Man riktigt såg hur dåligt alla mådde när jag tog i. Fy fan. Håll mig borta från mikrofoner.

Men som tur fick jag terapia med Jonski igår kväll i vårt nedre vardagsrum. Pasta, rödvin och en riktigt bra vän är balsam för själen. Det var det!



Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *