Företagandet:
Ett år har gått sen dagen då jag bestämde mig för att bli företagare. Jag sökte jobb och kom fram till att det kändes fel. Jag ville vara min egen. Skrämmande som fan, för att vara ärlig. Jag gjorde en affärsplan, hade möten med Business Helsinki, fick feedback. Gjorde om. Byggde hemsida, byggde en digital identitet. Hittade mitt namn och fick glädjefnatt när domänen Finliret var ledig. Skapade, byggde, kämpade på. Nu då? Ett år senare? Det går bra. Jag har fem kunder . Ekonomiskt klarar jag mig. Jag fakturerar i snitt 8000 per månad (blir offentliga uppgifter), ibland mer. Räknar med att kunna ta en släng i utdelning men borde även öka på min Föpl-försäkring. Under året har jag även gått en utbildning inom entreprenörskap från Prakticum med Ronja Roms. Rekommenderar starkt. Nej men. Att vara företagare (numera med AB) är något av det bästa jag gjort.

Kärleken:
Att vara par under småbarnsår är svårt. SVÅRT. Men känns verkligen som att vi löst det. Ibland är det tuffare, men överlag så går det bra. Vi väljer varandra varje dag. Vi bollar jobb, hjälps åt, lyssnar och är varandras största pepp. Ibland vill vi såklart ha ihjäl varandra också, men överlag så är det bra.

Hundlivet:
Ja. Skaffa hund när man har mindre barn. Jävlar i havet folk hade åsikter om det. Jag själv var inställd på kamikaze-år. Kaos. Men nej, Penny är guld. Lättlärd, snäll, smart och tålmodig. SÅ lätt att vara Pennys matte och så glad hur bra barnen blivit med hund. Från totalt skitdåliga till totalt asbra med djur. En gåva jag är så glad och tacksam att jag haft möjlighet att ge mina barn. Växa upp med hund är livet.

Föräldraskapet:
Jag gör så gott jag kan. Jag har en femåring som helst av allt vill prata andra världskrigets olika fordon (Bismarck, Spitefire) och en snart fyraåring som tycker om musik och djur. Ungefär så. Jag kämpar på, älskar att få vara mina pojkars mamma. fascinerad över hur kläder trasas sönder till små små bitar och hur energin aldrig tar slut. Men fina, gulliga och roliga. Det är dom.

Framtiden:
Tänker så här. Inga fler barn. Ville gärna ha en trea men har kommit fram till att det inte är hållbart. Orkar inte heller vara gravid, ha sömnlösa nätter, krångla med blöjor och börja om igen. Just nu är det ganska lätt? Framförallt kul. Men det är enklare med barn som sover hela nätter, kan vara ute själva och leka på tomten, går på toa själv. Att få barn tätt så som vi fick var så här i efterhand tufft. Men känner att vi är ute på andra sidan nu. Är stolt och tacksam över de två galningar jag har och den hundtjej som anslutit. Så fokuserar på dom, Finliret och Niki. Bor gärna kvar här i Tammelund. Att få bo i hus på en ö i en huvudstad är inte så tokigt. Vi har det bra.

Hej från försommarregnet.

Det har regnat i tre dagar. Så pass att jag hunnit spilla vatten över min Mac (har nu köpt en ny) och stått och tittat på hur det börjat droppa in från insidan av vårt balkongtak. KUUUUL. Nej, men ett takföretag får komma och kika på kalaset.

Det känns annars lite som att jag återuppstått. Eller något däremellan. Ny energi. Äntligen.

Maj för mig var en enda lång resemånad. Flög till Sverige, Polen och Spanien. Därefter tillbaka till vardagen med barn och spyssjuka. Yey.

Huuuur som.

Hade just en av mina bästa vänner på besök med barn. Det väckte något i mig. Hur jag, i över ett decennium, varit the hostest with the mostest. Detaljer, uppstyrt, flera rätter, strykta servietter. Hur jag idag kan bjuda på boxvin och pizza. Bara sådär. Hur jag gått från middagar med genomtänkta detaljer till att i dag ha ribban… lägre. Ibland lägst.

Och det är okej. Det är livet just nu.

Jag pratade med min mamma om det häromdagen. Hur vi, dagens föräldrar, analyserar vårt föräldraskap i realtid. Är jag närvarande? Är jag tillräcklig? Är jag lyhörd?

Hon tyckte det lät märkligt. Och jag förstår henne.

Men för mig, som försöker bygga ett företag, ha ett socialt liv, skapa ett myyysigt hem, vårda ett förhållande, ha glada barn och hinna träna, är det en daglig balansakt. Nästan omöjlig. På riktigt. Särskilt för oss som har väldigt lite avlastning.

Antagligen har hon en poäng i att analyserandet inte tillför något. Men här är vi. Glada 20-talet. Vi gör så gott vi kan.

Jag vet inte. Men något i mig säger att det här kanske är året då jag vill prioritera det sociala lite mer. Ge mer till de vänner jag har. Kanske också hitta nya.

Vill du ses på ett glas med mig?
Ja tack?
Hojta i kommentarsfältet.

Vad roligt inlägg jag lämnade er med. Otroligt. Har sedan dess lite lugnat ner mig. SOM TUR. Skitjobbigt att gå runt och vara ledsen och arg. Människor gör märkliga beslut, det om något har vi väl lärt oss de senaste åren?

Hur som. Livet händer och så även här. Jag har jobbat och jobbat. Rest som vanligt och försökt hänga med i allt som händer. Var en sväng i Sverige och därefter i Wien. Otroligt bra när man kan kombinera jobbresor med nöje. Sånt gillar man. I Wien bor min syster, Nikis bror med familj och min kära vän Fanny från Värnamo. Fullträff att åka till Wien med andra ord. Den här gången var även två bästisar från Värnamo med så det var liksom extra mycket umgänge i allt umgänge.

Men kanske något av det bästa med Wien är vingårdarna på kullarna ovanför staden.

Vandra mellan gårdarna med bästisar, lite på lyset en lördag eftermiddag. Vad mer kan man begära?

Vin i Wien.

Annars då? Det är mycket jobb med mitt företag. Mycket med livet med barn och hund. Mycket av allt egentligen. Men bra mycket, inte för mycketmycket. Ni vet vad jag menar.
Är kanske lite vårtrött. Mitt företag fyller snart ett år och det känns. Det har varit ett superkul och intressant år, men jag ser också fram emot att ta semester hela juli. Men innan dess ska jag på jobbresa till Polen, Barcelona, Dalarna och Köpenhamn. Kul.

Hemmet är borgen, kontoret och allt det andra.

Säsongen var jag kan plocka blommor från trädgården börjar nu. Tuplanerna i mitten är från mina egna odlingar. Hurra. Har även 15 dahlior i plastpåsar som väntar på att få komma ut.

Pennyhunden då? Tänk att när vi hämtade henne så förberedde jag Niki på en tid av kaos. Tänkte att det skulle vara tufft med valp. Men herregud vad lätt hon är. Smart, lättlärd, snäll, orädd och superbra med barnen. Barnen var kanske inte lika bra med Penny i början, men det har verkligen ändrast. Dom älskar henne och pratar med henne hela tiden. Berättar saker för henne, klappar henne, berömmer henne, leker med henne. Hon är verkligen otrolig. Så glad att vi vågade skaffa henne.

Idag var hon även för första gången på fulltrim. Ny look. Så här såg hon ut före.

Två och en halv timme senare såg hon ut så här. Smal, röd och korthårig. Söt!

Nu ska jag fira fredag med mina barn, Niki fyller år och drog iväg på AW. Imorgon har vi datenight på Bistro Gina. Mys!