Ska vi ses?

Hej från försommarregnet.

Det har regnat i tre dagar. Så pass att jag hunnit spilla vatten över min Mac (har nu köpt en ny) och stått och tittat på hur det börjat droppa in från insidan av vårt balkongtak. KUUUUL. Nej, men ett takföretag får komma och kika på kalaset.

Det känns annars lite som att jag återuppstått. Eller något däremellan. Ny energi. Äntligen.

Maj för mig var en enda lång resemånad. Flög till Sverige, Polen och Spanien. Därefter tillbaka till vardagen med barn och spyssjuka. Yey.

Huuuur som.

Hade just en av mina bästa vänner på besök med barn. Det väckte något i mig. Hur jag, i över ett decennium, varit the hostest with the mostest. Detaljer, uppstyrt, flera rätter, strykta servietter. Hur jag idag kan bjuda på boxvin och pizza. Bara sådär. Hur jag gått från middagar med genomtänkta detaljer till att i dag ha ribban… lägre. Ibland lägst.

Och det är okej. Det är livet just nu.

Jag pratade med min mamma om det häromdagen. Hur vi, dagens föräldrar, analyserar vårt föräldraskap i realtid. Är jag närvarande? Är jag tillräcklig? Är jag lyhörd?

Hon tyckte det lät märkligt. Och jag förstår henne.

Men för mig, som försöker bygga ett företag, ha ett socialt liv, skapa ett myyysigt hem, vårda ett förhållande, ha glada barn och hinna träna, är det en daglig balansakt. Nästan omöjlig. På riktigt. Särskilt för oss som har väldigt lite avlastning.

Antagligen har hon en poäng i att analyserandet inte tillför något. Men här är vi. Glada 20-talet. Vi gör så gott vi kan.

Jag vet inte. Men något i mig säger att det här kanske är året då jag vill prioritera det sociala lite mer. Ge mer till de vänner jag har. Kanske också hitta nya.

Vill du ses på ett glas med mig?
Ja tack?
Hojta i kommentarsfältet.