Tankar om…

Företagandet:
Ett år har gått sen dagen då jag bestämde mig för att bli företagare. Jag sökte jobb och kom fram till att det kändes fel. Jag ville vara min egen. Skrämmande som fan, för att vara ärlig. Jag gjorde en affärsplan, hade möten med Business Helsinki, fick feedback. Gjorde om. Byggde hemsida, byggde en digital identitet. Hittade mitt namn och fick glädjefnatt när domänen Finliret var ledig. Skapade, byggde, kämpade på. Nu då? Ett år senare? Det går bra. Jag har fem kunder . Ekonomiskt klarar jag mig. Jag fakturerar i snitt 8000 per månad (blir offentliga uppgifter), ibland mer. Räknar med att kunna ta en släng i utdelning men borde även öka på min Föpl-försäkring. Under året har jag även gått en utbildning inom entreprenörskap från Prakticum med Ronja Roms. Rekommenderar starkt. Nej men. Att vara företagare (numera med AB) är något av det bästa jag gjort.

Kärleken:
Att vara par under småbarnsår är svårt. SVÅRT. Men känns verkligen som att vi löst det. Ibland är det tuffare, men överlag så går det bra. Vi väljer varandra varje dag. Vi bollar jobb, hjälps åt, lyssnar och är varandras största pepp. Ibland vill vi såklart ha ihjäl varandra också, men överlag så är det bra.

Hundlivet:
Ja. Skaffa hund när man har mindre barn. Jävlar i havet folk hade åsikter om det. Jag själv var inställd på kamikaze-år. Kaos. Men nej, Penny är guld. Lättlärd, snäll, smart och tålmodig. SÅ lätt att vara Pennys matte och så glad hur bra barnen blivit med hund. Från totalt skitdåliga till totalt asbra med djur. En gåva jag är så glad och tacksam att jag haft möjlighet att ge mina barn. Växa upp med hund är livet.

Föräldraskapet:
Jag gör så gott jag kan. Jag har en femåring som helst av allt vill prata andra världskrigets olika fordon (Bismarck, Spitefire) och en snart fyraåring som tycker om musik och djur. Ungefär så. Jag kämpar på, älskar att få vara mina pojkars mamma. fascinerad över hur kläder trasas sönder till små små bitar och hur energin aldrig tar slut. Men fina, gulliga och roliga. Det är dom.

Framtiden:
Tänker så här. Inga fler barn. Ville gärna ha en trea men har kommit fram till att det inte är hållbart. Orkar inte heller vara gravid, ha sömnlösa nätter, krångla med blöjor och börja om igen. Just nu är det ganska lätt? Framförallt kul. Men det är enklare med barn som sover hela nätter, kan vara ute själva och leka på tomten, går på toa själv. Att få barn tätt så som vi fick var så här i efterhand tufft. Men känner att vi är ute på andra sidan nu. Är stolt och tacksam över de två galningar jag har och den hundtjej som anslutit. Så fokuserar på dom, Finliret och Niki. Bor gärna kvar här i Tammelund. Att få bo i hus på en ö i en huvudstad är inte så tokigt. Vi har det bra.