• Gravid

    This is not a babyshower

    Ni som känner mig, eller för den delen följer den här bloggen vet om att jag är inget större fan av konceptet babyshower. Är nämligen inte så förtjust i grejen med blöjtårtor, bajslekar och ”It´s a boooooy” spektaklet. Alltid känt att männens party med cigarrer och whisky faller mig mer i smaken. Hehe. Blev därför överraskad när jag vandrade in på Story Kortteli med Niki tidigare idag i tron om att vara barnvakt för Bernies kusin Viggo och upptäckte vänner och familj i ett hörn med ballonger och blommor. Så det kan gå. Förutom den stora bebisballongen som Jonski glatt viftade med så hade gänget fixat en superfin brunch som saknade allt det där jag starkt ogillar med babyshowers. Så helt enkelt en babybrunch som vuxna människor och ingen babyshower med kletande med choklad i blöjor. Himla mys. Så även om jag verkligen inte hade förväntat mig en liten fest för mig så blev jag väldigt glad och tacksam över hur fint dom hade ordnat för mig. Tusen tack!

    Fick champagne, blommor och ett presentkort till min favoritbiograf Riviera. Så himla fint. Här har vi hela gänget. Alla finingar som också var med under min möhippa, minus min syster som bor i Norge. Niki som för övrigt skadat huvudet och fått stygn i pannan under sin Berlinjobbresa fick vara med på ett hörn. Längst fram sitter Bernies senaste kusin Matilda. Blommor!!! Kände mig liiiiite töntig när jag åkte metro med den här hem. Jonski var mycket nöjd över sitt ballongval. Å andra sidan fick hon en blöjtårta för lite mer än ett år sedan, så antar att det här var mer än rättvist att jag fick en sån här. Drack ett litet glas skumpa. Vissa säger att skumpa är ett trick för att få igång förlossningen. I och med att Bernie nu är fullbakad så skadar det inte att försöka få ut honom lite. Tror i och för sig inte att det fungerar. Men gott var det. Mmmm.. Eggs benedict är kanske den bästa frullen. BananpannkakorOch jag då. Tusen tack för min icke-babyshower. Den var superfin!

  • Gravid

    Ett Berniehörn

    Bernies hörn i vårt sovrum börjar bli klart och jag tänker att ni säkert vill se hur det ser ut? Eftersom vi bor i en tvåa på 61 fina kvadrat så får Bernie helt enkelt bo med oss i vårt sovrum. Vi har inget babyrum men å andra sidan lär han inte behöva ett eget rum på ett bra tag ändå. Bernies säng är en bedsidecrib från troll som står på hjul som han ärvt av sin sex månader gamla kusin Viggo. Vill man rulla Bernie till vår säng och ta ner ena sidan av bedsidecriben så går det på 10 sek. Supersmidigt. Sänghimmel i grå bomull och ljusslingor för extra mys. Viktigt i livet ändå att det alltid är mys omkring en. Muslinfiltar från Konges Slöjd.Babynest från Little Roomies (Hemtex) och en kanin från Teddykompaniet.

  • Gravid,  Random

    Familjeförberedelse

    Var på den första av våra två ”familjeförberedande kurser” igår tillsammans med Niki. Två och en halv timme tillsammans med andra gravida par i ett rum i södra Helsingfors. Den första kursen skulle handla om babyskötsel och den första tiden med en bebis. I praktiken var det två timmar med amningspropaganda och en halvtimme i slutet med lite info om hygien och sömn. Var ärligt talat ganska arg när jag gick därifrån. Jag hade önskat ett mer informativt innehåll med mer fakta än WHO:s rekommendationer för amning och varför amning är det enda alternativet. Skulle vilja se mer av ”de här alternativen har man för att ta hand om sin bebis” utan moraliska värderingar. Det påstods bland annat att om amningen ”misslyckas” är det oftast för att partnern inte varit tillräckligt stöttande. Ingenting om att det faktiskt finns kvinnor som varken kan eller vill amma. Har flera vänner som verkligen kämpat med amningen men till slut gett upp efter månader av blod svett och tårar där dom känt sig så misslyckade. Varför ska man lägga den typen av moral på en redan känslig och utsatt grupp?

    Det är väl klart att en förälder vill vara en så bra förälder som möjligt. Att då så tydligt förklara att vissa saker är så mycket bättre än andra skapar bara skuld och skam. Sen är WHO:s rekommendationer framförallt skapade för u-länder och där är amningen livsviktig på ett helt annat sätt än vad den är här. Vi har inga problem med smutsigt vatten eller brist på mat. Tvärtom har vi istället andra problem (till exempel allergier) som u-länder inte har och borde därför ha våra egna rekommendationer.

    Dessutom hela den här biten med anknytning och amning och hur viktigt det är. Skulle barn som flaskmatas inte få någon anknytning? Varför är det ingen som pratar om anknytning till pappan? Det finns forskning som visar att pappor som får trösta sina barn från början får en bättre relation även i vuxenlivet. Är vi inte lika mycket värda som föräldrar?

    Skulle vilja ha en mer modern kurs som vänder sig till båda föräldrarna. Berättar objektivt vad man har för alternativ, vilka för och nackdelar det finns med dem men utan någon moralisk värdering. Ärligt talat så finns det väl också mer saker att prata om än amning när det kommer till babyskötsel?
    Har ändå den senaste tiden känt mig väldigt positiv till att amma men efter igår kände jag mig som ett uppretat omyndigförklarat barn. Åkte hem, la mig i badet och lugnade ner mig lite. Såg en film och gjorde en ansiktsmask och klappade på magen.

    Vaknade i och för sig mitt i natten och kunde inte somna om för att jag var så irriterad. Hoppas att nästa kurs (som handlar om förlossning) är bättre.

     

  • Gravid

    Vecka 33

     

    Gravidvecka 33:
    Hej 32+2. 81% avklarat och 53 dagar kvar av graviditeten.

    MIN KROPP:

    Vikt: +7 kilo

    Det värsta ryggontet har faktiskt börjat lägga sig. Mitt största problem kroppsligt just nu är att jag har svårt att hitta en position som jag trivs att sova i. Normalt sover jag på rygg med armarna ovanför huvudet (som en bebis). Nu rekommenderar man inte gravida  att sova på rygg och det här biten är lite komplicerad för mig. Jag har en gravidkudde och jag bunkrar upp med flera kuddar för att få mig att sova på sidan. Men varje gång jag vaknar ligger jag ändå på rygg. Är helt tydligt ingen sidosovare. Jaja. Tydligen borde man vakna om man råkar kväva sin ofödda bebis för att man sover på rygg.

    Magen är i alla fall ganska gullig och det börjar bli lite svårt att få på mig skorna. Borde kanske inskaffa ett skohorn? Än så länge har jag inte en enda bristning på magen vilket kan vara intressant att veta med tanke på att jag verkligen inte varit bra på att smörja in den med diverse oljor. Har en från Aco som jag använder ibland, men började med den först för tre veckor sedan. Så det här med att du kan förebygga bristningar med oljor är nog mer av en försäljningsgrej än sanning.

    MITT MÅENDE:

    Just nu är allting faktiskt helt okej. Har varit ganska stressad rent psykiskt men det beror mer på att jag verkligen känner att jag måste prestera på jobbet de sista veckorna innan jag tackar för mig. Vill ändå lämna med en känsla av att jag fått igenom saker. Kände mig även lite ledsen förra veckan. Sådär ensammast i världen och lite gråtig. Sen hängde jag hela helgen med Niki och så pratade vi igenom livet lite och efter det kände jag mig mycket soligare. Det går lite upp och det går lite ner.

    VECKANS CRAVING:

    Fortfarande dåligt med cravings här.

    BERNIE:

    Är nu 40 cm lång och väger vid veckans slut 2,15kg (enligt appen Preglife). Besökte barnmorskan tidigare på morgonen och tydligen har han inte växt så mycket sedan sist plus att jag har högt blodtryck. Ska dit igen om två veckor för att kolla om han blivit större och om mitt blodtryck lugnat ner sig lite. Det borde nog vara okej och det känns verkligen bra att jag får komma tillbaka snart igen för att kolla läget. Annars är han ganska bra på att sprakas, hicka och göra karate. Jag brukar buffa på honom och flytta lite på honom lite då och då (särskilt om han torterar mina revben). Känns ganska mysigt att ligga i soffan på kvällarna och ha kvalitetstid med Bernie. Han verkar uppskatta om man klappar på honom, då brukar han dyka upp och säga hej.En sak som jag ser fram emot med att sluta jobba är att få leva i tights. Tights är livets plagg.

  • Gravid

    Vecka 30

     

    Gravidvecka 30:
    Hej 29+2. 73,6% avklarat och 74 dagar kvar av graviditeten.

    MIN KROPP:

    Vikt: +5 kilo

    Min mage har definitivt blivit större och likaså trycket på ryggen. Det märks mest på kvällarna efter långa dagar där jag stått upp mycket. Som i lördags när vi hade promenerat runt på stan halva dagen så hade jag jätteont på kvällen. Borde kanske byta ut tofflorna jag vandrar runt i mot sneakers och lugna ner mig lite. Jag är ganska bra på att hålla ett högt tempo, inga problem alls med att släpa ut en ny dammsugare från Clas Ohlson, krångla upp den på en elskoter och glida hem. Glömmer bort att jag kanske borde vara liiite mer försiktig. Jaja. Annars mår jag bra. Har inga problem med sura uppstötningar eller annat obehagligt och lever på i princip som vanligt.

    MITT MÅENDE:

    Senaste veckan var verkligen brutal rent psykiskt men det berodde mer på saknaden av Milla än själva graviditeten. Det känns bättre nu men jag märker att jag helst inte vill prata så mycket om det. Det tar verkligen på krafterna att vara ledsen. Annars mår jag väl bra. Har fortfarande problemet med att jag är lättirriterad men har som tur blivit bättre på att skärpa till mig. Det är också bara nära vänner och familjemedlemmar som råkat ut för mig med det humöret så kanske tur för mamma och pappa att dom ska åka hem. Nej, men på sätt och vis är det väl skönt att jag bara varit pissig mot människor som jag vet älskar mig oavsett och inte nya kollegor eller andra halvbekanta. Irritationen är faktiskt något jag tycker är det jobbigaste med att vara gravid. Jag vill verkligen inte bli irriterad och jag förstår verkligen inte heller varför jag blir det. Kan bli irriterad över absolut ingenting. Så jobbigt att inte förstå sig på sig själv. Blä. På tal om halvbekanta så har jag även upptäckt att något jag i vanliga fall älskar och bemästrar med glädje inte alls är min grej just nu. Nämligen mingla och smalltalk. All min vanliga energi till att glida runt och tjattra är som bortblåst. Det går helt enkelt inte. Sammanfattningsvis: Jag mår bra men saknar att vara solig. 

    VECKANS CRAVING:

    Dåligt med cravings här.

    BERNIE:

    Är nu cirka 37 centimeter lång och väger 1,58 kilo. Han rör väldigt mycket på sig och ofta känner jag hans rumpa sticka ut vid naveln (barnmorskan meddelande att det är hans rumpa). Han gillar även att putta på mig med både händer och fötter och det är faktiskt himla mysigt. Han ligger med huvudet ner, rumpan vid naveln och fötterna och händerna på höger sida om magen. Förra veckan hade han två dagar där han inte alls rörde på sig och det fick mig faktiskt att småpanikera lite. Kanske det blev lite extra jobbigt att jag insåg det precis efter vi sagt hejdå till Milla. Lite mycket på en gång för huvudet att ta in. Sen började han som tur röra på sig igen efter att jag legat på vänster sida i sådär 40 minuter. Oroa er inte över skovalet på bilderna. Hade bara klackar på till gårdagens dop av lilla Matilda (det kändes i ryggen efteråt). Tror jag lägger klackarna på hyllan från och med nu och tar en sväng till sneakersbutiken. Låter väl som en bra plan?