I fredags var vi tillbaka på Femkantens Rådgivning för att kolla läget med både mig och Bernard. Allt som allt var vi där i nästan två timmar vilket när jag tänker på det i efterhand är sjukt länge för ett Rådgivningsbesök. Vi började med att kolla Bernards status i livet. Han väger numera 5,1 kilo, är 57 cm lång, håller sitt huvud utan problem och kan ”stå” på sina ben. Stark liten typ det här. Jag lovar att jag inte tänker bli en förälder som förklarar för andra hur mycket mer begåvat mitt barn verkar vara än andras och så mycket mer utvecklad än han borde och så vidare. Blir själv tokig på sånt. Hur som kan vi konstatera att B kort och gott är en normal bebis som växer. Så en födelsevikt på 3,2 kilo och nu snart två månader senare är han uppe i 5,1 kilo. Bra jobbat Bernard!

Bilderna är från när Bernard var tre veckor gammal. Fotografen är Emilia Nyberg som även tog våra bröllisbilder. Rekommenderar henne starkt. 

Sömn och mat:
Vi har än så länge inga riktiga rutiner. Vi kör helt enkelt hans eget race. Jag har förstått att det är lite svårt med rutiner före tre månaders ålder så tänkte att det kanske är lika bra att bara låta allt sådant vara så länge. När och hur började ni med rutiner för era barn? Tips tack! Bernard äter i princip var tredje timme och amningen fungerar bra. Han fick ett snyggt grepp redan på sjukhuset och har kört på det det sedan dess. Jag ammade honom i början mest mage mot mage men har nu testat lite allt möjligt och kör mest på att han ligger i min famn och jag ammar upprätt. Allt går.

Jag hade som jag skrivit om tidigare väldigt mycket ångest över amningen innan Bernie föddes och trodde inte att jag skulle amma. Nu när det går så bra känns allting verkligen okej. I början kunde jag få ångest direkt när han tog tag i bröstvårtan men som släppte så fort han slutade. Lite som om jorden skulle gå under-känslan. Läst om liknande upplevelser och har genom vetskapen om att den korta ångesten är hormonell kunnat tänka vidare känslan. Nu kommer ångesten vid amningen ganska sällan. Kanske det försvinner helt så småningom?

Bernard sover på nätterna i tre till fyra timmar i sträck med uppvak för mat. Ibland går det galant och han sover 23-03, 03-07 och 07-09 och då är vi alla glada. Ibland får han för sig att han ska vara vaken i några timmar mitt i natten och vill ”umgås”.Som inatt mellan 04-07.  Efter att ha försökt natta om honom i en timme brukar jag ge upp och umgås med honom tills det att han blir trött igen. Då kan det hända att jag också blir lite trött. De dagarna brukar Niki åka senare till jobbet så får jag sova en timme extra.

Det här med att lägga honom överlag är inte så enkelt att vi bara lägger ner honom och går ut och så somnar han. Nej, då blir det väldigt sorgligt. Just nu nattar vi honom oftast i korgen som vi lite gungar på pilatesbollen (bra köp) med White noice i bakgrunden. Den kombon fungerar effektivt. När han somnat flyttar vi bara korgen från bollen till bedside criben.

Annars vill han just nu inte vara så mycket själv utan vill helst vara i famnen hela tiden eller i babysittern. Han är nöjdast i livet i Babysittern. Kanske den bästa babyprodukten som finns. Tack vare den kan man både gå på toa, duscha, äta och chilla lite. Just nu är han nämligen inne i språng två och då är allt i livet lite mer kinkigt. Så man tar till alla tricks man har i boken. På dagtid brukade han sova några timmar först på morgonen och sen på eftermiddagen. Just nu har han börjat med att sova i korta etapper? Innan kunde han ligga i vagnen och sova sig genom hela luncher och annat program hans mamma gått på men nu vaknar han surt efter 45 minuter och så får man börja om igen. Ibland går det, ibland inte. Det är lite så överlag med honom att när man väl tror att man har helt koll på läget så byter han strategi helt.

Humör:
Men allt som allt är han en lätt bebis. Han har lite ont i magen ibland men gallskriker inte. Så länge han får som han vill (famn, babysitter) är han nöjd. Antar att när jag väl vant mig vid den här veckans fasoner så byter han strategi igen. Bara att hänga med. Annars är han ganska solig. Han älskar att bada, att bli kittlad, att bli bytt på och påklädd, överlag när man pillar på honom och så diggar han tavlor och vår julstjärna. Han ler ibland stort mot oss eller julstjärnan men så varierar han den minen med att se ut som om han vill ”talk to the manager”. Väntar med iver på mer leende och skratt. Blir så glad för varje ny grej han gör. Han snarkar när han sover, rycker upp med sina händer som om han faller och låter ibland som en get. Himla gulligt.

Linas status:
Den här kvinnan då? Jag har inte gjort någon eftergranskning hos läkaren än (tisdag) men gjorde några checks på Rådgivningen i fredags. Jag mår verkligen bra (förutom låret då, ska kikas mer på tisdag). Jag har ett hemoglobin på 139 vilket tydligen är väldigt högt efter en förlossning. Kanske därför jag inte heller känner mig trött. Jag har gått ner all vikt jag gick upp under graviditeten, vilket i och för sig inte var så mycket och känner mig verkligen precis som innan jag blev gravid. Som om jag aldrig fött barn. Så häftigt hur kroppen fungerar och att trots att jag fick tio stygn och knappt kunde gå första veckan nu inte känner det. Kroppen känns bara bra. Kände redan en veckan efter förlossningen att jag lätt kan föda barn igen och skulle gärna göra om det när som helst om det inte vore för att vi inte vill ha syskon än på ett tag (om det ens går). Så tacksam över att allt gått så bra.

Foto: Emilia Nyberg