En sjukdomsvecka är över och här sitter jag med bubbel i glaset. Vi har inga planer den här helgen. I och med att lilla B fortfarande inte är på topp så blir det en lugn helg hemma. Hoppas att han snart piggar på sig. Alltid lika jobbigt att se den otroligt aktiva lilla killen vara vissen. B vaknade imorse, var olycklig och gick och la sig igen och bara sov och sov hela förmiddagen. Aldrig hänt tidigare. Som tur verkar Louie än så länge ha kommit undan. Har jag drömt det här eller är det så att spädisar är skyddade av mammans immunförsvar första tiden? Well, hoppas hoppas.

Det är lite så som livet snurrar just nu. Runt de där två typerna som flyttat in de senaste två åren. Är det inte den ena så är det den andra. Men det liksom går, det funkar och det känns himla bra. Första månanden med två barn tyckte jag var väldigt tuff. Hade ett litet breakdown en kväll efter en hel vecka på landet med båda barnen och så en fredag med massa stress för att hinna till en fest. Grät lite och skällde ut Niki efter noter. Otroligt trevlig stund det där. Men sen så har det ordnat upp sig. Rutinerna har lagt sig, den yngsta har slutat amma nonstop och den äldsta har börjat trivas på sitt dagis. Det blir en helt annan grej när kaoset reder ut sig. Läste så mycket om hur tungt det är att få barn tätt, hur jobbigt och jävligt det är och så visade det sig vara ganska trevligt.

Lite som att få barn överlag. Innan man får barn läser man och hör mest om hur jobbigt det är att vara förälder. Sen får man själv barn och blir förvånad över att det är så kul? Varför har ingen berättat det tidigare tänkte jag då. Likadant är det nu. Klart som fan att det är tungt emellanåt. Men så är det också kul.

Sen går det ju såklart upp och ner. Men just nu känns det mest upp och det gillar man ju.

Så skål på den saken. Ta hand om er där ute i stugorna.