-
Tumisdygn i Tallinn
Igår tog min och Nikis mamma över våra barn så att vi kunde få åka till Tallinn och fira fyra år som gifta. Som sagt så var det första gången sedan vi blev föräldrar som vi båda var borta från barnen en natt. Kändes lite läskigt men samtidigt självklart. Två trebarnsmammor som känner barnen väl är lyxens lyx för barnen att få vara med. Så vid lunch hopppade vi på den limegröna båten och åkte 2,5 timmar söderut.
Väl framme checkade vi in på vårt hotell (Hilton), tog en sväng på stan, sov en stund innan vi svirade om till kvällsklädsel. Min klänning kommer från H&M.
Drack ett minibarglas och sminkade mig. Kändes så kul att sminka sig utan att någon ville upp i famnen eller slicka på toalettstolen.
Boltade oss till gamla stan.
Beundrade blomstermarknaden. Ville köpa allt.
Jag gillar Tallinn, stan är himla gullig och så gillar jag verkligen Estländare.
Vi hade bokat bord på restaurang Lee. Jag hade frågat på min instagram story var man ska äta och en tjej, Marianne som följer mig och som bor i Tallinn sa att Lee var hennes absoluta favorit. Så det blev Lee. Marianne har koll.
Lee gjorde oss verkligen inte besvikna. Verkligen inte.
Vi började med en drink i deras fantastiska trädgårdspark. Whisky sour. Drinken vi drack kvällen vi träffades. Alltid en bra klassiker. Tur att vi hade bra drinksmak för åtta år sedan så att vi inte hade behövt sitta där med en Rosa Panter eller annat sliskigt.
Jag var smart och hade min dunväst under jackan. Då klarar man allt.
Efter drinken gick vi in för att få vårt bord. Bestämde oss snabbt för avsmakningsmenyn. Det är ju något härligt med att få mat som en överraskning. När man aldrig vet vad som kommer härnäst.
Alla rätter var sådana som man delade på. Allt som allt kom tre förrätter, två huvudrätter och två efterrätter.
Laxen var min favorit medan biffen var Nikis.
Kocken var tydligen från Japan och hade liksom skapat klassiska estniska rätter med en japansk tvist. Det blev märkligt nog otroligt bra.
Älskade allt med Lee. Hela stället i sig med parken, den otroligt mysiga inredningen, den intima stämningen, personalen som var både personlig och kunnig och maten. Fanns inget att klaga på här. Inget alls. Fem stjärnor till Lee.
Efter middagen gick vi till baren, dörren bredvid och drack en Apperol Spritz innan vi Boltade oss hem i ösregnet.
Dagen efter tog vi sovmorgon till 10:00, åt hotellfrulle, checkade ut och tog en sväng på stan.
Sen var det dags att åka hem. Tog varsin drink på akterdäck och spelade kort.
Så roligt med ett dygn för oss själva i vårt lilla grannland. Väldigt fint att få komma iväg och få lite egentid. Tack mamma och Gaby för det. För att ni tog hand om våra kaosungar en natt. Vi uppskattade det till tusen. Ni är bäst <3
-
Bästa veckodan
Kära vänner, det är fredag. Bästa veckodan! Nej, men nu är jag ett stort fan av mitt jobb så är avsaknaden av söndagsångest otroligt härlig. Men även om jag verkligen gillar mitt jobb så är jag glad över att det är helg. Igår firade jag och Niki som sagt fyra år tillsammans som gifta och imorgon åker vi till Tallinn för en natt utan barn. SÅ spännande. Vi har aldrig varit ifrån våra barn tillsammans mer än natten jag födde Louie. Det räknas ändå inte.
Men nu är det äntligen dags för ett dygn med bara vi två. Min mamma och Nikis mamma kommer hit och tar tillsammans hand om våra barn. Lyx för barnen att få både momo och granny för ett dygn och lyx för oss att få tumistid.
Sen till något helt annat. Jag har ju gett mig själv en del skit för att vara livets sämsta bloggare. Men så gick jag igenom den finlandssvenska bloggportalen Sevendays bloggare igår och insåg att jag är ju otroligt aktiv jämfört. 95% av deras bloggare har ju helt lagt av. Så om jag inte har bloggat på en vecka är ju det helt klart piss i havet. Men oavsett så har jag, som ni kanske märkt fått igång aktiviteten här igen. Hoppas ni tycker att det är lika kul som jag. Nu till veckan.
I våras lovade jag mig själv att om jag fixar ett pang-jobb till dagisstart får jag en present av mig själv. Vissa kvinnor köper värskor, andra köper konst. Säg hej till min ByBobo.
Jag gillar konst som gör mig glad. Bybobos apor får mig att på något sätt att inte ta livet så allvarligt. Monkey business. Överlag ska jag i mitt liv köpa mer konst. Framförallt för att ett hem inte är ett hem utan konst. Vill inte ha ett hem med Desenio-posters, vill ha mer. Men också för att det är ett intresse, en hobby och något som jag vill samla på. När min pappa samlar alla möjliga märkliga grejer (modellbåtar, modellflygplan, fyrar, what not) så vill jag bli en gammal person med konst.
Budbee knackade på häromdagen med ett lass skönhet. Niki sa att “Budbee kommer nu” och Bernie, stackarn hörde “brandbilen kommer nu” och gick glatt och öppnade dörren. Besvikelsen var brutal när en tyst kille lämnade över en tråkig kartong. Allt kan man inte få kära Bernie. Men jag fick i allafall påfyllning i skåpen. Jag har för övrigt helt lagt av med dyra serum och ansiktskrämer efter många års beroende. Jag började använda barnens Miniderm i ansiktet (enorm flaska från apoteket) och min hud har aldrig aldrig aldrig varit bättre. En produkt att älska.
Emma S Treatment Enzyme peel däremot. Den är ett måste. Otrolig.
Vi grillar säsongen ut. Snart åker vår grillis in i förrådet och så ses vi nästa år.
Ursäkta fruktansvärd matbild. Vet inte hur det blev så här fult? Men oavsett så var Nikis flankstek igår superb. Den absolut bästa såsen till kött får man om man värmer en musta-pekka ost med grädde. Sen kan man krydda på lite om man vill, soja, timjan eller annat. Men på riktigt, det här är livet sås.
Sen vill jag ge min nya MacBook M2 lite highpraise. Att skriva det här inlägget tog år på min förra rosa mac. Nu går det på minuter. Snygg är den dessutom i sprillans ny midnight färg. Liksom svartblå?
Igår firade vi som sagt blomsterbröllop och jag fick blommor av Niki. Fina!
Men hej, nu är det fredag. Vinglaset är fullt och vi ska spela Playstation. Livet.
-
Blomsterbröllop
Fyra år som gifta. Det känns som om det var igår vi sa “ja” till varandra på bryggan i Ingå, men samtidigt inte. Så nära men samtidigt så avlägset. Känns nästan som om jag är en annan person nu än då. Två barn, två nya arbetsplatser, föräldraledighet, ett nytt hem och en hund mindre. Mycket som hänt i livet. Att ha småbarn är kanske inte det enklaste för ett förhållande. När vänner frågar mig om hur det påverkar relationen att få två små barn tätt brukar jag svara att “Have your shit together”. Nu mer än någonsin.
Prata igenom saker, lyssna, var lyhörd, och döm inte. Under perioder när man kanske inte sover finns det inte tid eller framförallt energi till att vara romantikernas romantiker. Det är helt okej.
Så är det även med allt annat. Saker som man tänk göra, skåp man tänk organisera, väggar som ska målas om men som förblir omålade. Det är också helt okej. Tror mycket på att allt har sin tid.
Med två små barn, där båda är under tre år är livet ganska hektiskt. Tricket är att göra det hela så enkelt som möjligt för sig. Att flytta och bo barnvänligt visade sig vara en succé för oss men även att dra ner på resor och galna program. Låta kidsen vara fokuset på dagarna och ge oss själva tid på kvällarna.
Jag tror också en av våra bästa grejer är att vi båda är måna om att ge varandra space. Vissa kvällar äter vi middag ihop, andra äter vi framför varsin serie. Det gör att när vi väl umgås, så umgås vi. Vill man vara ifred, får man vara ifred. Ibland ser vi på serier ihop, ibland ser vi på olika skärmar. Ibland hänger vi med varandra, ibland inte. Men vi är tydliga med kommunikationen. Berättar vad vi vill. Just nu spelar vi playstation varje kväll tillsammans och det är också himla kul.
Jag har fått öva på att tona ner perfektionisten i mig. Låta saker och ting vara som de är. Även slappnat av mer med allt det sociala. Sagt nej, när jag inte orkar. Insett att man behöver inte bjuda kompisar på avancerad trerätters middag en onsdag efter dagis. Det är lugnt om det är en svettig pestopasta och boxvin. Allt är hemåt.
Grejen med äktenskapet är inte att säga “ja” en enda gång. Grejen är att säga “ja” varje dag.
Att aktivt välja varandra är äktenskapet för mig. Just nu känns det som om vi kommit ut på andra sidan bebistiden. Båda våra barn sover hela nätter, äter, går, har en vardag på dagis och allt fungerar. För mig är inte livet då man reser, hittar på spännande äventyr eller går på fest den viktigaste delen av livet. Vardagen är den biten jag älskar allra mest. Skulle inte kunna tänka mig att göra allt det här utan Niki. För mig är han vardagen, festen och äventyret. Det absolut bästa jag någonsin hittat, och då på ett dansgolv efter 03:00 på natten.
– Var ska du hänga din hatt ikväll? frågade jag
– Bredvid din, sa han.