Vecka 20

Fredag och ny vecka för mig i graviditeten. Hej vecka 20. Nästan halvvägs. Om en vecka har vi dessutom det andra ultraljudet och efter det vet vi om allt ser bra ut. Är inte lika nervös den här gången som när jag var gravid med Bernie. Då hade jag gått runt och stressat i två månader över vad som sagts på första ultraljudet (att det såg ut som att tarmarna hamnat utanför magen). Den här gången fick jag inget att oroa mig över och har därför tagit det väldigt lugnt. Men klart att det ska bli skönt att se att allting är bra med den lilla personen. Något man inte kan ta för givet.

Vi kommer även fråga om könet, mest för att vi tycker att det är en kul grej. Inte för att det egentligen spelar någon roll. När jag fick reda på att Bernie var en pojke kommer jag ihåg att jag i någon sekund kände mig besviken. Det konstiga var att det första jag tänkte var att han aldrig kommer ringa till mig som vuxen. Så där som döttrar ofta gör med föräldrar men som söner (vad jag sett) är lite sämre på. Men som tur varande den korta besvikelsen inte mer än ett ögonblick. Nu kan jag inte tänka mig att det skulle kommit någon annan än Bernie. Livets bästa unge.

Annars har ingen av oss i den här familjen mått så bra den här veckan. Vi alla har varit mer eller mindre sjuka och Bernie har varit hemma från dagis hela veckan. Det enda dramatiska som skedde var väl egentligen Nikis stora bråk med sotaren, mycket drama där. Hur som. Alla mår nu bättre, men det blir nog en lugn helg framför oss. Skönt också att vi alla var c-negativa. Bernie har även lärt sig säga ordet ”test” efter vi var på drive-in-test med honom. Kul att han lärt sig säga ”test” före han lärt sig säga ”mamma”. Men hans ordförråd blir större och större för varje vecka, bara ”mamma” som han verkar hoppa över. ”Pappa” är inget problem. Tar inte alls det här personligt. Hehe.
Magen syns numera ganska bra. När jag inte har ytterkläder på mig då. Har dessutom varit lite snällare mot mig själv den här gången och köpt ett gäng gravidbyxor från början. Senast tyckte jag att det var onödigt. Lite väl obekvämt mot slutet blev det. Inget jag tänker plåga mig med den här gången.