Helgen och Nationen

Hejsan! Ursäkta den långa frånvaron. Har haft lite serverproblem här på bloggen och tog tag i problemet först nu. Så kan det gå. Istället för att tag i serverproblemet har jag de senaste dagarna haft dejtnight med min man, krattat tomten (inte klar ännu), städat huset, tvättat bilen, skurat terasserna, pusslat, gjort långkokschili, rensat ogräs, druckit kaffe, byggt ihop B:s Skiphop, lekt med B i Skiphopen,  haft zoom-kvällar med familjen, kört ner ved från tennisplan, tvättat lakan, vädrat täcken och så vidare. Har varit driftigheten själv.  Är ändå glad att det här karantänlivet infann sig nu på våren när det är ljust och härligt ute och inte sena hösten eller början av året. Ännu deppigare att karantäna i januari tänker jag.

Björnie gillar sin Skiphop.

Har även läst ut Kugges bok. För er som inte har koll det det har Kugge (Michaela Von Kügelgen) nyligen gett ut boken Nationen som handlar om tre unga vuxna och deras studieliv i Helsingfors. Läste boken så fort som man kan göra med en bebis hemma. Hade jag kunnat hade jag läst den i ett sträck. Jag älskade verkligen Kugges Nationen. Otroligt medryckande, underhållande, välskriven och fantastiskt på att beskriva personer och känslor. Här får vi verkligen lära känna de tre karaktärerna Saga, Mikael och Astrid och porträtteringarna är allt annat än platta. Dessutom älskar jag hur Kugge avslutar varje ”avsnitt” med sammanfattande känslor. Svårt att beskriva vad jag menar med det. Visar exempel här under. Får lite Fredrik Backmans Björnstads känsla av sättet Kugge skriver. Fint.

Med det sagt måste jag även skriva om några andra tankar Nationen gav mig. Nämligen. Om det här är en bok om studieliv så är det här inte en bok om vänskap. Sämre vänner än vad de här tre karaktärerna är får man leta efter. Flera gånger under läsningen funderar jag på vad Astrid har gjort för att förtjäna en vän som Karin. När boken tog slut kunde jag konstatera att Astrid inte förtjänar en vän som Karin. Alla tre karaktärerna utgår alltid i från sina egna känslor och gör ingenting som inte gynnar dom själva.

Saga är den karaktär jag av den anledningen har svårast för. Otroligt egocentrisk och martyrisk karaktär och med självkänslan i botten blir det ingen direkt härlig kombination. För det mesta skiter hon fullständigt i sina gamla vänner som verkar göra allt för att pocka på hennes uppmärksamhet. Hon verkar sakna förmågan att glädjas åt andra och fokuserar snarare på vad hon själv inte har istället för vad hon faktiskt har. När en av hennes vänner går ut på drinks med henne verkar hon totalt skita i att lyssna på vännen om vännens liv men verkar ta det som en självklarhet att vännen vill höra allt om hennes nya kille och fira henne. Hade Saga velat bli min vän hade jag sprungit åt andra hållet.

Mikael är inte heller en toppenvän direkt utan fokuserar mest på handbollen. Flera gånger tänker jag att om han nu ska lägga så mycket tid på att göra karriär inom bollsport borde han satsa på en lite lukrativare sådan. Men så trodde jag innan jag började läsa den här boken att handboll och volleyboll är samma sak. Det säger väl i och för sig mer om mitt bollsportintresse än något annat. Hade ingen aning om att man ens kunde bli draftad i handboll. Vilket man tydligen kan även om det inte verkar handla om några fotbollslöner (var tvungen att googla på saken).

Ja, ni ser. Kugge har verkligen lyckats med att få fram karaktärer som skapar känslor. Allt annat än platta sådana. Så jäkla bra jobbat Kugge!

Jag själv saknar erfarenhet av Nationsliv. Jag var medlem i Nylands Nation under mitt första studieår och gick på en sits för att se om det var något för mig. Jag hade en rolig kväll men lämnade sitseriet där och då. Däremot har jag såklart efterfestat på Nylles hala dansgolv många gånger.

Tyckte att Nationen gav mig en bra bild av Nationeriet och jag älskade verkligen den vinklingen på studieliv i bokform. Tror överlag att Nationen är den perfekta studentpresenten att ge bort, eller som gåva till någon som just börjar studera. Jag själv kommer helt säkert läsa om den snart igen. Men först ska jag låna ut den till Nikis systerdotter som lever Studieliv just nu. Tror hon kommer att tycka om boken lika mycket som jag.