Random

Fortsättning på frågestunden

Sabina frågar:

Hallå!

Är någonting nu med Bernie eller som mamma totalt annorlunda, än hur du tänkte tidigare eller före Bernies ankomst?

Puss på dig!

Svar: Hej Sabbe! Hmm. Inte egentligen. Än så länge känns det ungefär så som jag trodde att det skulle göra. Trodde kanske att jag skulle känna mig mer emotionellt ”golvad” av känslor så som alla beskrivit det. Känner mig ganska stabil, nästan så att jag funderar om det är något allvarligt fel på mig? Trodde även att jag skulle vara mer osäker och rädd men allt känns så naturligt. 

Trodde även att Bernie skulle skrika massor, ha ont i magen och vara otröstlig (kanske för att jag läser Michaela Fornis blogg). Än så länge har det inte hänt men det kan ju dyka upp när som.  Man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken. Sen trodde jag inte att jag skulle amma honom, men här är jag nu och ammar för fullt. Är superpeppad på livet med Bernie. Än så länge är det mest mys. 

Den finaste som finns <3

C frågar:

Hej!

Tack för en supermysig blogg!

Hur kom det sig att du flyttade till Finland? Hur trivs du? Och finns det något du saknar med Sverige/svenskar? 😊

Svar: Tusen tack, vad glad jag blir!! 
Jag flyttade till Finland efter en längre sommar i Ingå (vi har ju ett landeställe där) var jag träffade min expojkvän. Flyttade hit, började jobba och studera, vi gjorde slut och jag blev kvar för att jag trivdes. Jobbade då på morgon-tv och studerade kulturproduktion. När jag var 25 år träffade jag på Niki som då bodde i Norge och studerade till Pilot där. Han flyttade tillbaka till Finland efter sina studier och här är vi nu. 

I och med att jag har bott här så länge så är Helsingfors verkligen mitt hem. Jag trivs superbra och älskar staden som min egen. Kulturkrockar ibland, men det gör jag även med Sverige. Har helt enkelt en fot i varje land. Både i mitt tidigare jobb och det jobbet jag nu är mammaledig ifrån jobbar jag med Sverige och svenskar så känner att jag får min dos där. 

Utöver det självklara (familj, vänner) så saknar jag utbudet i svenska matbutiker (falukorv, plocksallad, hönökaka, räkor med skal i lösvikt), att folk småpratar, kunna tjuvlyssna på folk utan att behöva anstränga mig, vissa butiker, att ingen pratar om putkirempa, jobbutbudet för oss som inte kan finska, känslan av att tillhöra en majoritet, dubbelt upp med föräldradagar och priset på blommor på Hötorget. 

Sen finns det mycket jag uppskattar med Finland som jag definitivt skulle sakna om vi flyttade till Sverige 🙂

Emma frågar:

hej och stort grattis!!!bernie är så härlig…
hur har ni tänkt med amning, ersättning, bröstpumppande…

Svar: Hej Emma och tusen tack! Han är himla fin vår lilla Bernie. 
Det här är en fråga som jag haft så mycket ångest över innan Bernie kom till världen. Jag har under graviditeten läst säkert tio böcker, lyssnat på alla Vattnet går-poddar och pumpat information om allt om förlossningar, babyblues, första tiden med spädbarn och så vidare. En sak som jag däremot inte läst om överhuvudet taget är amning. Varje amningskapitel har jag hoppat över, varje podd om amning har jag stängt av. Har helt enkelt undvikit ämnet helt. Fått sån otroligt ångest varje gång amning kom på tal. Om jag ska analysera mina egna tankar och känslor kring ämnet så har det hela handlat om en blandning av klaustrofobi och att förlora rätten till sin egen kropp. Att inte amma inte var ett alternativ. Att ens kropp inte tillhörde en själv längre. Sen har vi ”klaustrofobin”. Tanken på att sitta fast med ett barn dygnet runt utan att kunna lämna mer än någon timme har helt enkelt fått mig att känna mig instängd och rädd. Har kanske inte heller fattat att det är mitt eget barn utan mer sett framför mig hur jag sitter fast med någon annans barn i sex månader och den tanken har gjort mig livrädd. Överlag har jag egentligen förstått först efter att Bernie föddes att han är mitt eget barn, innan dess var det så abstrakt. Kanske jag är lite långsam? Vad vet jag. 

Hur som så bestämde jag mig i slutskedet av graviditeten (utan att ha läst ett skit om saken) att jag skulle ge amningen en ärlig chans. Göra mitt bästa för att det skulle fungera och lägga alla känslor åt sidan för en stund. Samtidigt sa jag till mig själv att fungerar det inte efter att jag verkligen försökt, eller att jag mår dåligt av det så ska jag lämna amningen där utan att lägga någon värdering i om det är rätt eller fel. 

Så direkt efter förlossningen testade jag att amma och det gick väl först sådär, men fick en amningsnapp och då fungerade det. Sen tränade vi på att amma under BB-tiden utan amningsnapp och det fungerade. Det tog såklart tid för oss båda eftersom varken jag eller lilla Bernie pysslat med amning tidigare, men det gick bättre och bättre och han gick knappt alls ner i vikt under vår vistelse och han hade gått upp mer än sin födelsevikt sex dagar senare. Så det fungerade. Jag har fortsatt att helamma sedan dess och det har faktiskt känts himla bra. Jag vill amma Bernie nu när jag äntligen förstått att det inte är någon random granne jag ska amma utan mitt eget barn. Dessutom är det himla smidigt. Får vara tacksam över att det fungerar och att jag trivs med det. Amning är verkligen ingen självklarhet. 

Men jag vill precis som vi tänkt innan kunna vara borta från Bernie mer än någon timme utan att stressa hem och har därför köpt flaskor och ersättning. Shoppade även en bröstpump under Black Friday som jag väntar på ska komma. Vi tänker att vi ska testa pumpa lite och introducera flaska då och då så att det ger oss fler möjligheter. Roligt för Niki dessutom att också kunna mata Bernie. Får väl återkomma till ämnet när vi testat pumpa och flaska. Gud, vad långt det här blev. Förlåt. Bild från när vi åkte hem från BB

Maria frågar:

Kommer podden fortsätta i nåt skede? Tycker den var sååå bra! 🙂

Svar: Hej Maria. Kul att du frågar, blir på riktigt superglad över att du gillade den.

Podden var ett himla roligt projekt och jag älskade verkligen det i början. Men i våras när jag var mitt inne i att leta nytt jobb och då mådde ganska dåligt rent psykiskt så kände jag att det blev lite mycket. Var tvungen att släppa något för att ge mig själv utrymme att andas. Dessutom var det ganska svårt att intervjua människor när man själv kände sig som jordens mest misslyckade människa. Ja, sen fick jag ett nytt jobb, blev gravid och livet rättade till sig. Nu är jag inne i bebisbubblan så ingen podd lär hända på ett tag. Men kanske till våren? Podden finns på Acast, Podcaster och Spotify om ni vill lyssna.

My frågar:

Ni letade väl hus i somras? Hur tänker ni med det nu?

Svar: Hej My! Just det ja, det skrev jag om. Där har vi tänkt om. Kanske det beror på årstiden men just nu har ingen av oss lust att flytta till hus utanför stan. Nu är vi helt inne i att bo kvar i stan ett tag till och ha nära till allt. Tänker att vi säljer när vi känner att Bernie behöver ett eget rum (slutet på nästa år?) och då letar efter en trea i samma område. Där är vi nu. Inget hus för oss två just nu. Bilderna är ifrån våra vänner I&A:s bröllop i somras. Bilder: Nelly Björkholm

6 Comments

  • Emmi

    Alltså det här med amning, en sån djungel. Under graviditeten tänkte jag inte alls på amning, utan undvek ämnet lite som du. Tänkte att funkar amningen så funkar den annars kör vi med ersättning. Huvudsaken att ungen får mat, typ. Nu är vår bebis 4 dygn och jag sitter hemma och googlar amning och delamning som en galning och blir bara mer förvirrad hela tiden. Bebisen får inte grepp om bröstet utan amningsnapp, så jag pumpar och ger med liten spruta istället. Hur vänjde du dig av amningsnappen? Tycker (eller har blivit itutad) att det är lite för tidigt att ge upp helt och bara ge mjölken i tuttflaska. Suck. Föräldrasjälvförtroendet är inte precis på topp.

    • Lina

      Hej! Oj, vad du kämpar. Jag känner precis som du att det där verkligen är en djungel (där folk verka rha jäkligt mycket åsikter). Mitt enda tips är väl egentligen att du ska göra det som känns bäst för dig och din bebis, inte vad alla andra tycker och känner. Är det svårt med greppet kanske det kan vara bra att få hjälp om dy verkligen vill amma? Jag fick hjälp på BB och frågade hur jag skulle göra för att få honom att greppa utan nappen. Supersvårt innan man hittar greppet. Försök vara snäll mot dig själv i det här. Ditt barn kommer att må bra oavsett om det blir flaska, bröst eller en kombination. Lovar!! Skickar också massa kärlek och ett stort grattis!!!

      Hur gick btw förlossningen?

      Kram

      • Emmi

        Tack för supporten och grattisarna 😊 Efter att ha besökt rådgivningen och de där sa att man absolut inte behöver ha någon brådska med att bli av med amningsnappen, vissa använder den hela amningsperioden och vissa bebisar lär sig då rätt grepp utan den när de blivit lite äldre, så känns det nu mycket mycket bättre 😊

        Förlossningen var helt annorlunda än vad jag hade förväntat mig, men fin. När jag kom till sjukhuset var jag 7 cm öppen redan och fick epidural direkt. Sedan chillade vi några smärtlösa timmar i sjukhussängen innan det var dags (och det var ju sen motsatsen till smärtfritt…). Resultatet av ansträngningen var ju det finaste, märkte knappt av att jag syddes i en halv evighet när jag fick ha min lilla bebis på bröstet ❤

        • Lina

          Men skönt att dom var stöttande. Ja, varför rucka på ett vinnande koncept. Fortsätt så om det fungerar. Låter som en bra plan. Huvusaken är att bebisen får mat.

          Så fint att din förlossning gick bra. Förstår helt känslan av att chilla efter epiduralen. Lite som att komma hem 🙂
          Ja, jag syddes ju också en timme och märkte knappt det heller. Så konstigt egentligen. Men så värt det när dom små typerna är här. Grattis igen! Så fint! <3

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras.