Att förlora en hund är så mycket mer än att förlora en hund. Att förlora Milla är så jäkla tungt att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Jag vet inte hur många gånger per dag jag gråter och den konstanta huvudvärken har nästan börjat kännas normal. Jag köpte Milla som valp när jag var 20 år gammal och finansierade min nya familjemedlem med mitt studielån. Milla har sedan den dagen vandrat vid min sida i vått och torrt. Det har varit vi två, jag och min oreangea bästa vän.

Hon började blöda massor från rumpan i torsdags och hade stora problem med att bajsa. Hennes tumör ramlade delvis ut och vi lämnade holmen i all hast för att ta henne till veterinären. Väl där tog resan slut.

Det kommer så otroligt mycket mer med att säga hejdå till Milla än bara ett farväl. Så mycket skuld, skam, saknad, sorg och förtvivlan. Så många frågor. Gjorde vi rätt? Var jag en tillräckligt bra matte för henne? Kunde vi gjort något annorlunda? Tänk om vi bara hade kämpat lite till? Sagt att vi inte alls tycker att det är en bra idé och hittat någon annan som opererat bort delar av tumören? Hade hon ett bra liv? Om jag inte ens kan hålla Milla i liv till sin tioårsdag, hur ska jag då kunna ta hand om ett barn? Hade hon varit i liv om hon haft någon annan som sin matte? Var hon rädd? Förstod hon vad som hände?

Milla var så himla pigg, god och glad annars att det känns så konstigt att vi bara låtit det hela ta slut där och då. Livet är så tomt utan ljudet av tassar, utan stora ögon som stirrar på en, som bestämmer vilken promenad vi ska ta och när jag ska vakna. Ingen som vill stjäla min huvudkudde eller tjata på mig när jag är tråkig. Niki och jag har ingen att hitta på roliga röster till och skicka gulliga bilder på till varandra. Vi har blivit av med en tredjedel av vår trio och den känslan är otroligt brutal.

Ingenting känns särskilt kul just nu. Jag förstår att det förmodligen kommer att bli bättre med tiden, men just nu känns det bara som ett stort svart hål. Hoppas med hela mitt hjärta att hon har det bra nu, var hon än är. Älskade hund.

Fick säga hejdå till min bästa vän imorse. Den absolut finaste av hundar. Ni som har hängt med här under åren vet hur viktig den damen var för mig. Så fantastisk person på alla sätt och vis. Just nu mår jag inte så jättebra. Inte alls faktiskt. Återkommer här när det känns lite enklare att andas. Älskade, finaste, bästaste Milla. Tack för allt.