-
Lite om att vara tvåbarnsförälder
En sjukdomsvecka är över och här sitter jag med bubbel i glaset. Vi har inga planer den här helgen. I och med att lilla B fortfarande inte är på topp så blir det en lugn helg hemma. Hoppas att han snart piggar på sig. Alltid lika jobbigt att se den otroligt aktiva lilla killen vara vissen. B vaknade imorse, var olycklig och gick och la sig igen och bara sov och sov hela förmiddagen. Aldrig hänt tidigare. Som tur verkar Louie än så länge ha kommit undan. Har jag drömt det här eller är det så att spädisar är skyddade av mammans immunförsvar första tiden? Well, hoppas hoppas.Det är lite så som livet snurrar just nu. Runt de där två typerna som flyttat in de senaste två åren. Är det inte den ena så är det den andra. Men det liksom går, det funkar och det känns himla bra. Första månanden med två barn tyckte jag var väldigt tuff. Hade ett litet breakdown en kväll efter en hel vecka på landet med båda barnen och så en fredag med massa stress för att hinna till en fest. Grät lite och skällde ut Niki efter noter. Otroligt trevlig stund det där. Men sen så har det ordnat upp sig. Rutinerna har lagt sig, den yngsta har slutat amma nonstop och den äldsta har börjat trivas på sitt dagis. Det blir en helt annan grej när kaoset reder ut sig. Läste så mycket om hur tungt det är att få barn tätt, hur jobbigt och jävligt det är och så visade det sig vara ganska trevligt.
Lite som att få barn överlag. Innan man får barn läser man och hör mest om hur jobbigt det är att vara förälder. Sen får man själv barn och blir förvånad över att det är så kul? Varför har ingen berättat det tidigare tänkte jag då. Likadant är det nu. Klart som fan att det är tungt emellanåt. Men så är det också kul.
Sen går det ju såklart upp och ner. Men just nu känns det mest upp och det gillar man ju.
Så skål på den saken. Ta hand om er där ute i stugorna.
-
Två saker varje småbarnsförälder borde äga
Bernie har varit hemma hela den här veckan från dagis. Förutom i onsdags då, då han hängde med sin farmor. I början av veckan var han bara lite snorig, men sen igår kväll är det hög feber och ännu mer snor som gäller. Usch, stackaren. Har vi sedan dagisstarten i våras klarat oss en hel månad utan sjukdom? Jag tror faktiskt inte det.
Tänkte därför berätta om två prylar som verkligenverkligenverkligen gör livet enklare som förälder till ett barn som åker på alla dagisflunssor.
Dagens temp på lilla B. Stackarn. Hur som. Alla familjer behöver en riktigt jäkla bra termometer. Det funkar superbra att stoppa en termometer i rumpan på ett spädbarn, men så fort dom börjar röra på sig är det dags att skaffa en ny lösning. Köpte den här örontermometern från Braun som är en testvinnare och som funkar perfekt. Man väljer ålder på barnet/personen och så möter termotern på en sekund genom örat. Älskar att man kan tempa på barn som sover. Annat är det med rumpan. Mycket nöjd ägare.
Sen har vi den här jäkeln som min kära svägerska Hanna introducerade oss till. En nässug som man kopplar ihop med dammsugaren. SÅ BRA! Innan har man suttit där med en näsfrida och försökt suga ut snor med munnen samtidigt som man ska få in en kabel i en sprattlande toddlers näsa. Det går ju bara inte. Omöjligt. En Baby-vac som denna magiska uppfinning heter säljs på apotek och suger ut verkligen ALLT snor på en halv sekund. Så enkelt, smart och bra. Ett av dom bästa köpen vi gjort. -
För ett år sedan…
..idag steg jag för första gången in i det här huset. En visning som nästan från början kändes som något helt annat än de tidigare 2666755 visningarna jag gått på. Några dagar tidigare hade jag tillsammans med min svärmor och Bernie spatserat runt på ön och förälskat oss i omgivningarna. Vi stod då båda på gatan och stirrade upp den kulle vi numera bor på och funderade på hur huset skulle vara på insidan. Jag tror ärligt talat att mäklarbilderna skrämde bort en del spekulanter. Dåligt tagna i ett ganska ickemäklarstajlat hem där ljuset var kallt och ytorna inte alls kom fram. Trodde precis som andra att takhöjden skulle vara låg, något som var helt fel. Vårt hus är ett exempel på hur fel mäklarbilder kan vara om man inte gör det rätt.
Hur som. Idag för ett år sedan körde jag ensam ut hit för en första privatvisning. Niki hade just tagit ett covid-test och fick inte följa med innan hans resultat visade negativt. Skulle jag gilla huset skulle jag boka en ny visning och ta med både Niki och min svärmor. Så jag vandrade glatt och spänd upp för trapporna och kände redan där att det här är mitt hus. Jag kände på mig det när jag gick in genom dörren, men jag verkligen visste att det var vårt hus när jag gick upp för trapporna till övervåningen och mötte ljuset. 
Några dagar senare gjorde jag mitt livs andra besök, då i sällskap av Niki, Gaby och Bernie. Vi alla (utom Bernie då) visste när vi gick därifrån att vi just hade besökt vårt framtida hem. Efter så många visningar av lägenheter och allt möjligt som vi har kikat på så var det här den första gången jag kände 100% rätt. Så här ett år senare känns det som världens bästa köp. Dessutom köpte vi det precis innan marknaden för parhus/hus eskalerade. Några månader senare skulle vi ha fått betala mycket mer. Men å andra sidan så bor vi här i det långa loppet så då spelar den biten egentligen inte så stor roll. Bra köp. 
Vi är inte klara med fixandet på det här huset. Men det trevliga är att ingenting verkligen behöver fixas justjust nu. Vi tar lite i taget, huset är i bra skick 🙂