-
Svar på frågorna del 3
C: Vad skulle du säga är dina bästa tips inför flytt från Sverige till Finland? Vad behöver man ha koll på med två barn under 3 år? Vi planerar flytt till våren – för mig blir det tillbaka ”hem” efter snart 15 år i Sverige och för resten av familjen är det ett nytt land. Nästan lite nervös och rädd att vi, eller framförallt mannen, inte ska trivas.
Kul med flytt! Välkommen tillbaka. Är kanske inte den bästa personen för den här frågan efter som jag flyttade för tio år sedan och aldrig bott med barn i Sverige. Men med det sagt så ska jag göra mitt bästa. Börja med att kolla läget var ni ska bo, vad finns det för dagis? Finns det plats? Mycket av den biten förstår jag funkar liite annorlunda. En annan grej är barns sjukvårdsförsäkringar här som är något helt annat än de i Sverige. Tog lång tid för mig att fatta att barnen är privatvårdsförsäkrade och inte som i Sverige där vård av barn inte får kosta något.
Flyttar ni till huvudstadsregion? Är din man svensk? I så fall rekommenderar jag honom att gå med i min grupp ”Svenskar i Helsingfors” på facebook. När jag startade den var vi bara tre personer, numera är vi nästan 800. Ibland är det bara jäkligt skönt att få hänga med andra svedopellar och snacka skit. Dessutom är gruppen väldigt bra med allt praktiskt som man behöver göra vid en flytt. Vi kan allt.
Som förälder finns det även en bra grupp som heter Småbarnsföräldrar i huvudstadsregionen. Där kan man hitta jättebra info om dagisar/evengemang eller annat skoj som kan vara bra att ha koll på. Har inte så bra koll på andra regioner av Finland i och med att jag bor här. Har tyvärr fortfarande aldrig varit i Österbotten, men borde väl göra något åt den saken. Skulle vara kul att se.
Överlag tror jag det också kan vara bra att tillsammans bestämma er för att ge flytten tid. Liksom inte panikera efter ett halvår om ni inte trivs utan bestämma er för att ge det åtminstone två år. Det tar tid att hitta ett sammanhang, särskilt om din man är svensk. Vet genom gruppen att det inte är enklaste landet att hitta vänner eller snabbt känna sig hemma i. Tid 🙂
Emma: Berätta om ditt konstintresse – vem är din favorit konstnär? Vem kollar du in när du slösurfar på konst? Var köper du din konst?
Konsten. Ah! Är verkligen ingen expert utan tycker mest det är kul. Jag scrollar konst på Instagram, Auktionshusen, Taidelainaamo och Taidesivut för amatörkonst. Älskar bland annat Juliana Hyrri, Manuela Bosco, Viljami Heinonen, Alina Sinivaara, Johnny Ramstedt. Skulle jag shoppa en tavla idag skulle det vara av Jaana Matsson. Älskar hennes ”utsiktsmålningar”. Diggar också Bobo Wallmanssons apor men dom har jag icke råd med. Minsann.
Jonski: Bästa vinerna under 20-lappen?
Fanny: Om det ännu hinner med: hur får ni era barn att somna kl. 20? ha! Undrar en med en nattsuddar-bebis <3
Hehe. Dom somnar verkligen inte alltid 20:00. I perioder så absolut. Tricket har väl varit tydliga rutiner från dag ett och att lära dom att somna själva. Just nu är B inne i en period då han har party i sitt rum tills han slocknar och det är verkligen inte 20:00. Men nu under ledigheten testade vi ta bort hans dagssömn helt och då har han slocknat igen vid 20:00. På dagis som han återgick till i förrgår sover han fortfarande så kvällspartyt lär fortsätta lite till på vardagar. Louie ska flytta in i sitt eget rum nu tänkte vi och han ska sömnskolas även om han redan nu har fått öva på att somna själv. Vi ska se. Barn har ju lite den där tendensen att så fort man tror att man har koll så skiftar allt igen. Man ska aldrig ropa hej före man är över ån, eller i barns fall är det ingen idé att någonsin ropa hej. För i ån hamnar man hur man än gör.
Det var det hela. Tog mig bara en månad att svara på alla frågor. Hehe. Senaste dagarna var helt klart Karin Smirnoffs fel. Gav mig äntligen på hennes debutroman och kunde inte sluta. Åh så bra.Tack för alla frågor. Så glad över att ni finns!
-
33
Idag fyller jag trettiotre år. Trettio-nånting som jag allt som ofta kallar det när jag inte kommer ihåg hur gammal jag är. Hoppas mitt trettiotredje år i livet blir odramatiskt men lätt spännande. En kombo som liksom innehåller stabilitet med glitter på toppen. Kommer säkert sluta med en liten käftsmäll så som det kan bli ibland. Hade inte direkt räknat med en pandemi när jag fyllde trettioett. Ibland får man saker man inte önskar sig. På gott och ont.
Det här året kommer att innehålla en del föräldraledighet med lilla Louie. Men jag hoppas också att det här är året då jag kickar igång min hjärna och på riktigt satsar på min karriär igen. Hittar tillbaka till jobb-jaget jag var innan Björnen dök upp i mitt liv. Fast kanske lite mer 2.0. Ser fram emot att få gräva in mig i något med energi, nyfikenhet och engagemang utanför hemmet.
Sen ser jag fram emot att komma hem efter en dag på en rolig arbetsplats och få hänga med min familj igen. Så trettiotre, bring it on.
Ps. Kul att min brudklänning från ByMalina ännu passar så här snart fyra år senare. -
Julen 2021
Sådärja. Nu när trettondagen (min födelsedag är här) och nu när folk städar ut julen så passar jag på att berätta om min familjejul i Sverige. Dagen före julafton anlände vi till Stockholm med Silja Symphony. När vi reste till och från Italien lärde vi oss att flyga flygplan med barn inte låg på nöjeskontot, men båt och bil däremot funkar briljant. Så den fyra timmars bilresan ner till Värnamo från Stockholm med två stopp gick verkligen superbra. Yey.
Kom fram till mina föräldrars lägenhet och träffade min bror för första gången på två år. Så sjukt att vi inte setts sedan julen 2019. Jäklaskitpandemi. Han fick träffa sin gudson för första gången och bara det var ju mys.
På julaftonsmorgon gick pappa, Niki, jag och barnen till lekparken. Vi var där rekordsnabbt eftersom Bernie slickade på en metallpinne och fastnade med tungan, sen var det bara att traska hem med ungen som blödde ur munnen 🙂
Kul så länge det varade.
Så blev det jullunch med massa mat
Pappas gravade lax är fenomenal. Med gravlaxsås såklart. Äter man det i Finland?
Mina föräldrar var glada och ack så gulliga. Tog även en bild på mig och mina syskon, men vi alla ser helt maniska ut på samtliga bilder så dom behåller jag för mig själv.
Så blev det paketöppning och mina barn blev överrösta med presenter. Så fina och roliga presenter.
Min moster Görel gav bland annat Bernie en dammsugare. Succé!
I mellandagarna upplevde vi ett vintrigt Värnamo.
Den här kvällen i Hanna och Hermans nya hus var jag och Niki där på tumis medan mina föräldrar tog hand om våra barn. Det var första gången sedan Louie föddes som vi två gjorde något helt utan barn. Absurd känsla. Trodde hela tiden att jag glömt något. Lyx. Så kul att äntligen få träffa sina vänner (även om majoriteten var sjuka) och att få inspektera renoveringar och gravida magar.
Mamma tog med Bernie till hennes förra arbetsplats för att inspektera brandbilar. Otroligt nöjd liten kille som fick se biiiiipabiiiipabiiiipa-bilar in real life.
Louie som rosslat i tre månader blev plötsligt sämre igen och vi fick åka upp till barnakuten i Jönköping för att försäkra oss om att han fick tillräckligt med syre. Mamma åkte med medan Niki var hemma med Bernie. Han fick i alla fall en diagnos med en plan där och bara det kändes skönt. Förkylningsastma.
Innan vi åkte till Finland röntgades hans lungor och han fick även en kamera ner i halsen via näsan och då såg allt bra ut. Men ja, rosslar gör han ju. Vår läkare på barnsjukhuset här i Finland totaldissade diagnosen när han ringde efter att vi kommit hem, men han hade inte någon egen lösning utan bokade bara in en träff om en månad. Så då ger jag den svenska vården lite mer poäng faktiskt. Blev även förvånad när alla mediciner, inhalatormaskiner osv var gratis. Hade glömt att sjukvård för barn inte kostar i Sverige. Fint.
Det var så fint att Värnamo visade sig från sin bästa sida. När upplevde man en vit småländsk jul senast?
Min mamma, moster och Louie.
Sen var det dags att åka hem igen. Lite humor att jag tog ett test på båten eftersom jag kände mig lite förkyld, ett test som var negativt. Niki däremot som inte hade några symptom men som testade sig efter att vi kommit hem (för sakens skull) var däremot positiv. Så här en vecka senare är han den enda i vår familj som testat positivt för corona. Märkligt.
Borta bra men hemma bäst. I alla fall när man är två år.
Så glad att vi fick fira jul med min familj tillsammans i Värnamo. Även om alla utom jag och mina syskon sen fick covid. Men mys så länge det varade. Tack för det att inblandade. Ni är bäst.