Random

Julen 2021

Sådärja. Nu när trettondagen (min födelsedag är här) och nu när folk städar ut julen så passar jag på att berätta om min familjejul i Sverige. Dagen före julafton anlände vi till Stockholm med Silja Symphony. När vi reste till och från Italien lärde vi oss att flyga flygplan med barn inte låg på nöjeskontot, men båt och bil däremot funkar briljant. Så den fyra timmars bilresan ner till Värnamo från Stockholm med två stopp gick verkligen superbra. Yey.

Kom fram till mina föräldrars lägenhet och träffade min bror för första gången på två år. Så sjukt att vi inte setts sedan julen 2019. Jäklaskitpandemi. Han fick träffa sin gudson för första gången och bara det var ju mys.

På julaftonsmorgon gick pappa, Niki, jag och barnen till lekparken. Vi var där rekordsnabbt eftersom Bernie slickade på en metallpinne och fastnade med tungan, sen var det bara att traska hem med ungen som blödde ur munnen 🙂

Kul så länge det varade.

Så blev det jullunch med massa mat

Pappas gravade lax är fenomenal. Med gravlaxsås såklart. Äter man det i Finland?

Mina föräldrar var glada och ack så gulliga. Tog även en bild på mig och mina syskon, men vi alla ser helt maniska ut på samtliga bilder så dom behåller jag för mig själv.

Så blev det paketöppning och mina barn blev överrösta med presenter. Så fina och roliga presenter.

Min moster Görel gav bland annat Bernie en dammsugare. Succé!

I mellandagarna upplevde vi ett vintrigt Värnamo.

Den här kvällen i Hanna och Hermans nya hus var jag och Niki där på tumis medan mina föräldrar tog hand om våra barn. Det var första gången sedan Louie föddes som vi två gjorde något helt utan barn. Absurd känsla. Trodde hela tiden att jag glömt något. Lyx. Så kul att äntligen få träffa sina vänner (även om majoriteten var sjuka) och att få inspektera renoveringar och gravida magar.

Mamma tog med Bernie till hennes förra arbetsplats för att inspektera brandbilar. Otroligt nöjd liten kille som fick se biiiiipabiiiipabiiiipa-bilar in real life.

Louie som rosslat i tre månader blev plötsligt sämre igen och vi fick åka upp till barnakuten i Jönköping för att försäkra oss om att han fick tillräckligt med syre. Mamma åkte med medan Niki var hemma med Bernie. Han fick i alla fall en diagnos med en plan där och bara det kändes skönt. Förkylningsastma.

Innan vi åkte till Finland röntgades hans lungor och han fick även en kamera ner i halsen via näsan och då såg allt bra ut. Men ja, rosslar gör han ju. Vår läkare på barnsjukhuset här i Finland totaldissade diagnosen när han ringde efter att vi kommit hem, men han hade inte någon egen lösning utan bokade bara in en träff om en månad. Så då ger jag den svenska vården lite mer poäng faktiskt. Blev även förvånad när alla mediciner, inhalatormaskiner osv var gratis. Hade glömt att sjukvård för barn inte kostar i Sverige. Fint.

Det var så fint att Värnamo visade sig från sin bästa sida. När upplevde man en vit småländsk jul senast?

Min mamma, moster och Louie.

Sen var det dags att åka hem igen. Lite humor att jag tog ett test på båten eftersom jag kände mig lite förkyld, ett test som var negativt. Niki däremot som inte hade några symptom men som testade sig efter att vi kommit hem (för sakens skull) var däremot positiv. Så här en vecka senare är han den enda i vår familj som testat positivt för corona. Märkligt.

Borta bra men hemma bäst. I alla fall när man är två år.

Så glad att vi fick fira jul med min familj tillsammans i Värnamo. Även om alla utom jag och mina syskon sen fick covid. Men mys så länge det varade. Tack för det att inblandade. Ni är bäst.

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras.