-
Blommor, världen, ett golv och en värmeborste
Började veckan med att som vanligt scrolla nyheter i desperation på en bra vändning och insåg att mitt beteende började bli ohälsosamt. Det var dags för att skapa en strategi och jag bestämde mig för att jag endast får läsa nyheter två gånger om dagen. Tänkte att det är det här Putin vill, att vi alla ska leva ett liv i rädsla och jag bestämde mig för att inte ge honom det. Han förtjänar ingenting den mannen.
Så för att få mig själv att fokusera på något annat startade jag ett golvprojekt här hemma helt out of the blue. För första gången sedan kriget i Ukraina började kändes det inte riktigt lika nära. Fokuset flyttades till det som fanns framför mig. I det här fallet två små barn och ett parkettgolv (och Niki då). Men tror vi tar golvprojektet i ett helt eget inlägg. Det förtjänar golvet.
I början av veckan tog jag en powernap med Louie när det plingade på dörren. Förvånad men väldigt glad blev jag när jag möttes av ett blombud med tulpaner (dom till vänster) skickade av min egen man. Han vet hur man gör mig glad.
Det var faktiskt när jag tog dom här bilderna som jag bestämde mig för att nu jävlar, ska det här vitgula golvet bort. När jag får för mig saker, då händer det. Någon timme senare var jag i full gång.
En kväll lagade jag en enkel och snabb laxgryta på 600g laxfilé, 2 msk röd currypasta, 1 vitlöksklyfta, 1 burk kokosmjölk, 1 msk soja och broccoli. Serverade med brunt ris och massa koriander. Bernie gillade. Jag med.
På onsdagen var jag på Rådgivningen med den här lillisen. Han var nu 74 centimeter lång och hade gått ner i vikt? Vägde nu strax under tio kilo istället för över. Hon sa att det kan bli så när dom börjar röra på sig. Vi ska se, vi ska se. Har också börjat om med sömnskolan och för första gången ger det resultat. Förra natten vaknade han endast en enda gång och han fick ingen mat mellan 19-06. FRAMSTEG. Den dagen han sover en hel natt, den dagen firar vi.
Sen måste man ju älska ljusets återkomst. Att kvällssolen liksom strålar in och värmer en. Enda nackdelen är att man plötsligt ser damm och sjukt smutsiga fönster. Men det kan man leva med.
En helt annan grej. Köpte en GHD Rise i höstas och har sedan dess använt den MYCKET. Först var jag inte övertygad, fastnade till och med en gång och panikerade lite. Men efter att jag fått in tekniken med denna värmeborste, som liksom känner av hårmängden och anpassar värmen så är jag såld. Så himla bra. Finns HÄR med -25% rabatt (affiliatelänk).
Har inte rört min GHD-plattis sen denna flyttade in. Borde kanske sälja plattången när jag tänker efter. Den kan ju inte bara ligga här och skräpa.Men hörrni. Återkommer snart om veckans viktigaste händelse. GOLVET.
-
En bättre helg, trots allt.
Hej alla ni fina typer. Här kommer ett helginlägg med allt sånt som inte har med kriget att göra. Även om jag har scrollat sönder min tumme den senaste veckan av maniskt nyhetsläsande så tar den här bloggen inte upp Ukraina i just det här inlägget. Vi ser det som en paus i ert scrollande från död och jävligheter. Hoppas det är okej.
Så den här helgen då. Förra helgen hade ju jag och Björnen covid. Bernie hostade, hade lite feber och var lite hängig i någon dag. Jag hade lite ont i halsen förra lördagen, men det var det enda. Det innebar att min fem dagar långa karantän var över lagom till helgen. Hurra.
Var tacksam över att solen var närvarande majoriteten av veckan. När allt annat var så mörkt så behövde jag verkligen sol. Längtar tills våren är här på riktigt. Ni vet, när man inte behöver klä på sig själv och sina barn enorma mängder kläder. Tänk att bara klä på vindfleecejacka, skor och tunn mössa. Snart.
Gick på promenad med Emma och baby Hugo. Bra start på kompishelg.
Bernie tog skottandet på allvar.
Så lite fest på det. Var på Andus restaurangöppning av hans senaste tillskott, Story Hagnäs. Drack massa drinkar tillsammans med min svägerska Hanna och minglade runt. Himla kul. Kändes nästan som pre C.
Så fint så fint. Åh ni måste gå dit. Den där blåa färgen på tak och väggar är magisk. Allt annat också då. Extra plus för alla vackra målningar av konstnärinnan Fanny Tavastila.
Mitt gamla område ändå. Känns skönt att det bara är 15 min bort.
Annars mådde vi alla bra igen. Eller nästan. Det sämsta med coviden var att Louies dåliga andning kom tillbaka. Hans röntgen och bronkoskopi fick också bokas om, så hans rosslande är tyvärr fortfarande ett frågetecken. Men glad var han i alla fall i helgen, även om han andades tungt.
Kvällssol i Björnrummet. Ovanligt välstädat.
Påfyllning i badrumsskåpet. En ny CC-kräm från It cosmetics. Lätt den bästa jag testat. Jag har färgen Fair light. Den säljs här, nu till -20% (affiliatelänk).
Behövde även en ny ansiktstvätt och blev rekommenderad Emma S. Prisvärd, dryg, effektiv och mjuk är mitt första intryck. Tror inte att det är sista gången den följde med mig hem. Finns här (affiliatelänk).
På lördagen lämnade jag man och barn hemma och hängde med Ylva på stan. Vi kikade på barnvagnar (till Ylva och hennes julibebis då <3) och åt brunch på Story Kampen. Så peppad på att en bästis ska bli mamma. Väldigt nyfiken på vem den lilla personen är.
Hur som, Eggs Benedict är alltid ett bra val. Alltid. Efter brunchen skulle vi gå och se House of Gucci på bio i Tennispalatset, men vi var kanske lite väl optimistiska med biljetterna. Tänkte att inga andra går på bio klockan fyra på en lördag, men där hade vi fel. Så den blev det inte.
Istället gick vi vidare till K7 (efter att ha besökt fem bebisbutiker) för lite tapas och skumpa (jag). Ingen sensation direkt, men ändå helt ok för att kosta 2,5 styck.
Efter det här gick vi till slut på bio. Men istället för 16:30 och House of Gucci blev det 18:30 och Spencer istället. En film som handlar om en tre dagars jul i Prinsessan Dianas liv. Otroligt tråkig film. Det. Hände. Ingenting. Alls. Förstår inte alls poängen med hela filmen. Långsam, långsammare Spencer. Enda positiva var kläderna och miljön. Råkade även ha sönder en tand av ett biogodis. Har aldrig hänt mig tidigare (har aldrig haft hål) så blev lite chockad. Men hur som helst var det mys att få en heldag på stan med min bästaste Ylva. Som jag älskar den kvinnan.
Så var det söndag och vi hängde hemma hela dagen. Bernie lekte utomhus med grannpojken i x antal timmar, jag sorterade sopor som skulle återvinnas. Ni vet, sånt där som man gör.
På kvällen blev det fortsättning på det här med vänner som jag älskar. Mitt första Sverige-kompis-besök sedan 2019. Tror inte ni förstår den där känslan, att få plocka upp en vän jag inte träffat sedan julen 2019 på flygplatsen och få en hel jäkla kväll ihop. Lagade pasta bolognese och så satt vi uppe och pratade och drack vin långt in på natten. Allt som hänt, allt vi gjort, allt vi gått igenom och allt vi har framför oss. Malin och jag har varit vänner sen tidiga tonåren, och jag tror att vi kommer hålla ihop genom hela livet. Även om vi har en liten pöl mellan oss (östersjön).
Det var min helg det. Kanske en av de bättre det här året. Trots allt.
-
Att få barn tätt
Igår blev Louie åtta månader. Otroligt vad tiden går fort ändå, känns som om han just föddes? I år fyller han ett och Bernie tre år. Poff sa det.
Kommer ihåg i början av min graviditet med Louie, hur jag ofta googlade på hur det är att få barn tätt. Det är 19 månaders ålderskillnad mellan mina boys. Jag googlade och googlade och det kändes som om alla inlägg mest handlade om hur otroligt jobbigt det var med syskon tätt. Det enda positiva folk brukade säga var att barnen leker med varandra när dom är äldre. Annars handlade det mest om att man inte har tid till någonting och och att man alltid är konstant trött och irriterad.
Så här åtta månader in vet jag inte om jag håller med. Jag tycker att den första månaden var knepig. När vi alla var hemma, Louie bara ville amma hela tiden och Bernie hatade sin lillebror. Det tog flera månader innan han ens nämnde Louies namn. Pekade man på folk och frågade vad dom hette hoppade Bernie alltid över Louie. Han gjorde även allt möjligt dumt. Försökte kasta saker på honom och putta på honom. Bernie var helt enkelt inte jätteimponerad över att det flyttat in en ny person i vårt hus. Men ärligt talat tror jag inte att han skulle ha varit det nu heller, även om han skulle varit äldre när han fick en bror.
Nu går allting faktiskt ganska bra. Louie ålar sig fram med full fart och är van vid att hans bror är en aktiv tvååring. Bernie ger honom gärna leksaker och leker gärna med honom, men har Louie för roligt tar han genast tillbaka leksaken och ger honom något lite tråkigare. Tur att Louie är så stor. Storleksmässigt skiljer det sig inte jättemycket och kanske det är bra när man har en oförsiktig storebror. Även om dom båda kommer bra överens så lämnar jag dom aldrig ensamma. Bernie fattar ju inte att man tex inte kan flytta på Louie genom att dra honom i huvudet. Senast jag såg bort en sekund försökte Bernie mata Louie med jord från blomkrukan. Sånt.Numera vill Bernie gärna ha med Louie överallt. Eller Bubi som Bernie kallar honom för. Bubi ska med, Bubi ska sitta, Bub ska sova, Bubi ska bada. Man märker verkligen att han tycker om Bubi och jag tror att deras relation kommer att bli bättre och bättre hela tiden. Så himla roligt. Det värmer verkligen hjärtat.
När jag var höggravid med Louie (sådär vecka 39ish) fick jag en kommentar på den här bloggen. Jag kommer inte ihåg den ordagrant eftersom jag tyckte att den sög så mycket att jag raderade den direkt. Kort sammanfattat så handlade den om att jag var en dålig mamma som skaffar barn tätt. Att jag knappt orkar umgås med mitt äldsta barn (barn under tre, ska tydligen inte gå på dagis) och att jag då är en egoistisk självcentrerad kvinna som skaffar ytterligare ett barn osv. Dessutom skrev hen att barn behöver ha sina föräldrars fulla uppmärksamhet de första tre åren. Att då skaffa syskon kommer att sabba mitt barn för livet. Något sånt.
Jag svarade aldrig på den kommentaren då. Men tänker att om du ännu läser den här bloggen kan jag svara dig nu.
Först och främst tycker jag inte att det är något man skriver till en gravid kvinna. Kommentaren var menad att såra och det tycker jag inte är något man utsätter sina medmänniskor för, framförallt inte gravida sådana. Med det sagt så älskar jag båda mina barn oavsett om dom har liten ålderskillnad, går på dagis eller inte. Om dina barn inte går på dagis, ja då är det ditt val. Att barn ska vara hemma och få sina föräldrars fulla uppmärksamhet de första tre åren låter ju bara märkligt. Vilka barn får det? Jag som tredje barnet i en syskonkull har aldrig någonsin fått mina föräldrars fulla uppmärksamhet. Det där är bara löjligt och jag hoppas för dina barns skull att du är en snällare förälder än vad du är som människa på internet.
Sådär. Nu var det överstökat. Hehe.
Mina tips till dig som nu googlar om hur det är att få barn tätt kommer här:
– Allting går i faser. Ibland är det lätt, ibland tungt. Det är liksom helt okej. Ingen fas varar för evigt.
– Var snälla mot varandra. Kommunicera och gör upp en gemensam plan. Vem gör vad?
– Planera, planera, planera. Allt går, men det krävs lite mer planering. Saker tar också lite mer tid 🙂
– Säg hejdå till perfektionisten i dig och var öppen för att allt inte alltid går som man tänkt sig.
– Kom ihåg att det äldre barnet fortfarande är en liten person. En 1,5 åring behöver inte bli en ansvarstagande person bara för att hen får ett syskon. Ett litet barn har rätt att få vara liten.
– Sov när bebisen sover. Klassiskt tips jag vet. Men det är så lätt att fastna i att man ska passa på att göra saker när bebisen är vaken. Mitt tips är att göra saker när bebisen är vaken och sov eller bara chilla när bebisen sover.
– Njut också. Att ha barn är så himla roligt, givande och omtumlande. Bäst.
Vad har ni för tips?