-
När det vänder
Jag fick ett nytt jobb i fredags. Ett jobb jag verkligenverkligenverkligen ville ha. Blev så jäkla glad att jag skuttade och tjöt av glädje när jag fick beskedet. Men ja, efter några veckors process blev det klart att jag kommer att börja på ett härligt finskt tech-bolag och jobba mot Sverige. Nytt ljust kontor i kampen, fantastisk AI-produkt och nya smarta kollegor. Det kan inte bli bättre. Kommer förmodligen ha några veckor ledigt innan jag börjar så lär förmodligen bosätta mig i Ingå tills dess. Men woooop. Grattis till mig. Så himla bäst. -
Tre
- Har åkt på en ordentlig förkylning. Ni vet den där värsta sorten då man inte kan andas och är totalt energilös. Har legat nedbäddad med skräp-tv i sängen och knappt klarat att gå ut med hunden. Niki beskrev mitt utseende som Kung Theoden innan Gandalf kommit och räddat honom. Fint med komplimanger när man mår sådär.
- Såg HBO dokumentären om Elizabeth Holmes och Theranos. Kanske något av det sjukaste Silicon Valley varit med om? Otroligt sevärd dokumentär och så intressant att se hur “ledare” brandar sig själv och hur långt man egentligen kan komma genom att bara snacka. Är dock livrädd för hennes ögon? Hon blinkar inte en enda gång.
- Har ni märkt att VOI har kommit till Finland? Nu kan du åka elscooter vart du vill i stan. Eller ja, de har missat största delarna av Berghäll som användningsområde men det lär nog bara vara en tidsfråga innan det ändrar sig. Med tanke på vilken brist det brukar vara på citycyklar här lär efterfrågan vara ganska hög. Alltid roligt med nya roliga tjänster. Micro mobility känns som ett vettigt komplement till lokaltrafiken och cyklarna.
-
Vill ha vår nu
Så svårt det är att hänga här inne och skapa innehåll när inspirationsnivån ligger på noll. Förra året vid den här tiden på året var det en helt annan sak. Vi hade ordentlig vinter långt in i april, med timmar av skidor på isen i strålande solsken. Tror aldrig jag bloggat så flitigt som hela förra våren? Nu då? Nu bor jag i en grå slaskvärld där min hund förvandlas från orange till brun varenda gång vi går ut. Varken hon eller jag gillar det här med att duscha hennes mage efter varje promenad. Vi vill liksom ha rena gator, solsken, snödroppar och sneakers. Är det för mycket begärt?
Oh well. Idag tog jag i alla fall en härlig lunch med tre av mina svägerskor på kampens Story. Avverkade två snabba timmar med att prata ikapp oss om livet. Därefter tog vi svängen till Amos Rex (första gången för min del) och betalade 18 euro för en utställning som gjorde mig ungefär lika inspirerad som tunnelbanan hem. Nej, det var kanske lite väl hårt. Förlåt. Tror bara inte jag var i det rätta mentala tillståndet för att kunna fokusera på konst. Även om det var en liten utställning som tog sådär 18 minuter att ta sig igenom. En euro per minut. Ni hör ju. På den här bloggen blir man inte glad av att gå in och hänga. Lovar att återkomma imorgon och vara så mycket soligare. Soligast.
