-
Bernhard
Först och främst. Tusen tack för alla grattisar! Så fina ni är!Annars vill jag bara kika in här och säga hej från bubblan. Jag ska berätta om hela faderullan när vi landat lite mer. Just nu hänger vi mest med vår Bernie. På tal om Bernie så har vi bestämt oss för att det är vad han kommer att heta. Bernhard är hans riktiga namn men vi kommer att fortsätta kalla honom för Bernie, precis som innan. Det var bara så självklart när han väl landade på utsidan att det är så han ska heta. Vår Bernhard. 3,2 kilo och 48 centimeter, välkommen till världen.
Lovar att berätta om förlossningen också men återkommer om den saken lite senare. Men tänk att jag efter mitt miserabla inlägg här på bloggen några timmar senare födde barn. Kämpade helt tydligt inte i onödan. Hur som, tills dess får ni gärna följa mig på Instagram där jag heter lineriets. Är kanske bättre på uppdatera där.
puss!
-
Han är här nu <3

-
Low point
Har haft värkar sedan natten lördag-söndag och har knappt sovit sedan dess. Då kom värkarna med tio minuters mellanrum. Igår på kvällen började dom komma mer intensivt och vid tolv på natten kom dom med tre till fem minuters mellanrum. Niki klockade och jag satt på min pilatesboll i duschen och kämpade igenom varenda jäkel. Vid två åkte vi till sjukhuset och så visade det sig att jag bara var öppen en centimeter. Besvikelsen och tröttheten då var inte nådig. Kändes som ett misslyckande utan dess like och jag började fundera på om jag bara inbillar mig hela skiten. Fick välja hur vi ville göra, att stanna och sova med opiater eller åka hem med smärtstillande och sömnpiller. Valde det senare och tog även med en tens.
Väl hemma hjälpte inte tabletterna ett skit, försökte verkligen vila men det gjorde så ont. Var dimmig och gråtig och lämnade tens-maskinen på köksbordet. Vandrade sen runt som en osalig ande och grät hemma innan Niki fick på mig tens-maskinen och den hjälpte faktiskt lite. Här är jag nu, fortfarande hemma, fortfarande med värkar om än inte lika täta och med tensmaskinen igång. Att ha värkar som gör svinont men som ändå inte verkar göra ett skit får mig att känna mig så himla dålig. Usch. Vad är poängen? Dom sa att man kan ha den här typen av värkar och att dom inte kan säga om han föds imorgon eller först i vecka 42. Kommer inte att klara att gå runt så här i en vecka. Vet inte vad jag riktigt gör då. Kan man bara stanna upp hela grejen?