Tänk att jag för ett år sedan stod där på vår Berghälliska backe med en mage och att det var lilla B som bodde i den. Otroligt att han snart varit utanför magen lika länge som innanför. Också intressant hur jag bara ser tillbaka på graviditet och förlossning med rosenskimrande ögon. Allt det lite jobbiga eller tunga jag upplevde är som bortblåst. Som illamåendet och tröttheten i början, foglossningen och vikande av benen när jag gick i slutet och den sjuka smärtan dagarna efter förlossningen. Inget av det där kommer jag egentligen ihåg. Samtidigt som jag verkligen inser att jag har haft det enkelt. Jag tänkte redan på förlossningen när lilla B var några få timmar gammal att “det här gör jag gärna igen”. Något som jag förstått genom andra mammor inte är en helt vanlig tanke någon timme efter att man klämt ut en liten person. I alla fall inte första gången.

Men fan vad tacksam jag är över hur bra allting gått. Hur fint det är att vårt barn är här och att han är något så fantastiskt som frisk. Skulle jag bli gravid igen skulle det vara min största skräck, att allt skulle gå fel bara för att det gick så bra förra gången.  Antar att det är en vanlig tanke? Samtidigt har jag börjat fundera på syskon och ålderskillnad. Jag själv har 3,5 mellan mig och min bror och 6 år mellan mig och min syster. Niki har exakt samma syskonkonstellation och ålderskillnad. Om möjligt skulle det vara roligt med ett syskon till B när han är lite äldre. Hur har ni tänkt med ålderskillnad och syskon? Om man skulle ha turen att få ett syskon, det vill säga. Är det något man lärt sig i livet så är det att det här med barn inte är något man bara skaffar. Man har tur om man ens får ett.

Det är augusti och min bokapp behöver inspiration inför en hel vecka (kanske mer) i Korpo skärgård. Jag vill lyssna på riktigt bra böcker. Så jag tänkte be er, kära läsare om tips. Vilken är den absolut bästa bok du någonsin läst? Vilka böcker har fått dig att må bra eller dåligt? Vilka böcker har gett dig en upplevelse? Vilken bok har fastnat i ditt minne? Jag vill så gärna läsa era favoriter. Snälla ni. Jag ber er som läser den här lilla bloggen, berätta vad som verkligen fått er att känna WOW.

Dela med dig av ditt bästa boktips!

Jag och Bernie är i Ingå och hänger med min familj. Nu när Bernie är feberfri och frisk (okej, lite snorig ännu) vågade vi oss på att umgås med andra igen. Bernie trivs verkligen här på landet och extra mycket när det finns så många som så uppenbart gillar honom. Som leker, matar, byter och pratar med honom. Succé. Bernie är min familjs första bebistillskott och då är man lite extra intressant. På Nikis sida har han redan elva kusiner varav två (tre med B) föddes förra året, så där är han kanske mer bara ytterligare en bebis. Hehe.

För min del är det också så skönt att både få hjälp och vuxet sällskap. När jag varje morgon får gå tillbaka till sängen och sova vidare när någon av mina föräldrar vaknar, eller att få god mat och roligt sällskap på kvällarna. Bara såna saker är mys. Förra veckan blev det även klart att Niki äntligen ska ha semester i två veckor. Något som gjorde mig glad. Som jag tjatat på den mannen om semester. Men nu så! Tanken är att åka till Korpo och bara ta det lugnt en stund. Niki behöver verkligen koppla av och vad är inte ett bättre ställe för det än att vara ensamma på en ö?

Nu är det dessutom augusti. Den här månaden kommer mitt barn bli nio månader gammalt och jag kommer att börja med något så lukrativt som vårdledighet. Ska  även börja jobba så småningom men kom på häromdagen att jag kanske borde berätta det för mitt jobb också. Bra Lina. Har ju bara berättat det här på bloggen och det lär ju knappast mina kollegor och chefer läsa. Sån är jag.

Vi skulle även haft Bernies namnfest den här sommaren eftersom den ställdes in i våras när den egentligen skulle hållits. Men här är vi nu i augusti och någon namnfest har vi ännu inte haft. Att få ihop en sådan har visat sig vara svårare än svårt. Så många människors scheman ska det klaffa med och så många av dessa bor inte i landet. Till slut fick vi som förslag att vi borde ha det i slutet av september eller oktober men då kom vi på att vi lika gärna kan skita i det helt och ta ett namnparty tillsammans med ettårskalas i november. Slå på lite större trumma då helt enkelt. Bernie, eller Bernard som han egentligen heter ska ändå inte döpas och bli en del av den kristna församlingen så det spelar ju egentligen ingen roll.

Skulle även haft min Varpanaiset i våras och den fick också ställas in. Så även den ska få ett nytt datum och för den tänker jag september. Vi ska se, vi ska se.
Nu har jag pratat strunt här en stund. Så som man ska med en blogg men som jag varit lite dålig på den senaste tiden. Hej så länge.