Jag och Bernie är i Ingå och hänger med min familj. Nu när Bernie är feberfri och frisk (okej, lite snorig ännu) vågade vi oss på att umgås med andra igen. Bernie trivs verkligen här på landet och extra mycket när det finns så många som så uppenbart gillar honom. Som leker, matar, byter och pratar med honom. Succé. Bernie är min familjs första bebistillskott och då är man lite extra intressant. På Nikis sida har han redan elva kusiner varav två (tre med B) föddes förra året, så där är han kanske mer bara ytterligare en bebis. Hehe.

För min del är det också så skönt att både få hjälp och vuxet sällskap. När jag varje morgon får gå tillbaka till sängen och sova vidare när någon av mina föräldrar vaknar, eller att få god mat och roligt sällskap på kvällarna. Bara såna saker är mys. Förra veckan blev det även klart att Niki äntligen ska ha semester i två veckor. Något som gjorde mig glad. Som jag tjatat på den mannen om semester. Men nu så! Tanken är att åka till Korpo och bara ta det lugnt en stund. Niki behöver verkligen koppla av och vad är inte ett bättre ställe för det än att vara ensamma på en ö?

Nu är det dessutom augusti. Den här månaden kommer mitt barn bli nio månader gammalt och jag kommer att börja med något så lukrativt som vårdledighet. Ska  även börja jobba så småningom men kom på häromdagen att jag kanske borde berätta det för mitt jobb också. Bra Lina. Har ju bara berättat det här på bloggen och det lär ju knappast mina kollegor och chefer läsa. Sån är jag.

Vi skulle även haft Bernies namnfest den här sommaren eftersom den ställdes in i våras när den egentligen skulle hållits. Men här är vi nu i augusti och någon namnfest har vi ännu inte haft. Att få ihop en sådan har visat sig vara svårare än svårt. Så många människors scheman ska det klaffa med och så många av dessa bor inte i landet. Till slut fick vi som förslag att vi borde ha det i slutet av september eller oktober men då kom vi på att vi lika gärna kan skita i det helt och ta ett namnparty tillsammans med ettårskalas i november. Slå på lite större trumma då helt enkelt. Bernie, eller Bernard som han egentligen heter ska ändå inte döpas och bli en del av den kristna församlingen så det spelar ju egentligen ingen roll.

Skulle även haft min Varpanaiset i våras och den fick också ställas in. Så även den ska få ett nytt datum och för den tänker jag september. Vi ska se, vi ska se.
Nu har jag pratat strunt här en stund. Så som man ska med en blogg men som jag varit lite dålig på den senaste tiden. Hej så länge.

I fredags eftermiddag packade vi bilen full för att åka österut. Jag hade klänning på mig dagen till ära. Efter en timmes bilresa var vi framme på Veronikas landeställe var vi skulle spendera helgen med Veronika, Rici och tvillingarna. Rici är Nikis bästa vän och skojigt nog fick vi barn med åtta dagars mellanrum. Vi fick B den 20.11 och Rici och Veronikas tvillingar föddes 28.11. Ganska bra jobbat av oss kan man tycka. BFF. När vi kom fram regnade det massor men efter någon timme klarnade det upp lite och vi kunde grilla. Det bjöds på biff, rödbetor med getost, bönor och kryddsmör. Allt producerat på den ekologiska granngården bredvid. Superdupergott. Vi satt uppe till midnatt och pratade ikapp. Vi hade inte sett varandra på hela sommaren och hade en del att ta igen. Det blev lördag och alla våra åtta månaders bebisar var vakna och körde full show på terrassen. Lilla Bernard med vår gudson och B:s framtida bästis RasmusHär har vi alla tre. Bernie, Ronja och Rasmus.Ja, jag är den där mamman som älskar att klä min son i leopard. Yes. Leggings 9.99€ (reklamlänk)Till lunch bakade Veronika pizzor. Otroligt nog hade dom en äkta vedeldad pizzaugn i trädgården. Bra koncept. På ettermiddagen tog vi en promenad. Alla i bärselar utom jag då. Vi har ju bara ett barn. Hehe. Plockade hallon som vi matade bebisarna med. Mot kvällskvisten poppade vi en flaska champagne.Och när alla barn sov lagade vi hamburgare med kött från gården bredvid. Blev kanske en av de bättre burgarna man ätit i livet. Nam. Skål för en av sommarens bästa helger! Tack för det.

Började morgonen med frukost på Ipi med Y och S. Vi åt gröt, drack kaffe och pratade ikapp oss. Lilla B sov i vagnen bredvid så jag kunde passa på att ta det lite lugnt jag med. Vid ett kom en mäklare hem till oss för att titta på vår lägenhet. Jag har träffat många mäklare det senaste året och många gånger har jag undrat hur dessa personer ens kan jobba med människor och försäljning. Personer som knappt sagt ett ord, varit sena, ofräscha, dåligt pålästa, oengagerade, tagit dåliga bilder, visat lägenheter med tomma ölbrukar, lukt av död och aldrig hört av sig efteråt. Här hade vi något helt annat. En mäklare med passion, engagemang, statistik i ryggen och en ordentlig plan. Jobbet var hennes. Enkelt beslut.

Jag och Niki pratade även igenom lägenheten vi lagt bud på och bestämde att vi hoppar av budgivningen. Vi gillade lägenheten men området i sig bekymrar oss så pass mycket att vi kände att det inte var rätt. Så vi lät den gå.

När det kommer till vår lägenhet skulle vi kanske helst köpa före vi säljer, samtidigt känns det lite som en ”hönan-och-ägget-grej”. Man vet inte vad som är bäst att börja med. Sälja först köpa sen, köpa först, sälja sen. Jaja, svårt.

När vår mäklarstjärna lämnat kom Y och S till oss på måndagshäng (dom satt tydligen utanför och väntade, haha). Fortsatte snacka ikapp oss om sånt som v inte hann med under frukosten.

Nu sover Björnen, Niki är på AW med sitt jobb och jag kikar på The English Game på Netflix. Bra kväll.