Louie växer och växer. Jag vet att jag har sagt att jag önskar att han börjar gå mycket senare än sin storebror. Tänkte ju sådär ett år istället för nio månader (som om det är något jag bestämmer) skulle vara perfekt, men nu önskar jag nästan att han kommer att börja gå lika tidigt. Han är en stor kille. Ingen annan än jag och Niki orkar hålla i honom mer än några minuter. Han väger över tio kilo, rockar blöjstorlek 5 och är inne på 74, 80, 86 i storlek beroende på plagget. Då är bebisen bara fem månader gammal. Vet inte hur jag ska orka gå runt och bära på en 15 kilos kille som mest av allt vill hänga i famnen. Så intressant att det kan vara så olika. Bernie körde på storlek 62 tills sju månaders ålder och väger nu som två år tolv kilo. Snart är dom lika stora.

Såg de första två avsnitten av Just Like That, fortsättningen med Sex And The City och grät en skvätt. Ni som vet, ni vet. Men ja, fattar att dom var tvungna att dra till något som skulle skapa lite real deal i serien och inte bara fniss och glitter. Men ont gjorde det ändå.

Bernies språk har äntligen blommat ut. Nu kan vi liksom snacka, vilket vi inte alls kunde på samma nivå för endast någon månad sedan. Han har ju från dag ett varit otroligt tidig med allt motoriskt men glömt bort det här med snacket. Men nu så har det hänt. Så roligt när man kan prata med varandra och faktiskt förstå. Sen att han har lite selektiv hörsel med sånt som man inte får göra, det är en annan femma.

Björnen har dessutom väldigt långt hårsvall. Vi tog honom till frisören samma dag som han fyllde två, men därifrån kom han med exakt samma look och vi 25€ fattigare. Hur klipper man en toddler? Tips tack.

Själv då. Här ramlar det in projekt efter projekt på mitt skrivbord. Med tanke på att jag bara får jobba på söndagar så är det ganska begränsat med tid. Märker att det kliar i mina fingrar samtidigt som det stressar mig. Balansen är lika knepig som alltid. Prroblemet är väl också att ju fler projekt jag drar på mig, desto mer lider den här plattformen. Men att. Nästa förfrågan får bli ett nej, dvs om det inte är svinkul.

Avslutar med en bild i spegeln som gått och blivit den här bloggens selfiespegel. Jaharå, här har man en sefliespegel.

Frånvaro och frånvaro. När ska den här bloggen börja med något annat än ursäkter? Inte okej. Nejmen en vecka där jag ena dagen känt mig frisk, andra dagen lite sjuk. Jaja. Tog ett coronatest i måndags som var negativt sen kände jag mig ganska pigg igen. Tills torsdag kväll efter en tidig middag hos grannarna, kom hem och hade ont i halva ansiktet. Vaknade på fredagen med feber och återigen ordentlig smärta i halva ansiktet, tänderna och käken. Tog ett till covid-test (Tack Emma för det) som igen var negativt. Hängde hemma hela dagen och missade både lunch med Emma och mitt jobbs julfest på Muru. Kände mig både jävlig och deppig. Men att, lördag (idag) och jag vaknade utan smärta och feber men skippade ändå dagens fest hos våra vänner i Kronohagen. Men med lite tur kanske jag ändå kan vara med på söndagens och helgens tredje inplanerade fest. Hoppashoppas. Orka vara sjuk så här under årets festligaste månad.

Men med det sagt tänker jag att vi ska ta och kika på vår nya lampa som flyttade in på Bernies födelsedag. Splendor från By Rydéns i grått. Vad tycker ni?

Tisdag kväll och här sitter jag och väntar på att min tomtegröt i ugnen (recept) ska bli klar. Årets första som jag tänker mumsa på resten av veckan. Jag och barnen kom hem från Ingå i söndags och jag tror att vi alla var ganska slut. Båda barnen, men framförallt Louie sov katastrofdåligt (20 minuter i taget) under helgen och även Bernie var uppe och härjade några gånger. I och med att Niki var kvar i stan rattade jag nätterna ensam och på söndagen var jag så sliten att jag knappt orkade protestera när Bernie gjorde rackartyg. Så det var skönt att komma hem, att langa över barnen på Niki och checka ut från ansvaret för en liten stund. Bernie som varit lite gnällig under helgen blev en solstråle så fort vi kommit innanför dörren. Kanske det bara är så just nu, att allt fungerar bäst på hemmaplan.

Annars har jag hängt med Emma och bebisen H, vabbat Björnen, tvättat kläder, funderat på framtiden och tagit igen sömn när barnen sovit. Lite så. Alltså inte så hemsk händelserik start på veckan.

Ni skulle se mig nu. Sitter här i ett par gamla pyjamasbyxor, en urtvättad gravid-t-shirt, skidstrumpor från 2004 och en sheetmask i ansiktet. Glamoröst som bara den.

Meeeeeen. Nya tag imorgon. Promise.

Bild från tiden då man åkte på jobbresor och jobbade i hotellrum.