-
Familjeförberedelse
Var på den första av våra två ”familjeförberedande kurser” igår tillsammans med Niki. Två och en halv timme tillsammans med andra gravida par i ett rum i södra Helsingfors. Den första kursen skulle handla om babyskötsel och den första tiden med en bebis. I praktiken var det två timmar med amningspropaganda och en halvtimme i slutet med lite info om hygien och sömn. Var ärligt talat ganska arg när jag gick därifrån. Jag hade önskat ett mer informativt innehåll med mer fakta än WHO:s rekommendationer för amning och varför amning är det enda alternativet. Skulle vilja se mer av ”de här alternativen har man för att ta hand om sin bebis” utan moraliska värderingar. Det påstods bland annat att om amningen ”misslyckas” är det oftast för att partnern inte varit tillräckligt stöttande. Ingenting om att det faktiskt finns kvinnor som varken kan eller vill amma. Har flera vänner som verkligen kämpat med amningen men till slut gett upp efter månader av blod svett och tårar där dom känt sig så misslyckade. Varför ska man lägga den typen av moral på en redan känslig och utsatt grupp?
Det är väl klart att en förälder vill vara en så bra förälder som möjligt. Att då så tydligt förklara att vissa saker är så mycket bättre än andra skapar bara skuld och skam. Sen är WHO:s rekommendationer framförallt skapade för u-länder och där är amningen livsviktig på ett helt annat sätt än vad den är här. Vi har inga problem med smutsigt vatten eller brist på mat. Tvärtom har vi istället andra problem (till exempel allergier) som u-länder inte har och borde därför ha våra egna rekommendationer.
Dessutom hela den här biten med anknytning och amning och hur viktigt det är. Skulle barn som flaskmatas inte få någon anknytning? Varför är det ingen som pratar om anknytning till pappan? Det finns forskning som visar att pappor som får trösta sina barn från början får en bättre relation även i vuxenlivet. Är vi inte lika mycket värda som föräldrar?
Skulle vilja ha en mer modern kurs som vänder sig till båda föräldrarna. Berättar objektivt vad man har för alternativ, vilka för och nackdelar det finns med dem men utan någon moralisk värdering. Ärligt talat så finns det väl också mer saker att prata om än amning när det kommer till babyskötsel?

Har ändå den senaste tiden känt mig väldigt positiv till att amma men efter igår kände jag mig som ett uppretat omyndigförklarat barn. Åkte hem, la mig i badet och lugnade ner mig lite. Såg en film och gjorde en ansiktsmask och klappade på magen.Vaknade i och för sig mitt i natten och kunde inte somna om för att jag var så irriterad. Hoppas att nästa kurs (som handlar om förlossning) är bättre.
-
Ett hej
Det är torsdag gott folk. Tänka sig vad tiden går fort när man jobbar och kämpar med slutspurten. Efter imorgon har jag bara tre veckor kvar på jobbet innan jag checkar ut för en längre tid. Just nu är planen att jag är ledig till och med augusti nästa år och att Niki tar över därefter. Känns himla bra.
Annars så var vi och fixade visum till Ryssland imorse. Tog charmiga passbilder på Verkkokauppa och lämnade därefter in vår ansökan. I och med att vi söker för ett helt år med ”multi entries” kommer vi att få tillbaka våra pass först om tio dagar. Så det verkar som vi får skjuta på St.Petersburg med en vecka. Överlåter all form av reseprojektledning till min andra hälft.
Andra trevliga saker som jag älskar med hösten är att alla TV-såpor är tillbaka. Har mycket att glädjas över på den fronten. Bland annat att årets casting av PH är briljant, att årets Bachelor äntligen har två Bachelors, så nu blir det lite hälsosam konkurrens där och att Bonde söker fru dyker upp så småningom i rutan. Ni hör ju, den här kvinnans tv-smak är exakt lika förfärlig som vanligt.

-
Hemmahelg
Fredag:
Hej från kanske den lugnaste helgen någonsin. Niki åkte på ”man-weekeend” i Korpo med sin bästis Rici jag har haft hela helgen för mig själv i stan. Inte alls missnöjd över den biten. Så himla skönt. Hur som helst. På fredagen kom Ylva och Sabina hem till mig efter jobbet och så lagade vi vegetarisk pasta ihop.
Jag drack som vanligt mitt alkoholfria rosévin (börjar bli liiite trött på det nu) medan de andra två drack riesling. Vi lagade en tomatpasta med ruccola, pinjenötter och buffalomozzarella. 
Efteråt åt vi äppelcrunch (oklart vad det egentligen hette) med vaniljglass. Sen hängde vi i soffan och pratade till midnatt innan Sabbe och Ylva gick hem och jag städade undan kalaset innan jag gick och la mig.Lördag:
Vaknade ganska tidigt efter att ha sovit svindåligt. Tydligen var det fullmåne och det ska enligt forskning påverka människors sömn negativt. Oklart om det var det som hände eller att jag bara nojar över att jag ofta sover på rygg fast man inte får.
Åt frulle och tog det lugnt medan jag lyssnade på P3:s senaste dokumentär om Terrorsyskonen och IS.
Sen skotrade jag till Kokoris popupshop på Eriksgatan för att hämta ut min specialbeställda…
…babykorg. Tänk att denna handgjorda korg tillverkad av kvinnor i Ghana numera bor i vårt hem och väntar på att Bernie ska flytta in.
Så himla fin. Iiih.
Sen kom Jonski och Celie och hälsade på över en fika. Fick låna Jonskis amningskudde och så fick Bernie en pyjamas och lite merinoullsgrejer som lilla Celie tidigare använt. Superfint.
Åt enorma bullar som jag köpte med mig från det lokala bageriet på Andra Linjen. Efter att Celie möblerat om våra stringhyllor, haft party med russin i vardagsrummet och Jonski lånat en klänning till ett bröllop så åkte fikasällskapet tillbaka till sin lilla holme väster om stan. 
Jag skulle egentligen på party. Gruppen Svenskar i Helsingfors som jag grundat för tio år sedan skulle ha jubileum på Sveaborg med middag och fest. Men den här kvinnans rygg mådde verkligen inte bra. Hade så ont i ländryggen och benen (!?) att bara den lilla biten att fixa Celies lilla möblering här hemma fick min rygg att nästan totalt krackelera. Så att åka till Sveaborg med båt och gå en längre kullerstenspromenad och party på det kändes mer som en finalmatch i boxning än en rolig fest. Så jag ställde in min medverkan och lagade en middag till mig själv med ljudbok i öronen. Får lite dåligt samvete av att jag inte är livets partypingla just nu. Men ibland måste man bara säga nej till saker och ting och tänka att var sak har sin tid. I slutändan straffar man bara sig själv om man tvingar sig själv till saker som man känner att man helt enkelt inte fixar.
Sen såg jag hela sista säsongen av Downton Abbey i soffan och tog det piano. Älskade mitt liv där och då. Så himla skönt med en kväll ensam hemma där jag bara kunde göra precis som jag ville (vilket var att ligga ner). Behövde verkligen det. 
Söndag:
Åt frulle i sängen och lyssnade på ljudbok. Det ösregnade ute och det kändes så sorgligt att ingen orange terrorist till hund tvingade ut mig i friska luften. Det har gått några veckor nu sedan vi sa hejdå till Milla och det blir verkligen enklare att leva med vetskapen att hon inte finns mera, men tidvis hugger det till mig så hårt och brutalt att jag får svårt att andas. Världens bästa hund hade hur som helst inte tillåtit mig till en pyjamasmorgon med frukost i sängen. Milla <3
Resten av söndagen ger mig en hel del vuxenpoäng. Frostar nämligen av frysen och tvättar här hemma. Har faktiskt inga desto mer avancerade planer än så. Innan jag blev gravid var jag helt säker på att jag skulle vara exakt samma partypingla som gravid, att jag skulle fixa både fester och efterfester, resa massor och ha exakt samma energinivå som innan. Tjiii fick jag på den. Är ändå i vecka 32 nu och ju längre jag kommer i det här bakandet av en bebis desto snällare försöker jag vara mot mig själv. Om det sen innebär att mysa runt i mjukisbyxor hemma och ställa in festplaner så får det vara så. Bara att acceptera och göra det bästa av situationen.