I lördags var det en stor dag för den här familjen. Vi hoppade in i bilen och körde österut. Någonstans i skogen mellan Borgå och Lovisa ligger Braskas kennel varifrån vi skulle hämta vår nya familjemedlem. En åtta veckor gammal labradoodle-tik som vi döpt till Penny. Hon fick sitta på en handduk i mitt knä i framsätet medan Niki körde. Hon pep en del de första 20 minuterna, sen spydde hon två gånger och efter det somnade hon.

Penny är en aprikosfärgad medium labradoodle som just nu väger 3,8 kilo. En väldigt liten typ. Första dygnen gick jättebra. Hon fattade ganska snabbt galoppen att kissa ute och springer nu till vår terrassdörr när hon är nödig. Klart den händer en hel del olyckor också, men hon verkar ändå förstå konceptet. Hon har sovit i sin inhängnad i vardagsrummet och jag på soffan och det har funkat jättebra. Är förvånad är hur snabbt hon anpassat sig till den här familjen. Hon verkar otroligt bekväm och självklar i sitt nya liv.

Penny är modig, lekfull, nyfiken, orädd och lättlärd. Har ju inte haft valp sedan 2009, så har läst på en del och förhört våra vänner som fick en jaktgolden för ett år sedan. Det är en annan grej att skaffa hund när man har småbarn och då är det extra bra att förbereda oss själva och barnen såklart. Att ha en hage där vovven får lära sig att vila oavsett kaoset utanför visade sig också vara ett bra knep. Men ja, vi är ju bara på dag tre så vår gemensamma resa har bara börjat.

Namnet Penny kommer ifrån Penny Lane (Beatles), rollfigurerna Penny (Top Gun) och Penny (Brandman Sam). Ni kan ju gissa själva vem/vilka som associerar namnet med vad.

Men kul med en till tjej i familjen. Någon som inte har en snopp att dra i. Omväxling.

Man måste passa på att fotografera henne. Poff säger det så är hon stor.

Barnen är redan relativt hundvana. Ibland vill dom klappa och leka med henne och ibland bryr dom sig inte alls. Jag tror att det är en gåva att som barn få växa upp med hund. Både jag och Niki har den erfarenheten och det gav oss väldigt mycket, både tröst, glädje, glada hemkomster, ansvar, empati och kärlek till djur i allmänhet. Finns en hel del forskning på ämnet.

”Resultatet i studien “Differential Effects of Pet Presence and Pet-Bonding on Young Children” visar exempelvis att det finns ett samband mellan högre social kompetens och en bättre känsla för empati hos barn som har husdjur. Genom att ta hand om en hund kan barn i tidig ålder lära sig att ta ansvar samt att visa empati. Studien visar även att barn kan utveckla en högre självkänsla genom att ta hand om en hund. Barnet känner sig duktig när de exempelvis får hjälpa till att mata eller gå ut med hunden. Att ha en hund som barn har även visat sig kunna utveckla barnets tålamod”

”Forskning visar att barn som bor i ett hem med en hund mer sällan drabbas av luftvägsinfektioner och öroninfektioner samt att de inte är i behov av antibiotika lika ofta som barn som inte växt upp tillsammans med en hund. Times-artikeln “Why Dogs and Cats Make Babies Healthier” indikerar att exponering för husdjur kan stärka barns immunsystem samt att det kan hindra utvecklingen av allergier.”

”En studie i “The Role of Pets in Enhancing Human Well-being: Effects on Child development” visar även att många barn nämner sina husdjur när de får frågan om vem de skulle gå till med ett problem.”

Klart att det blir lite mer av allt med en hund. Men vi är redan inne i ett livspussel. Bara att pussla vidare. Niki kan dessutom ta med henne till Wolts kontor och jag kommer att byta kontorshotell till ett där man får ha med hund.

Jag har haft hund förut. Jag vet vad det innebär, på gott och ont. Den här gången har valde vi en Labradoodle istället för en Tollare eftersom vi ville ha mer klassiska familjehundsegenskaper än jakt och arbetsegenskaper. Dessutom kändes avsaknaden av hundhår på golv som ett stort plus.

Så här är vi nu. Med bebis igen. Fast fluffig sådan.