-
Att få barn tätt
Igår blev Louie åtta månader. Otroligt vad tiden går fort ändå, känns som om han just föddes? I år fyller han ett och Bernie tre år. Poff sa det.
Kommer ihåg i början av min graviditet med Louie, hur jag ofta googlade på hur det är att få barn tätt. Det är 19 månaders ålderskillnad mellan mina boys. Jag googlade och googlade och det kändes som om alla inlägg mest handlade om hur otroligt jobbigt det var med syskon tätt. Det enda positiva folk brukade säga var att barnen leker med varandra när dom är äldre. Annars handlade det mest om att man inte har tid till någonting och och att man alltid är konstant trött och irriterad.
Så här åtta månader in vet jag inte om jag håller med. Jag tycker att den första månaden var knepig. När vi alla var hemma, Louie bara ville amma hela tiden och Bernie hatade sin lillebror. Det tog flera månader innan han ens nämnde Louies namn. Pekade man på folk och frågade vad dom hette hoppade Bernie alltid över Louie. Han gjorde även allt möjligt dumt. Försökte kasta saker på honom och putta på honom. Bernie var helt enkelt inte jätteimponerad över att det flyttat in en ny person i vårt hus. Men ärligt talat tror jag inte att han skulle ha varit det nu heller, även om han skulle varit äldre när han fick en bror.
Nu går allting faktiskt ganska bra. Louie ålar sig fram med full fart och är van vid att hans bror är en aktiv tvååring. Bernie ger honom gärna leksaker och leker gärna med honom, men har Louie för roligt tar han genast tillbaka leksaken och ger honom något lite tråkigare. Tur att Louie är så stor. Storleksmässigt skiljer det sig inte jättemycket och kanske det är bra när man har en oförsiktig storebror. Även om dom båda kommer bra överens så lämnar jag dom aldrig ensamma. Bernie fattar ju inte att man tex inte kan flytta på Louie genom att dra honom i huvudet. Senast jag såg bort en sekund försökte Bernie mata Louie med jord från blomkrukan. Sånt.Numera vill Bernie gärna ha med Louie överallt. Eller Bubi som Bernie kallar honom för. Bubi ska med, Bubi ska sitta, Bub ska sova, Bubi ska bada. Man märker verkligen att han tycker om Bubi och jag tror att deras relation kommer att bli bättre och bättre hela tiden. Så himla roligt. Det värmer verkligen hjärtat.

När jag var höggravid med Louie (sådär vecka 39ish) fick jag en kommentar på den här bloggen. Jag kommer inte ihåg den ordagrant eftersom jag tyckte att den sög så mycket att jag raderade den direkt. Kort sammanfattat så handlade den om att jag var en dålig mamma som skaffar barn tätt. Att jag knappt orkar umgås med mitt äldsta barn (barn under tre, ska tydligen inte gå på dagis) och att jag då är en egoistisk självcentrerad kvinna som skaffar ytterligare ett barn osv. Dessutom skrev hen att barn behöver ha sina föräldrars fulla uppmärksamhet de första tre åren. Att då skaffa syskon kommer att sabba mitt barn för livet. Något sånt.
Jag svarade aldrig på den kommentaren då. Men tänker att om du ännu läser den här bloggen kan jag svara dig nu.
Först och främst tycker jag inte att det är något man skriver till en gravid kvinna. Kommentaren var menad att såra och det tycker jag inte är något man utsätter sina medmänniskor för, framförallt inte gravida sådana. Med det sagt så älskar jag båda mina barn oavsett om dom har liten ålderskillnad, går på dagis eller inte. Om dina barn inte går på dagis, ja då är det ditt val. Att barn ska vara hemma och få sina föräldrars fulla uppmärksamhet de första tre åren låter ju bara märkligt. Vilka barn får det? Jag som tredje barnet i en syskonkull har aldrig någonsin fått mina föräldrars fulla uppmärksamhet. Det där är bara löjligt och jag hoppas för dina barns skull att du är en snällare förälder än vad du är som människa på internet.
Sådär. Nu var det överstökat. Hehe.
Mina tips till dig som nu googlar om hur det är att få barn tätt kommer här:
– Allting går i faser. Ibland är det lätt, ibland tungt. Det är liksom helt okej. Ingen fas varar för evigt.
– Var snälla mot varandra. Kommunicera och gör upp en gemensam plan. Vem gör vad?
– Planera, planera, planera. Allt går, men det krävs lite mer planering. Saker tar också lite mer tid 🙂
– Säg hejdå till perfektionisten i dig och var öppen för att allt inte alltid går som man tänkt sig.
– Kom ihåg att det äldre barnet fortfarande är en liten person. En 1,5 åring behöver inte bli en ansvarstagande person bara för att hen får ett syskon. Ett litet barn har rätt att få vara liten.
– Sov när bebisen sover. Klassiskt tips jag vet. Men det är så lätt att fastna i att man ska passa på att göra saker när bebisen är vaken. Mitt tips är att göra saker när bebisen är vaken och sov eller bara chilla när bebisen sover.
– Njut också. Att ha barn är så himla roligt, givande och omtumlande. Bäst.
Vad har ni för tips? -
Att vara lite blåst
Läste det här inlägget av Sandra Beijer och kände igen mig så mycket. Jag har aldrig känt mig så korkad som jag känner mig just nu. Hissen går inte hela vägen upp och hur jag än anstränger mig så känns det ganska ofta dimmigt. Som om jag vet att informationen finns där men att jag liksom inte får tag på den. Det tar ganska hårt på självförtroendet. Från att ha haft både starkt självförtroende och en stark självkänsla kommer jag på mig själv med att sitta och fundera om jag på riktigt kan någonting. Är jag bra på något?
Tanken på att börja jobba igen känns nästan lite skrämmande. Tänk om den där karriären jag byggt upp innan jag blev förälder bara är ett resultat av ren tur? Tänk om jag börjar jobba igen och alla kommer på att jag bara låtsas kunna saker hela tiden. Imposter Syndrome gånger hundra.
Det är så jäkla skrämmande att tänka så här om sig själv, när jag tidigare alltid trott på mig själv och vetat om att jag löser det mesta jag tar mig för.Nej, jag vet. Det låter ju deppigt och riktigt så illa är det inte som jag nu skriver. Men jag hoppas att min hjärna gör en comeback det här året. Kanske när jag slutat amma och Louie sover ordentligt på nätterna? Saknar att vara rapp, smart och effektiv. Sen saknar jag att ha hår vid pannan också. Det saknar jag.

-
Två saker varje småbarnsförälder borde äga
Bernie har varit hemma hela den här veckan från dagis. Förutom i onsdags då, då han hängde med sin farmor. I början av veckan var han bara lite snorig, men sen igår kväll är det hög feber och ännu mer snor som gäller. Usch, stackaren. Har vi sedan dagisstarten i våras klarat oss en hel månad utan sjukdom? Jag tror faktiskt inte det.
Tänkte därför berätta om två prylar som verkligenverkligenverkligen gör livet enklare som förälder till ett barn som åker på alla dagisflunssor.
Dagens temp på lilla B. Stackarn. Hur som. Alla familjer behöver en riktigt jäkla bra termometer. Det funkar superbra att stoppa en termometer i rumpan på ett spädbarn, men så fort dom börjar röra på sig är det dags att skaffa en ny lösning. Köpte den här örontermometern från Braun som är en testvinnare och som funkar perfekt. Man väljer ålder på barnet/personen och så möter termotern på en sekund genom örat. Älskar att man kan tempa på barn som sover. Annat är det med rumpan. Mycket nöjd ägare.
Sen har vi den här jäkeln som min kära svägerska Hanna introducerade oss till. En nässug som man kopplar ihop med dammsugaren. SÅ BRA! Innan har man suttit där med en näsfrida och försökt suga ut snor med munnen samtidigt som man ska få in en kabel i en sprattlande toddlers näsa. Det går ju bara inte. Omöjligt. En Baby-vac som denna magiska uppfinning heter säljs på apotek och suger ut verkligen ALLT snor på en halv sekund. Så enkelt, smart och bra. Ett av dom bästa köpen vi gjort.