Nejmen. Tack för alla ”heppisar” och fina kommentarer. Tack. Verkligen. Gjorde mig glad på riktigt. Fint att ni finns kvar. Tack.

(Obs varning för teknisk tråkförklaring)
Jag har gjort några justeringar i bloggen det senaste dygnet. Tog några timmar, men nu känns det som om det ordnat upp sig. En anledning till att jag totalt tappade lusten till att blogga var att jag hade mixat ihop ett wordpresstema med Elementor och massa annat som helt enkelt inte riktigt fungerade ihop. Det blev långsamt, konstigt och ofta försvann mina utkast och jag orkade inte börja om från början. Jag har nu löst den biten. Tagit bort Elementor, uppdaterat temat och fått upp hastigheten på sidan. Så, bara den saken är motiverande. KUL!

Hur som. Idag är det torsdag. Körde Niki till flygplatsen vid två och pussade honom hejdå. Den lyxliraren åkte till sin mamma i Antibes över helgen (Hon bor där över vintern) och kvar i världens lyckligaste land blev jag och mina två barn. Så nu är det bara vi till och med söndag. Jag tänkte hitta på massa kul med barnen. Ni vet, komma iväg tidigt på morgonen, med en stor kaffetermos i handen och sola oss i roliga lekparker. Kommer helt säkert inte vara sol, men får väl klä oss lite extra fluffigt.

Dagen då?

Började morgonen med att springa mina fem kilometer. Gick trögt i början, men mot slutet kändes det relativt kul. Är verkligen inte en sådan där som springer och är lite sådär rödlätt och snygg efteråt. Jag ser mer ut som en aubergine. SVINLILA i ansiktet och ”elektriskt hår”. Otroligt osnygg löpare. Tur att man inte bor i Ulrikasborg längre och måste springa förbi alla uteserveringar med 20 bekanta på. 1-0 Östra Helsingforslivet.

Tvingade min man att ta en bild på mig innan jag drog iväg på lunch. Inspirerad av Nikis resemål och dagens lunchplats, valde jag att klä mig i kortkort från ARKET och randigt från H&M (samma koncern). Saknades en basker bara.

Dagens lunchställe var Marimekko. Lyckades till och med så bra med min outfit att några damer trodde att jag jobbade där, SÅ bra smälte jag in. HA! Jag bor ju sådär fem minuter ifrån Marimekkos huvudkontor så jag har ätit en del lunch här de senaste åren. Men den är på riktigt otroligt bra. Favoritlunch helt klart. Kanske bäst i hela stan till och med.

Här har ni för övrigt vår nya bil. Den har varit i vår ägo i 1,5 månad och är majoriteten av tiden väldigt smutsig. Spelar ingen roll att jag kör den i diverse biltvättar. Den ser ändå exakt likadan ut ett dygn senare. Men ja, ett stycke Volvo XC60 laddhybrid är vad vi numera lallar runt i. Är nöjd.

Lunchsällskapet var också i världsklass. Ett stycke Jonski med bebis och ett stycke Ylva med bebis. Tänk att jag lyckades lura båda damerna österut. Ändå en bedrift.

Sen tog jag några möten i hemmakontoret innan det var dags att hämta B&L.

Nu är det bara vi tre för några nätter.

Det är den här tiden på året då man liksom känner i kroppen hur livet återvänder. Det känns som om det varit en mörk och ganska regnig vinter. Så nu när jag börjar se slutet känns det lite som att vakna upp från de döda. Det är en stor skillnad på min energinivå när dagarna är längre och plötsligt orkar jag så mycket mer. Så, jag har börjat springa 3-4 gånger i veckan, börjat få upp intresset för att fixa till mig mer och jag drömmer och längtar efter vår i min trädgård.

Skrattade i och för sig åt mig själv häromdagen när jag vandrade ut från huset i vita converse, Nudiejeans, vit t-shirt och en grön armyjacka, att så här skulle jag kunna gått klädd även för tio år sedan. Exakt samma stil. Känner precis som så många andra att jag tappade bort min stil efter att jag fick barn. Man bor i tights och panikköper toppar när man snabbt måste ha något som är helt och rent. Men nu har jag börjat om från början. Gjort listor i mobilen på vad jag behöver, så när jag väl hittar det perfekta plagget är det något jag verkligen behöver och inget panikköp i dålig kvalité.

Har också märkt att jag ska hålla mig borta från trendplaggen och satsa på det jag verkligen vet att jag gillar. Så enkelt egentligen, men så märkligt svårt ibland. Särskilt med den tidsbrist som man har som heltidsarbetande småbarnsförälder.

Ett genomtänkt inköp är de här gröna skorna. I och med att jag tagit upp springandet igen efter två graviditeter gav jag mig själv ett par nya springskor i present. Mina gamla Nike Pegasus 33 från 2016 hade förlorat all dämpning och var sönderslitna. Gjorde en ordentlig research och testade loss i butiken innan jag landade i ett par Asics Gel-Nimbus 25. ÄLSKAR DOM. Springer på både asfalt, grus och snö och de sitter verkligen som en smäck. Har inte ens fått skoskav. Otroliga skor. Än så länge springer jag fem kilometer 3-4 gånger i veckan, men ska öka på så småningom. Målet är milen på en timme, men det kommer nog att ta sin lilla tid.

Tänk att Lill-Louie fyller två i sommar. Vår lilla bebis är liksom ingen bebis längre. Utan en person som säger ”Hejdå mamma” när jag lämnar honom på dagis. Envis som en åsna och gosig som en nallebjörn. Tycker överlag att det här med att få barn tätt tidvis varit jäkligt kämpigt. Särskilt när det är först nu dom börjat gilla varandra (några minuter i taget). Men det känns nu, som om vi är ute på andra sidan. Sidan då man inte har två blöjbarn som vill ha ihjäl varandra. Skönt!!

Hemmets utveckling, hobbymålandet och mitt behov av snittblommor är ungefär samma som tidigare. Jag målar, fönstershoppar på bukowskis och köper tulpaner på K-market. Allt är som vanligt med andra ord.

Ps. Jag vet att jag inte förtjänar er läsare efter en lång frånvaro. Men, läser du fortfarande den här bloggen så posta gärna en kommentar med ”Hepp”. Så vet jag att du finns kvar, och det om något motiverar mig att komma igång igen. Lovar.