Barn

Att få barn tätt

Igår blev Louie åtta månader. Otroligt vad tiden går fort ändå, känns som om han just föddes? I år fyller han ett och Bernie tre år. Poff sa det.

Kommer ihåg i början av min graviditet med Louie, hur jag ofta googlade på hur det är att få barn tätt. Det är 19 månaders ålderskillnad mellan mina boys. Jag googlade och googlade och det kändes som om alla inlägg mest handlade om hur otroligt jobbigt det var med syskon tätt. Det enda positiva folk brukade säga var att barnen leker med varandra när dom är äldre. Annars handlade det mest om att man inte har tid till någonting och och att man alltid är konstant trött och irriterad.


Så här åtta månader in vet jag inte om jag håller med. Jag tycker att den första månaden var knepig. När vi alla var hemma, Louie bara ville amma hela tiden och Bernie hatade sin lillebror. Det tog flera månader innan han ens nämnde Louies namn. Pekade man på folk och frågade vad dom hette hoppade Bernie alltid över Louie. Han gjorde även allt möjligt dumt. Försökte kasta saker på honom och putta på honom. Bernie var helt enkelt inte jätteimponerad över att det flyttat in en ny person i vårt hus. Men ärligt talat tror jag inte att han skulle ha varit det nu heller, även om han skulle varit äldre när han fick en bror.


Nu går allting faktiskt ganska bra. Louie ålar sig fram med full fart och är van vid att hans bror är en aktiv tvååring. Bernie ger honom gärna leksaker och leker gärna med honom, men har Louie för roligt tar han genast tillbaka leksaken och ger honom något lite tråkigare. Tur att Louie är så stor. Storleksmässigt skiljer det sig inte jättemycket och kanske det är bra när man har en oförsiktig storebror. Även om dom båda kommer bra överens så lämnar jag dom aldrig ensamma. Bernie fattar ju inte att man tex inte kan flytta på Louie genom att dra honom i huvudet. Senast jag såg bort en sekund försökte Bernie mata Louie med jord från blomkrukan. Sånt.

Numera vill Bernie gärna ha med Louie överallt. Eller Bubi som Bernie kallar honom för. Bubi ska med, Bubi ska sitta, Bub ska sova, Bubi ska bada. Man märker verkligen att han tycker om Bubi och jag tror att deras relation kommer att bli bättre och bättre hela tiden. Så himla roligt. Det värmer verkligen hjärtat.


När jag var höggravid med Louie (sådär vecka 39ish) fick jag en kommentar på den här bloggen. Jag kommer inte ihåg den ordagrant eftersom jag tyckte att den sög så mycket att jag raderade den direkt. Kort sammanfattat så handlade den om att jag var en dålig mamma som skaffar barn tätt. Att jag knappt orkar umgås med mitt äldsta barn (barn under tre, ska tydligen inte gå på dagis) och att jag då är en egoistisk självcentrerad kvinna som skaffar ytterligare ett barn osv. Dessutom skrev hen att barn behöver ha sina föräldrars fulla uppmärksamhet de första tre åren. Att då skaffa syskon kommer att sabba mitt barn för livet. Något sånt.

Jag svarade aldrig på den kommentaren då. Men tänker att om du ännu läser den här bloggen kan jag svara dig nu.

Först och främst tycker jag inte att det är något man skriver till en gravid kvinna. Kommentaren var menad att såra och det tycker jag inte är något man utsätter sina medmänniskor för, framförallt inte gravida sådana. Med det sagt så älskar jag båda mina barn oavsett om dom har liten ålderskillnad, går på dagis eller inte. Om dina barn inte går på dagis, ja då är det ditt val. Att barn ska vara hemma och få sina föräldrars fulla uppmärksamhet de första tre åren låter ju bara märkligt. Vilka barn får det? Jag som tredje barnet i en syskonkull har aldrig någonsin fått mina föräldrars fulla uppmärksamhet. Det där är bara löjligt och jag hoppas för dina barns skull att du är en snällare förälder än vad du är som människa på internet.


Sådär. Nu var det överstökat. Hehe.

Mina tips till dig som nu googlar om hur det är att få barn tätt kommer här:
– Allting går i faser. Ibland är det lätt, ibland tungt. Det är liksom helt okej. Ingen fas varar för evigt.
– Var snälla mot varandra. Kommunicera och gör upp en gemensam plan. Vem gör vad?
– Planera, planera, planera. Allt går, men det krävs lite mer planering. Saker tar också lite mer tid 🙂
– Säg hejdå till perfektionisten i dig och var öppen för att allt inte alltid går som man tänkt sig.
– Kom ihåg att det äldre barnet fortfarande är en liten person. En 1,5 åring behöver inte bli en ansvarstagande person bara för att hen får ett syskon. Ett litet barn har rätt att få vara liten.
– Sov när bebisen sover. Klassiskt tips jag vet. Men det är så lätt att fastna i att man ska passa på att göra saker när bebisen är vaken. Mitt tips är att göra saker när bebisen är vaken och sov eller bara chilla när bebisen sover.
– Njut också. Att ha barn är så himla roligt, givande och omtumlande. Bäst.

Vad har ni för tips?




6 Comments

  • Anna

    Oj för den kommentaren, så onödigt. Nä man ska ju göra som man själv tycker att det funkar. Inga barn, ett barn, sju barn, tätt, långa mellanrum, whatever (om man nu sen lyckas få till allt som man planerat det också, kan ju bli överraskningar också). Oavsett så kommer det både tyngre och bättre dagar och allt däremellan. Finns för- och nackdelar med alla varianter kan jag tänka mig. Har själv två barn rätt tätt (2år) och nu är de i lågstadieåldern. Tycker de är ett bra par, lika men olika. Klart de grälar, typ dagligen, men det gjorde jag med mitt 8 år åldre syskon med 🙂 Så nä, den kommentaren du fick så köper jag inte. Ni gör det bäst på erat sätt, heja heja!

    • Lina

      Tack för din kommentar Anna. Kan inte göra annat än tt hålla med. Jag bråkade också massor med min storebror när vi var små (vi har fyra års ålderskillnad). Idag kommer vi dock jättebra överens. Men jo, tror folk bara gillar att analysera syskon och ”barnnaskaffandet” överlag och sen tro att det dom själva gör alltid är rätt. Märkligt det där. Som du säger, man gör väl som man vill. 😀

Lämna ett svar till Anna Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *