Här är vår lilla älskade Louie. En vecka gammal och jag är så kär i den här lilla ungen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Hade glömt bort att dom är så här små och gulliga. Han gör som barn ofta gör i den här åldern. Äter, sover och bajsar. Livet.

Ska berätta mer om förlossningen (som var en helt annan upplevelse än Bernies) lite senare. Just nu räcker tiden inte riktigt till. Särskilt med tanke på att våra kvällar numera går ut på att natta rymmaren till storebror. Blir nog bra.

Nu är Louie i alla fall här. Louie Laurentius Sigurd, Kaj Bernards lillebror. Gullis!

Sista dagarna innan vår familj gick från tre till fyra spenderades mesta dels hemma. Jag och Bernie var en natt i Ingå med mina föräldrar men förutom det gjorde vi i princip ingenting. Det var Nikis första vecka som pappaledig och vi gjorde små utflykter i närområdet, men inget desto mer avancerat.

Niki köpte fem kilo jordgubbar som försvann väldigt fort. Poff sa det.  När Bernie och jag var i Ingå över natten upptäckte B att han kunde ta sig ur sin spjälsäng. Tog därefter flera timmar att lägga honom vilket inte var sådär jätteroligt. Tänkte först att det bara gällde spjälsängen på landet i och med att den sängen var äldre och lägre, men några kvällar därpå när Bernie var lagd för kvällen och Niki och jag satt på baksidan och åt middag promenerade B glatt ut på terrassen, skuttade upp på matbordet och tog en potatis. Bara sådär. Det var väl där och då vi började inse att slutet på enkla snabba nattningar nu kommer att vara ett minne blott. Så har det varit sen den här kvällen.

I och med att han klättrar ur har konceptet “tralla lite och därefter somna själv” helt dött ut. Nu skuttar han glatt över om man inte sitter där och liksom sätter tillbaka honom direkt. Han har  även börjat rymma på nätterna och är klarvaken och vill leka. Att somna om i vår säng går inte heller. Han bara härjar. Igår köpte vi en ny vanlig 90-säng till honom eftersom vi tänkte att då kan vi natta honom och ligga bredvid. Tog också en evighet och när han äntligen somnat föll han ur sängen, vilket i sig inte gjorde ont i och med att sängen saknar ben och vi lagt både kuddar och täcken längst med kanterna. Nästa gång vi gick in för att kolla till honom sov han på golvet i andra ändan av rummet. När vi lyfte tillbaka honom fick nattningsrundan börja om från början. Slutade med att Niki sov med honom. Ni som också har eller har haft extremt rörliga och klättriga barn. Hur har ni gjort med sängbyten och  från att somna själv till att vägra ligga stilla? Lilla B började ju gå som nio månaders och sitter liksom aldrig still. Är ingen mysare om man säger så. What to do?
Annars så målade Niki om mittenrummet (kontoret/lllebrors framtida rum) blått. Blev fint. Nu behöver det bara lite mer inredning.  I och med det varma vädret har  vi spenderat flera dagar på vår lokala lilla strand här på ön. Tar några minuter att gå och sen är man på väldens gulligaste lilla strand med brygga.  plutt!Gravidkroppen och BerniePå kvällarna har vi grillat och ätit ute på baksidan. Här har vi en flanksteak.  Mys.

Ja sen blev det juli och då föddes mitt andra barn. Tänka sig.