Nejmen vad den här bloggen har mått dåligt de senaste månaderna. Ingen ordentlig kärlek alls har den fått. Jag har flera gånger velat berätta om varför, men gjorde som man brukar göra och lät bli. Jag har nämligen mått piss. Ordentligt piss. Har mått illa, haft ungefär lika mycket energi som om jag vore deprimerad och mitt i allt det här har vi flyttat, jag har jobbat och även haft hand om vår lilla ettåring. Bloggen blev helt enkelt bortprioriterad.

Varför jag har mått så här piss är för att jag är gravid. Lilla Bernie ska få ett syskon nästa sommar. En liten person som är beräknad 2.7.2021. En sommarbebis. Woop.

Jag är ju ingen rolig person i början av graviditeten, men nu (vecka 13) börjar jag känna mig lite ljusare. Den mörka och tunga  filten av trötthet har sakta börjat rinna av mig och det konstanta illamåendet har börjat lägga sig.

Än är illamåendet ett återkommande problem när jag har ansiktsmask på (i butiken/lokaltrafiken). Flera gånger har jag i panik slängt av mig masken med tårar i ögonen och dragit i mig frisk luft som om jag skulle ha dykt ner under vattenytan för fem minuter. Den biten behövde man inte fightas med när jag var gravid med Bernie.

Annars känns den här graviditeten lite annorlunda än den förra. Största skillnaden är att jag glömmer bort att jag är gravid. Något jag i och för sig gjorde sist också, men nu har jag verkligen inte koll på dagarna på samma sätt och tiden har därför också gått snabbare. Jag hade första ultraljudet i fredags och allt såg bra ut. Väntar ännu på sannolikhetspappret som borde dyka upp så småningom. Men om allt går bra ska vi bli tvåbarnsföräldrar nästa sommar. Coolt. Nu vet ni!