-
Tre ångesttankar om gravidbiten
- Jag glömmer ofta bort att jag är gravid. Kommer på det lite då och då och kan nästan bli lite förvånad. Kanske det är just så här innan man har varit på det andra ”stora” ultraljudet. Man mår bra, känner sig pigg och har en liten rund mage (skulle lika gärna kunna vara en pizza eller två). Känns mer som att jag gått och blivit tjock och inget annat. Ibland freakar jag lite också. Tänker att, Vad har jag gett mig in på? Tänk om allt går åt helvete? Tänk om jag inte alls är redo för det här?
- Ammande är något jag funderat en hel del på. Förstår att det är det naturligaste i världen. Jag fattar det. Men för mig känns det så konstigt och obehagligt. Ingenting jag ser fram emot. Märker på mig själv när andra omkring pratar positivt om amning hur jag liksom hör mig själv säga ”flaskbarn blir också normala individer” som om jag inte ens hade tänkt försöka amma mitt eget barn. Vilket jag såklart har. Eller ja, funkar det inte så tänker jag inte heller tvinga mig själv att fortsätta. Flaskbarn blir som sagt individer dom med. Ja, men kanske skräcken lägger sig naturligt när man är där? Jag vet inte
- Så många har frågat om vi köpt någonting till Bernie, och det har vi faktiskt inte. Har tagit några turer till barnbutiker, kollat lite, klämt lite på något men gått därifrån och känt ångest. Känns som om jag köper något så jinxar jag att det ska gå fel. Sen sitter vi där med barngrejer och ingen bebis. Jag förstår själv att allt det där bara är i mitt huvud som så mycket annat. Jag vet det. Men väntar tills den 20.6 då vi har rutinultraljudet och vi får veta om allt okej. Efter det måste vi väl få börja kolla på grejer utan att jag känner att jag ”jinxar” något? Right.
Oj vad det här blev personligt. Men kanske det kan vara bra att skriva om ibland. Att bara för att man har en efterlängtat typ i sin mage så blir inte allt rosenskimrande direkt. Stora förändringar som det här verkligen är skapar så många frågor i ens eget huvud. Ni som varit/är gravida. Har ni känt så hör eller är jag helt galen?
Jonski frågade mig förresten om jag hade någon ”målbild” med den här resan och jag svarade att få åka och fira jul med min familj i Sverige med Bernie. Sen kom jag på att jag även har en målbild över min gravidsommar. Den ser ut exakt så här som bilderna ovan. Tänker vara klädd så här jämt. T-shirt-klänningar och baddräkter och vara glad. Det är planen! -
Att vara lite yr
Den senaste veckan har jag tydligen glömt min hjärna. Jättekonstig upplevelse överlag. Jag är verkligen inte en yr person, så den här veckans upplevelser har gjort mig genuint förvånad. Förstår ingenting. Jag som alltid har stenkoll.
Det här är vad jag lyckats med:
1. Vinkat glatt till Stefan Löfven när han passerat mig på Drottninggatan i tron om att han är någon halvbekant. Kom på några sekunder senare att han inte är min mammas kommunkompis utan Sveriges statsminister.
2. Anmält mig till fel företags reception när jag skulle på ett möte. Har gått av hissen på fel våning och vandrat helt obekymrat till närmsta reception och anmält min närvaro och slagit mig ned. Varefter receptionen lite ursäktande kommit efter mig och meddelat att ingen som jobbar där heter så. Ser mig så äntligen om och inser att jag inte alls är på ***** utan någon helt annanstans.
3. Lyckats boarda fel flygplan. Hann som tur bara upp för trappan till flygplanet innan jag förvirrat frågade flygvärdinnan vart flygplanet skulle (alla pratade svenska). ”Ronneby svarade hon förvånat” och jag fick backa ner för att hitta mitt flyg till Helsingfors. Tänk om jag råkat hamna i Ronneby.
4. Slarvat bort min bil i ett parkeringshus. Skulle snabbt in och köpa en grej men min snabba tur tog en halvtimme extra eftersom jag glömt vart jag parkerat bilen.
Igår var jag i alla fall tillbaka i landet och gick på fest till min sysslings son som tagit studenten. Kul att gå på party med sina föräldrar och extra kul för dom att jag agerar chaufför nu för tiden.