Mina bästa skräckfilmeriet

Om det finns någonting som jag älskar men som min man verkligen hatar så är det skräckfilmer. Jag älskar och har alltid älskat att kolla på skräck medan Niki inte ens kan sova av en lite läskigare thriller. Han håller för ögonen, piper och går iväg. Väldigt sorgligt att titta på. Så jag får helt enkelt kolla på skräck när han inte är hemma. Oftast gör jag det när jag är ensam på landet. Ja, jag hör själv hur det låter. Men Ingå känns som en borg och jag har aldrig varit rädd där. Lovar att jag inte utmanar ödet. Här har vi i alla fall mina favoriter.

The Ring. Skräckfilmen från 2002 som jag i princip har växt upp med handlar framförallt om en VHS. Det här är min absoluta favorit inom genren som jag sett fler gånger än vad jag sett Harry Potter. Människor dör på konstiga sätt, sju dagar efter att ha sett ett videoband med en förbannelse över sig. Journalisten Rachel Kellers (Naomi Watts) systerdotter är en av de som dött och Rachels syster förmår henne att rota i vad som kan ha hänt. Detta leder Rachel till videon. Även hon ser den och drabbas av förbannelsen. Med hjälp av sin före detta pojkvän börjar hon utreda videons gåta med en frenesi som stegras när även Rachels son – som även varit mycket nära sin dödade kusin och ritat underliga teckningar sedan tiden runt hennes död – av misstag ser på videon.
The Shining. Klassiker från 1980 med Jack Nicholson i huvudrollen har ni förmodligen alla sett vid det här laget. Om inte har ni knappast missat referenser i form av citat eller träffat på ”tvillingarna” på diverse Halloween-partyn. Det här är en kultfilm. Jack Torrance, hans hustru Wendy och lille son Danny flyttar in i ett övergivet hotell i bergiga Colorado för att under vintern sköta om det, eftersom man bara tar emot gäster under sommarhalvåret. På hotellet har en mycket tragisk historia inträffat för ett antal år sedan. Den dåvarande fastighetsskötaren mördade sin hustru och sina två små flickor — och begick sedan självmord.
Rosemary´s Baby. Jag såg faktiskt den här filmen från 1968 för första gången igår på inrådan av Sabbe och måste erkänna att jag älskade den. Oavsett vad man man nu tycker om Roman Polanski så måste det här ändå vara en av hans bästa filmer. Rosemary (Mia Farrow) och Guy Woodhouse (John Cassavetes) flyttar in i en lägenhet i ett hus med dåligt rykte. De blir vänner med ett äldre par som är deras grannar. Efter ett tag börjar det hända underliga saker. En kvinna som Rosemary träffar i tvättstugan dör mystiskt, Rosemary har otäcka mardrömmar om en hårig varelse med onda brinnande ögon som våldtar henne och hon hör underliga ljud. Guy blir avståndstagande. När Rosemary blir gravid börjar hon misstänka att grannarna har planer för hennes barn.
The Blair Witch Project. Denna lågbudgetspärla från 1999 är riktigt skrämmande, framförallt för att den känns så realistisk. Tälta i skogen har aldrig känts som en bra idé efter att jag såg den här. Vissa tycker att filmen är värdelös och många har gjort parodier på den, men jag tycker att det är en klassiker. En som visade att man kan göra bra film utan en enorm budget. Tre ungdomar beger sig ut i USAs vildmark för att göra en dokumentär om den lokala legenden ”The Blair Witch” (”Blair-häxan”). Utrustade med videokameror, bandspelare, proviant och tält ger de sig in i Black Hills Forest i Maryland, där de sedan försvinner spårlöst. Ett år senare hittas deras kamerautrustning och resultatet blev denna film.
Paranormal Activity. Originalet från 2007 är bra av samma anledning som jag gillar Blair Witch Project. Helt enkelt att de med en låg budget har fått den att kännas realistisk. Det har gjorts en hel del efterföljare men ingen är riktigt lika bra som den första. Ett ungt par misstänker att deras hus är hemsökt och för att skaffa bevis installerar de en övervakningskamera som ska registrera allt som händer när de sover.
What Lies Beneath från 2000 såg jag första gången mitt ute på Atlanten när jag åkte med pappas båt till USA 2001. Jag var alltså tolv år och var väl egentligen livrädd men älskade filmen från första stund. Jag har sett om filmen dussintals gånger sedan dess. Claire (Michelle Pfeiffer) börjar upptäcka hur konstiga saker börjar hända i huset där hon bor tillsammans med sin man Norman (Harrison Ford) samtidigt som frun i grannhuset mystiskt försvinner. Efter att ha börjat se ett spöke av en kvinna i hemmet börjar Claire bete sig underligt, vilket gör hennes man mycket misstänksam. När grannfrun senare visar sig vara vid liv börjar Claire nysta i vem spöket egentligen är och varför det valt att hemsöka just hennes hus.
The Silence of the Lambs. Förmodligen har ni alla sett den här klassikern från 1991. Med all rätt. Skulle i och för sig klassa den här filmen lite mer som en thriller. Niki klarar till och med av att se den så det måste väl ändå vara ett bevis på att den är ganska soft. Soft men jäkligt bra. Seriemördaren ”Buffalo Bill” kidnappar, mördar och skinnflår unga kvinnor. En FBI-agent under utbildning, Clarice Starling (Jodie Foster), skickas till den inspärrade, extremt farlige, psykopatiske seriemördaren och psykiatern Hannibal Lecter (Anthony Hopkins) för att möjligen få någon information om mördaren från honom.
The Others från 2001 är lite mer av en psykologisk skräckfilm. Det tar ett tag att komma in i den (i alla fall för mig) men tvisten på slutet gör att den verkligen blir en riktigt bra mindfuck. Filmen är lite av en spökhistoria och utspelar sig på ön Jersey i Engelska kanalen, strax efter andra världskrigets slut, år 1945. Grace Stewart (Nicole Kidman), hustru till Charles Stewart – en soldat, försvunnen och antagen död i kriget – kämpar för sina barn Anne och Nicholas hälsa. De är extremt ljuskänsliga och klarar inte av att utsättas för direkt dagsljus för länge utan att dö. Till huset anländer också nytt tjänstefolk.
Saw. Ettan från 2004. Jag kommer ihåg när jag såg en här filmen första gången och bara kände ”What the fuck”. Saw är så jäkla jobbig att titta på eftersom man känner sig så frustrerad och hjälplös. Man förstår inte varför och hur saker händer. Ingen mysmyzfilm direkt. Saw handlar om ”Jigsaw”, som, i stället för att mörda sina offer placerar dem i olika fällor som han kallar ”lekar”, för att se hur långt de är beredda att gå för att överleva, via fysisk eller psykologisk tortyr.
Skeleton Key är en amerikansk thrillerfilm från 2005 med Kate Hudson och Gena Rowlands i huvudrollerna. Alla håller inte med mig om att den här håller en hög nivå men jag tycker att den är jäkligt älskvärd. Kan väldigt många av replikerna utantill och det om något är väl ett bevis på de otaliga timmarna jag satt på att se den här filmen. En ung sjuksköterska, boende hos ett gammal par i New Orleans, hör mystiska ljud och misstänker att allt inte står rätt till i det gamla huset de bor i. Vad finns egentligen i rummet på vinden? Och kan makens förlamning ha något med voodoo att göra?