L I N E R I E T

Ännu en helg har flutit snabbt förbi. Lite som hela det här året. Poff sa det, och plötsligt måste man börja tänka till igen varje gång man skriver vilket år det är. Brukar vara där i april någon gång man fattar att sista siffran på årtalet har bytt. Hur som helst. Niki och Bernie var på party under lördagen medan jag och Louie var hemma och vilade. Eldade brasa för att hjälpa vårt eluppvärmda hus med rörligt kontrakt lite på traven. Elpriserna har ju inte varit något man direkt njutit av senaste veckorna. Men som tur är att elda i brasrummet mest av allt bara mysigt.

Mådde ändå såpass bra under hela lördagen, feberfri och allt att jag kände för ett glas vitt vin på kvällskvisten. Vin och en ny ljudbok i öronen. Då klagar man inte. Har just gett mig på Evelyn Hugos sju äkta män av Taylor Jenkins Reid från Bookbeat. En sån där riktig jäkla feelgoodroman som man drömmer om att ha i solstolen på semestern. Handlar om en ung journalist i New York som får chansen att berätta en gammal hollywoodstjärnas livshistoria. MYS!

Så blev det söndag och den tredje advent. Mornarna just nu är lite av ett mörker, så då passar det ganska bra att börja dagen med att tända ljus.

Kände mig pigg och glad. Svirade om till glittrig kjol och lockade håret för att gå på julparty.

Till Nikis mamma Gaby som hade fixat julfest till alla i familjen som befann sig i stan. Vi firar varannat år med Nikis familj och varannat med min. I år firar vi med min och Nikis familj kommer även alla vara utspridda. Så det här var väl lite som vår gemensamma jul. Gaby bjöd på skumpa, blinier, soppa, tomtegröt och äppelpaj och päronhalvor.

Kidsens ljudnivå låg som vanligt på en lätt tinnitusvarning. Konstigt nog så vänjer man sig efter ett tag.

Avslutade med att spela julklappsspelet med alla barnen. Kan väl säga att det gick lite sådär. Men hej, A for effort. Tack för superfint fixat Gaby.

Sen rullade vi hem tillbaka till ön och jag kikade på senaste avsnittet av Bonusfamiljen. Förfärade mig i vanlig ordning över hur jobbiga alla karaktärer är. Lite som Succession, man gillar verkligen ingen.

Slut på sjuk-och-jul-helg.

Amningshjärnan här behöver lite hjälp med content. Så jag tänker att vi tar ett klassiskt frågeinlägg. Fråga vad ni vill, högt och lågt. Svaren publiceras på fredag morgon. Shoot!

Louie växer och växer. Jag vet att jag har sagt att jag önskar att han börjar gå mycket senare än sin storebror. Tänkte ju sådär ett år istället för nio månader (som om det är något jag bestämmer) skulle vara perfekt, men nu önskar jag nästan att han kommer att börja gå lika tidigt. Han är en stor kille. Ingen annan än jag och Niki orkar hålla i honom mer än några minuter. Han väger över tio kilo, rockar blöjstorlek 5 och är inne på 74, 80, 86 i storlek beroende på plagget. Då är bebisen bara fem månader gammal. Vet inte hur jag ska orka gå runt och bära på en 15 kilos kille som mest av allt vill hänga i famnen. Så intressant att det kan vara så olika. Bernie körde på storlek 62 tills sju månaders ålder och väger nu som två år tolv kilo. Snart är dom lika stora.

Såg de första två avsnitten av Just Like That, fortsättningen med Sex And The City och grät en skvätt. Ni som vet, ni vet. Men ja, fattar att dom var tvungna att dra till något som skulle skapa lite real deal i serien och inte bara fniss och glitter. Men ont gjorde det ändå.

Bernies språk har äntligen blommat ut. Nu kan vi liksom snacka, vilket vi inte alls kunde på samma nivå för endast någon månad sedan. Han har ju från dag ett varit otroligt tidig med allt motoriskt men glömt bort det här med snacket. Men nu så har det hänt. Så roligt när man kan prata med varandra och faktiskt förstå. Sen att han har lite selektiv hörsel med sånt som man inte får göra, det är en annan femma.

Björnen har dessutom väldigt långt hårsvall. Vi tog honom till frisören samma dag som han fyllde två, men därifrån kom han med exakt samma look och vi 25€ fattigare. Hur klipper man en toddler? Tips tack.

Själv då. Här ramlar det in projekt efter projekt på mitt skrivbord. Med tanke på att jag bara får jobba på söndagar så är det ganska begränsat med tid. Märker att det kliar i mina fingrar samtidigt som det stressar mig. Balansen är lika knepig som alltid. Prroblemet är väl också att ju fler projekt jag drar på mig, desto mer lider den här plattformen. Men att. Nästa förfrågan får bli ett nej, dvs om det inte är svinkul.

Avslutar med en bild i spegeln som gått och blivit den här bloggens selfiespegel. Jaharå, här har man en sefliespegel.