Firade torsdag genom att köpa med mig en bulle på hemvägen från jobbet. Tror aldrig det har hänt i mitt liv tidigare att jag köpt med mig en bulle hem för att liksom fika för mig själv? Dessutom en köpebulle och ingen hembakt gullig en. Satt sen och åt den tyst och funderade på vad som hände här. Förvånansvärt god en. Skulle gärna baka och fylla frysen med roliga grejer men vår frys har tyvärr gått sönder. Den gör saker och ting kallt men fryser ingenting ordentligt. Så ny kyl/frys står på inköpslistan. Kul…Köpte även med mig blomman gerbera hem och kom att tänka på att jag hade sådana i plast i mitt barnrum på 90-talet. De var kanske 90-talets trendigaste blomma och jag hade mina i en blå vågig glasvas. Kommer ihåg att jag tyckte att det var sjukt läckert. Fint att jag så här 20 år senare har den levande versionen och nu i vår Dagg-vas från Svenskt Tenn. Vi fick vasen i bröllopspresent för ett år sedan av Hanna & Andu och Seba & Linda. Har alltid älskat daggen och blev så otroligt glad över att få den i present. Kanske livets vas ändå?På kvällen ville Niki som håller på att träna inför Esbos strandmaraton springa två mil och jag bestämde mig för att hänga på. Jag sprang såklart inte, jag åkte helt enkelt elskoter bredvid så som man gör när man har en boll på magen och får ont så fort man går lite för fort. Vissa har företagsbil, andra har företagsskoter. Gled efter och fixade vatten till honom när han behövde energi. Mycket bra kombo. Det var en fin kväll ute. Niki sprang från oss i Berghäll-Tölö-Fölisön-Munksnäs-Granö-Lövö-Drumsö-Gräsviken-Kampen-Tölöviken och tillbaka till oss. Blev ungefär två mil. Känns ju dumt att ta sådana här rundor utan hund, men försökte trösta mig med att Milla ändå hatade när man sprang med henne. Hon ville bara gå hem då. Promenera, vara lös och välja sitt eget tempo gick utmärkt men att springa på löptur var något hon verkligen hatade. Helt förståeligt. Tvingade Niki att stanna och ta en bild på mig på bron till hans barndomshem på Svedjeholmen. Tänk att min man har vuxit upp på en sådan gullig holme så nära centrum. Skärgårdsbo men ändå inte. Fotografen/maratonkillen var dock inte så peppad på att vara fotograf. Han ville såklart springa vidare. Så det här var vad det blev. Så sprang han vidare och jag gled efter. Jag agerade hejaklack när det såg tungt ut och fixade en vitamin well med koffein i för sista sträckan. Ganska mysigt att bara glida runt på en skoter och heja på personen man älskar. Så himla duktigt av honom att bara ösa på i två mil. Själv sprang jag tjejmilen i Stockholm för tre år sedan och det är än idag det längsta jag någonsin sprungit i ett sträck. Kanske nya tag med den biten post-Bernie. Utanför Odi var det någon form av konsert på gång på gång. Kul att det händer så mycket dagligen runt den här fantastiskt häftiga byggnaden. Kanske en av de mer lyckade presenterna Finland gett till sig själv?Sen var det bara att glida över bron till Berghäll och upp för backen. Sen var vi hemma igen. Bra löprunda.

Min torsdag gick jäkligt bra jobbmässigt. Hade sånt flyt att jag nästan svävade på moln när jag rullade hem efter dagen. Ni vet känslan när något man jobbat länge på plötsligt bara funkar och allt går ens väg. Så skönt. Åkte hem, lagade spaghetti och köttfärssås med färsk pasta och åt den framför tv-serien Younger. Niki och Milla som hade varit på jobb i Tammerfors över dagen ramlade in lite senare och sen så gick vi till vårt stammishak Toveri på hörnet (50 meter från vår dörr) och spelade sällskapsspel och drack öl (Niki) alkoholfri Happy Joe (jag). Vi skippade konstens natt helt i år vilket var lite ovanligt för att vara jag. Förra året blev jag ju överraskad med en minimöhippa när jag stod och minglade med gratis rosévin i handen på Förlaget. En kväll som slutade på Kalles dansgolv med en väldigt berusad jag. Mys. Vann för övrigt hela SKAM-serien från Sandra Beijers blogg. Lycka!Annat tips. Rör ni er i närheten av Ingå så finns det gratis solrosor att plocka bredvid 51:an.Plockar där den här tiden varje år.  Så fina!