Jag har svävat runt de senaste månaderna. Funderat, utvärderat, tänkt, bollat, känt efter vad jag egentligen ska göra med mitt liv. Ibland har det känts självklart, ibland svårt, ibland omöjligt. Men efter att jag fick ett jobberbjudande som sen inte blev av och hur lättad jag blev av den snabba vändningen fick mig helt att tänka om. Jag har äntligen landat, svävat klart. Tagit ett beslut. Första gången på länge är jag ordentligt peppad, glad och skiträdd. Men fan. Det kommer bli bra. Nu kör vi.

Oj. Halva maj bara försvann. Vappenfirande, födelsedagar och maraton bara swishade förbi. Blir nästan stressad när jag tänker på hur fort allt går. Vill att den här tiden på året ska stå stilla men inser att jag bor i helt fel land för lång vår och oändlig sommar. Allt kan man inte få hörrni.

Annars mår jag bra. Lite ont i benen och fötterna efter mitt livs första halvmaraton. Men det håller långsamt på att släppa och bara det är ju trevligt i sig.

Men hej, vi har inte hörts på två veckor så vi hoppar tillbaka lite. Till Vapperiet.

Valborg firades hemma hos oss med Veronika, Rici och tvillingarna. Alla var nöjda över sällskapet och jag hade på mig klänningen jag haft sådär fyra vappar i rad. Hållbart minsann.

När alla barn ätit, blåst ballonger och levt rövare flyttade dom ner en våning för film och vi vuxna åt biff, drack rödvin och funderade på livet (möjligtvis skvallrade lite också).

Undviker att ha med så mycket bilder på folk och barn (speciellt andras barn) här på bloggeriet. Hoppas ni förstår det. Dagen efter åkte vi till stan, drack skumpa i en lekpark med bland annat min mamma som skulle åka Silja Line hem till Sverige. Mycket mysigt.

Efter Valborgsfirandet hälsade min barndomsvän från Värnamo, Malin på oss för en natt. Hon bor i Stockholm men var här på en arbetsresa och stannade en extra natt. Malin jobbar på Wolt, precis som Niki så han kunde bara plocka med henne från kontoret. Otroligt praktiskt.

Ny vecka och födelsedagsvecka. Min mamma fyllde 70 och firade det i Sverige med sina väninnor (vi får ha kalas för henne när hon kommer tillbaka senare). Niki fyllde även 36 och det firade vi med att gå ut och äta. Nikis mamma brukar ta våra barn och bjuda oss på datenight varje födelsedag och Niki valde även i år Kuurna.

Jag var också lycklig. För en kväll på stan med min man är kanske inte något vi så ofta sysslar med. Vi har ju lite dåligt med barnvakter majoriteten av året så när vi väl har föräldrar här som hjälper är det lyxens lyx.

Glad!!

Plus sällskap. Hanna och Andu kom med iår på födelsedagsmiddag. KUL.

Åt absolut råbiff till förrätt. Hur gott är det inte när den gör riktigt jäkla bra?

Sen blev det torsdag och Nikis riktiga födelsedag. Nikis bror Sebastian och Linda med barn hälsade på från Österrike och kom förbi. Även Nikis mamma Gaby och senare även Nikis syster Hanna med familj dök upp. Vi skålade i champagne hos oss och jag bakade vaniljbullar till barnen.

Niki fick en väldigt fin trädgårdstomte av sin mamma. Tycker den är lite kul.

Så blev det lördag. Niki sprang ett maraton (42km) och jag sprang ett halvt (21km). Mitt livs första halvmaraton och Nikis fjärde maraton. Himla roligt att få springa med så många andra, och ljuvligt att komma i mål. Jag sprang lite långsammare än vad jag tänkt mig. Men var så orolig i början över att gå ut för hårt så tog det kanske lite för lugnt de första 7 kilometerna. Men mitt mål var målet, så egentligen spelade inte tiden (2:20) så jättestor roll. Jag hade tänkt springa det på 2:10-2:15 men det får bli nästa gång. Har haft liiiite ont i benen och fötterna efteråt men har annars mått bra.

Gav mig själv den här veckan ledigt från löpträningar och har endast cyklat som träning. Ibland är återhämtningen det absolut viktigaste.

Efter vår Running Day åt vi pasta, drack något glas rosé på balkongen och somnade före 22:00. En lördag i en 35-årings liv.

Hej kära ni som hänger med. Valborg närmar sig och jag vet inte riktigt vad som egentligen hände med april? Men det blir så ibland, en lite kallare vår och dagar som går. Jag och mina Lindex-jeans som ni märker används konstant mår i allafall bra. Vi hade väl en släng av Noro-virus förra veckan (inte jeansen) men vilken familj har inte haft det senaste veckorna?

Men innan Noro så föll jag för lockelsen att testa det mycket hypade brandet Switch-nails. Naglar som liksom klistras på din egna nagel, som håller, går att återanvända, inte skadar dina egna naglar och som ska se ut och kännas som gelnaglar. Jag slutade göra gelnaglar på salong efter att jag läste en artikel om UV-lampan som härdar naglarna möjligtvis inte är så bra för hudens DNA. Kände att fina naglar inte är värt risken. Dessutom höll sällan gelenaglar på mig mer än några dagar.

Jag gillar och möjligtvis behöver ha fixade naglar. Inte för det estetiska utan för att jag är en person som torterar mina naglar och nagelband när jag stressar. Har jag fixade naglar låter jag märkligt nog mina händer vara ifred, men med ofixade så blöder oftast mina tummar. Jag vet, det låter ju ofräscht och det är det ju. Jag gör det utan att jag tänker på det, och med fixade naglar låter jag händerna vara ifred. Allt läker.

Hade på dom i en vecka innan jag tog av dom. Så här efter en veckas användning tycker jag:

Superlätta att sätta på och av, satt som berget på, kändes helt som gelenaglar och jag har inte torterat mina nagelband alls. Så all in all tyckte jag att det var ett lyckat koncept. Ska sätta tillbaka dom när jag är klar med ett trädgårdsprojekt.

Långfingret blev kanske lite snett, men det märker man bara om man som på bilden verkligen tittar noga. Jag köpte en kort nude modell som jag dessutom klippte och slipade ner. Jag gillar inte långa naglar och hatar om naglarna ”känns”. Funkade bra för mig, och skulle gärna köpa en till modell och kanske fler gluetabs (det man sätter fast nageln med) Obs, noll spons.

Hur som. En kväll var jag i Kronohagen på tjejkväll. Drack skumpa, woltade pizzor och pratade livet x antal timmar. Gud vad kvällar som dessa ger energi.

Har även varit på landet. Mina föräldrar kom dit från Sverige så B&L fick lite tid med Mormor och Morfar.

Och Allyhunden. Mycket söt och snäll liten tollartjej. Verkligen ingen tuffing.

Hade kanske inte det roligaste vädret under vår Ingåvistelse. Tur att vi har ett varmt hus.

Med trappor som man kan leka är brandstationer.

Tillbaka hem till stan igen. Bernie stannade kvar en extra natt med Mormor och Morfar och vi hade bara ett barn hemma för ett dygn. Så märkligt det där, vad som händer när man separerar på våra barn. Med 1 år och 7 månaders ålderskillnad gör dom, härjar och lever tillsammans hela tiden. När man ändrar i dynamiken blir båda helt andra barn.

Förutom att jag åkte på lite Noro så läste vi böcker. Louies rum är väldigt litet men otroligt mysigt. Färg i barnrum är grejen.

Har även rengjort alla mina sneakers. Från att se ut som att kastas i soptunnan till att bli nästan nya. Tvättade med gallsåpa och tandborste och därefter vit svamp. Torkade av fyllde på med vitt skoputs och satte på nya skosnören. Voila.

Man ska ta hand om det man har.

Häromdagen lagade jag en av barnens favoriträtter. Falukorv i ugn. Okej, det här är inte falukorv från Vaggeryds, men efter ett decennium i Finland lovar jag att den där lenkkin ni ser på bilden är det närmaste vi kan komma. Den funkar!

Hackad lök, tomater, ost i skåran och stark senap runt korven. FUNKAR!

Idag har jag loppisfyndat på Röda Korset (bland annat en sprillans ny flytväst till Louie) och därefter ätit lunch med min vän Emma på vårt stammisställe, Marimekkos huvudkontor. Rör du dig i Hertonäs lunchtid rekommenderar jag det här stället alla dagar i veckan. Plus i boken för kul fabriksbutik.

Nu är det torsdag. Niki kom hem från en jobbresa med vin och sparkcyklar. Alla glada.

Jag extra glad kanske, som blev med Hoka Clifton 9 idag. Ser så fram emot att dra på mig de här på tassarna imorgon bitti och dra ut på en lång löprunda.

Nu säger jag godnatt med snödroppar från vår trädgård. Imorgon är våren här. På riktigt.