….för alla fantastiska svar. Känner mig verkligen visare på de flesta av mina frågor. Tycker många av er verkar vara väldigt vettiga och trevliga människor och det känns ju himla skönt som författare till den här lilla bloggen att ni som klickar in er här är fina typer. Tack till er. Fick förresten hem vårt babynest från Babyshop igår och med tanke på hur många av er som tyckte att det var en bra pryl kändes det köpet extra mycket värt. Har även äntligen fattat det här med att ha bebin där framme i bilen helt tydligt är något man pysslade med för 25 år sedan och inget man gör idag. Mycket har jag minsann lärt mig av er. Har också fått svar från människor som skickat till mig utanför bloggen att att inte introducera flaska för att då riskera att förstöra amningen och så vidare. Kanske borde klargöra att amningen inte är så jätteviktig för mig personligen, så fungerar den plötsligt inte på grund av både flaska och bröst så får det vara så. Vi tar det den dagen.

Annars är det torsdag idag och veckan har hittills passerat i raketfart. Har haft program i princip varje kväll. Har hunnit med både AW med mina förra kollegor (svenska teamet), citydate med Y och lunchdejter. Känner mig som en social butterfly och ibland får jag påminna mig själv om att varva ner lite. Glömmer till exempel att äta och kom på mig själv häromdagen med att varken ha ätit middag kvällen före eller något frukostaktigt dagen efter. Borde skärpa till mig lite på matvanebiten i och med att det inte bara är jag själv jag ansvarar för längre.

På tal om att ansvara för någon annan så var Niki även med vår fluffigaste familjemedlem hos veterinären i tisdags och kollade läget. De kom fram till att damen inte ska opereras mera. I alla fall inte av honom och att hon numera bara ska äta en gång i dagen (all mat på en gång) tillsammans med paraffinolja. Lilla hunden har ju en växt som växer i sina tarmar som gör att nummer två proceduren blir lite omständigare. Vi har opererat det som gått att operera men annars låter vi det bara vara. Hon är annars superpigg, glad och alert. Hon har inte ont eller andra krämpor utan det är växten som är problemet. Vi håller henne så länge hon är glad och pigg men mer än så finns det inte så mycket mer vi kan göra. Såklart skulle man kunna testa operera henne lite till men då är frågan för vems skull? Gör man det för vår eller för hennes och skadar det mer än gör nytta i slutändan? Hon fyller ändå tio år i november. Det är väl det pissigaste med att ha hund att det inte varar för evigt. Man får vara tacksam för den tid man får tillsammans och framförallt komma ihåg hur jäkla mycket glädje en flufflig vän ger. Att ha hund är kanske något av de bästa besluten jag tagit i livet.