Nej men hej. Har haft lite dåligt samvete att jag lämnade er med deppens deppinlägg. Men det är väl grejen med den här bloggen. Att det är jag. För det mesta är det upp men ibland är det ner. Kan vara bra att läsa om det också tänker jag. Tur för mig var jag gladare redan dagen efter, löste det med en lång natts sömn och ett lugnare jobbtempo.

Sen dess har väl livet varit tillbaka i det vanliga lunket. Såg möjligtvis Bridgerton Spinoffen Queen Charlotte i ett streck. ÄLSKAR Bridgerton (serie på Netflix) och älskade även den här säsongen med passion. Grät även en skvätt så som jag gjort i samtliga säsonger. Är ju en blödig person numera.

Var även tvungen att googla om Queen Charlotte verkligen fick 15 barn, vilket hon tydligt fick. Bananas.

Men ja, rekommenderar starkt.

Ännu en helg är förbi och här sitter jag i vårt tv-rum/gästrum/kontor och skriver det här. Niki åkte till Korpo med Bernie och Nikis mamma Gaby i fredags och lämnade mig och Louie ensamma hemma. Egentid med ett barn är ändå något av det mysigaste som finns? Jag vet inte hur det är med er, men efter att jag fick två barn tycker jag att ha ett barn är som semester. Så enkelt oavsett vem av dom man är ensam med.

Den här gången blev det jag och Louie och det var kanske precis vad vi behövde. Hundra procents fokus på familjens yngsta. Eftersom dagis dessutom hade planeringsdag i fredags var han och jag hemma och bara umgicks. Ni vet, lekparken, kratta trädgården, läsa böcker, titta på mumin (äntligen tycker ett av mina barn om mumin), bada ihop och bygga torn. Alla glada!

Lördagförmiddagen ägnade vi åt att städa hela huset, skaka alla mattor utomhus, köra fyra tvättmaskiner, hänga tvätt ute och leka lejon.

Sen blev det lördagkväll och jag skulle få över Sabina och Ylva på middag. Louie fick vara med en timme innan han gick och knöt sig. Han älskar att gå och sova. Direkt när man säger att det är läggdags springer han glatt till sitt rum, så lägger man ner honom och säger nattinatti och stänger dörren. That´s it. Så har vi haft det med honom i över ett år. Sinnes.

Hur som. Jag var klädd från topp till tå i denim.

Vår Roborock hade dammsugit hela huset två gånger om och moppat. Kan Steve (roboten) vara ett av våra absolut bästa köp? Jag tror nästan det.

Dukade med linneduken jag fått av min moster och vitsippor från trädgården.

Känslan när allt är fixat och man har en timme i lugn och ro innan gästerna kommer. Mmmm..

De här två.

Vi hade inte setts på länge. Okej, förra veckan en kortis på Harju. Men inte sådär ordentligt på länge. Sabbe hade bott i Italien en liten sväng och Ylva hade rest massor. Vi behövde verkligen ses och prata igenom allt ordentligt.

Äta pasta, dricka vin och prataprataprata.

Sen blev det söndag. Louie vakande vid sex och jag gjorde ett ambitiöst försök att få honom att somna om bredvid mig. Gick sådär. Han dunkade en grävmaskin i mitt huvud och sa ”BANANGRÖT”. Så det var bara att kliva upp, koka starkt kaffe och börja dagen. Som tur var vädret soligt, så direkt när vår lokala handelsträdgård öppnade promenerade vi dit och köpte jord.

Sen planterade vi om luktärter, dahlior och vattnade järnet.

Tack till lilla L för livets helg med dig.

Vappen är förbi och flera dagars umgänge och fest är över. Kul med vapp såklart, men skönt att ha den biten avklarad. Har känt mig helt slut större delen av veckan som gått. Mentalt dränerad. Hade tänkt åka till Köpenhamn men kände att jag inte riktigt orkade, så stannade hemma. Konstigt nog sover jag inte så bra i krispiga hotellakan och bäst mår jag när jag får kratta i solnedgång.

Jag har väl officiellt blivit gammal. Även om jag misstänkt sedan tonåren att det bor en liten pensionär i mig, så kan jag väl nu bara konstatera att pensionären numera blommat ut. Nej, men missförstå mig rätt. Att ha två pojkar under fyra års ålder med 1,5 års ålderskillnad, med energiutlopp som duracellkaniner och så heltidsjobb på det. Det tar lite på energin. Det är kanske inte så konstigt att tanken på nattklubbar, galna program eller resor får mig att vilja gräva ner mig i en rabatt. Djupt. Livet hemma är just nu det som lockar mest.

Jag är en extrovert person. Men jag är också en person med ett stort behov av återhämtning. Har jag hängt med vänner, familj, kollegor behöver jag ofta dubbla tiden att ta igen det. Har alltid älskat att vara ensam. Älskat att gräva ner mig i en bok utan att någon stör. Nu när man inte har så mycket av den varan så behöver jag minimera aktiviteterna. Försöka leva så hållbart som möjligt. Energimässigt. Helst utan dåligt samvete.

För visst är det inte alltid helt enkelt att vara frun, mamman, den bästa vännen, systern, dottern, kollegan, grannen, familjemedlemmen, admin av en fb-grupp, bloggaren, frilansaren och på det upprätthålla någon form av hälsosam livstil samtidigt. Har lärt mig att jag aldrig kommer vara 100% av något, men att det okej. Jag gör så gott jag kan.

Har tidigare drömt om att ha tre barn. Men just nu tror jag inte att det är hållbart. Hade jag haft barn av den kalibern som kan sitta still, pyssla eller se på en film så hade det kanske varit möjligt. Men med fullt ös medvetslös så tror jag kanske att vi borde stanna vid två. Är alltid fascinerad av vänner som köper pyssellådor till sina barn i samma ålder. Sen sitter dom där på diverse tillställningar, timme ut och timme in och pysslar. Medan mina barn både hunnit vara nakna fyra gånger, brutit sig in någonstans, fått tag på en borrmaskin med BORR, målat någons vägg och rymt X antal gånger (skämt åsido, men ni fattar). Inga pysslare med andra ord.

Nej, jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här inlägget mer än att vissa faser i livet är lite mer intensiva än andra. Att då lyssna på sig själv och verkligen lära sig att säga nej, för att ha råd att säga ja till det som verkligen betyder något. Det är väl grejen. För mig i alla fall.

H. Mamma till icke-pysslare.

Och hobby-pensionär.