-
Tre bilder från veckan
I måndags gick jag och Niki i sällskap av Ylva och Matthias på Future Islands konsert i Berghäll. Vi har haft biljetterna i evigheters evighet och datumet har ändrats två gånger sedan inköpet (hej covid). Men nu äntligen blev det av. Gaby tog hand om barnen under tiden som vi dansade och drack öl en måndagskväll. Tack för hjälpen, Gaby.
På vägen hem från jobbet köpte jag det senaste numret av Vouge Scandinavia. Man måste ju älska förpackningen numret kom i. Min kärlek till Svenskt Tenn växer sig större och större ju äldre jag blir. Skulle kunna bränna en förmögenhet i den butiken. EN FÖRMÖGENHET.
Så har jag försökt vara lite preppy hela veckan. Man kan ju passa på att vara lite mer välklädd när barntassar inte kladdar på en i samma utsträckning. Jag skriver ju inte så hemskt mycket om mina barn i och med deras egen integritet. Känns inte okej att berätta om personlig utveckling, svårigheter eller annat som berör deras personligheter efter att dom fyllt ett.
Men tänker att jag ändå kan skriva i och med att det inte är något direkt ovanligt. Att 2,5 års ålder är en otroligt utmanade period för en som förälder. Ena stunden är allt bra, nästa är allt nejnejnej. Att ha hittat sin egen vilja gånger tusen gör ju varje litet steg man ska göra under dagen till en fight. Mitt bästa trick är att förvandla allt jobbigt till lek. Men ibland går inte det heller. Så ni andra föräldrar där ute som också har småbarn som vill göra allt tvärtom. Kämpa kämpa <3
-
Sista helgen i augusti
Började helgfirandet på Elm med fredagslunch i gott sällskap. Det var Emmas sista dag som ledig innan jobbstart. Emma har precis som jag varit föräldraledig största delen av året, så nu när våra 21-födda gullgossar börjat dagis (samma grupp och allt) avslutade vi vår gemensamma tid som föräldralediga med finlunch. Utan barn.
Mot kvällen körde jag och barnen ut till Ingå för att umgås med mina föräldrar en helg. Lämnade Niki kvar i stan för lite egentid. Ibland kan man behöva det också. Barnen och jag serverades vegetarisk lasagne och sen gick vi alla och la oss tidigt. SÅ skönt.
Lördagförmiddag hängde pappa, jag och barnen i muminparken. Besparade mina lår att bli av med mer hud i rustchkanan och åkte iklädd långbyxor. Louie åt lite sten, Bernie käkade bark. Allt var som vanligt.
Jag tog en lång nap på eftermiddagen med Louie medan Bernie hängde med min mamma och faster i skogen. När jag och Louie vaknat blev det strandhäng. Bernie var naken på sådär 80% av alla bilder jag tog. Så honom ser vi inte så mycket av här inte.
Måla lite innan sängdags. I vanlig ordning målade han inte bara på pappret. Fick sudda en hel stol efter att ha tittat åt ett annat håll i en minut. Klassiker.
Barnen somnade vid sju. Hurra. Tog ett litet glas på bryggan.
Samma brygga, samma utsikt, samma kvinna, men med ny orange hund.
Vi vuxna bestämde oss för att äta efter att barnen somnat. Skönt att äta och få en syl i vädret. Mamma lagade det här fast med fläskfilé och tsatsiki.
Vi satt ute hela kvällen. Kanske en av de sista kvällarna för iår?
Söndag morgon och måleriet fortsatte.
Fler och fler leksaker från min barndom ploppar upp och gör succé. Så roligt att M&P sparat så mycket.
Mina luktärter hemma har nu blommat ut. Men här blommade dom fortfarande.
Sen var det 28 grader varmt. Så vi plaskade och plaskade.
På djupt vatten med simpuffar.
Tack mamma och pappa för en mysig helg. Var fint att få vara med er.
Sen var det dags att åka hem. Tog ett stopp i Esbo för att fira Celie fyra år.
Kul med kalas.
Väl hemma gjorde nattade vi barn, sen åt vi grillade mackor och spelade playstation. Bra helg.
-
Lyssnat och läst
Podd:
Förhörsrummet
En podd från svenska Novel Studios som är otroligt välgjord. Gillar du Nils Bergmans Rättegångspodden så är det här något för dig. Här har man sållat ut förhör ur verkliga brottsfall och iscensatt dem med skådespelade. Castingen är fantastisk och i och med att förhören är autentiska är alla samtal skapade precis så som samtal är. Pauser, felsägningar, reaktioner är skapade precis så som i förhören. Länge sedan jag lyssnade på en Podd där man verkligen kände hur otroligt mycket jobb som ligger bakom.
Tills alla dör
En poddversion av Diamant Salihus bok med samma namn. Skapad av Johan Dahlberg för Perfect Day. Jag började lyssna eftersom att lyssna på toppoddar numera är mitt jobb och tänkte att svenska gängkrig är det sista som intresserar mig. Men, tänk vad fel jag hade. Det var länge sedan en podcast grep tag om mig som Till alla dör gjorde. Att få hela historien om alla dessa unga som skjuter ihjäl varandra i Stockholm öppnade verkligen mina ögon. Gängkrigen är inte bara gängkrig. Det är familjer som trasas sönder, områden som glöms bort och unga som dör. Fascinerande, sorglig och välberättad.
Böcker:Anton Berg – De Aderton
Jag läste faktiskt den här när den kom ut 2018. Jag har ju inte världens bästa minne så läste om den häromdagen som en del av mitt jobb. De Aderton är Anton Bergs (som annars skapar väldigt bra poddar) debutroman. En nervkittlande spänningsroman där radiojournalisten Axel Sköljd snubblar över över ett sammanband mellan tre kända dödsfall. Något som tar honom till en konspirationsteori utan dess like. Överlag tycker jag att Anton lyckats bra med den här typen av bok och har därför nu gett mig på fortsättningen.En gång om året – Peppe Öhman
La upp att jag läste den här boken i ett tidigare inlägg (Lina bodde ensam på hotell-inlägget) och har sedan dess fått frågor om den både här, i verkliga livet och på instagram. Så tänker att jag kan kommentera boken nu också. Grejen är att jag läste aldrig ut den. Jag lånade den, läste hälften och lämnade tillbaka den. Så kan inte säga så mycket mer om den än så.Vi for upp med mor – Karin Smirnoff
Del två av trilogin om Jana Kippo. Janas och brors mor har dött och tvillingarna åker norrut för begravning med mors superreligösa sektfamilj. Som vanligt mycket mörker, destruktivitet och tragiska familjerelationer. Med samma märkliga och fantastiska språk som i första boken berättar Karin Smirnoff en historia som går en djupt under huden. Överlag är det viktigt att man läser de här böckerna i bokform och inte lyssnar på dom.
Som så många andra svenska böcker som utspelar sig i de nordligaste delarna av Sverige får man känslan av att det är ett laglöst land. Likadant med Silvervägen av Stina Jacksson, eller filmerna Jägarna. Finns det inga regler, lagar eller normalt funtade personer där uppe? Kanske lite väl hårt av mig. Men så känns det. Det sista man vill är att flytta till Lappland. Oavsett så är det en otroligt välskriven bok med djupa karaktärer och med en berättelse som hela tiden går framåt utan att någonsin tråka ut. Gillar starkt.
Bara bok tre kvar. Sen så.