• Bernie,  corona,  Helsingfors

    Juice, coronatest, höst och carbonara

    Tänk att det är oktober imorgon. Är det bara jag eller känns det inte som att september bara försvann? Poff sa det. Känns lite som förra året då hösten kändes spännande och rolig i och med att vi väntade på Bernies ankomst. Lite så känns det nu också, i och med husköp och lägenhetsförsäljning. Som ett nytt kapitel. Igen. Vaknade upp med att snuvan som jag hade i helgen kommit tillbaka ordentligt. Jahajaja. Gjorde en ordentlig juice på apelsin, lime, kiwi, päron, äpple och ingefära. Riktigt rivig en. Råsanftcentrifugen som finns i min matberedare från Philips är numera något av det bästa jag äger. Tack mamma och pappa för den. Bernie är numera lite mer än tio månader gammal och går utan problem. Han började ta några steg i slutet av nio månader och gick ordentligt samma vecka som han blev tio. Bernie har varit väldigt tidigt med allt det motoriska i och med att han kröp redan vid fem månader och satt utan stöd vid sex månader. Ingen av oss är väl jätteförvånade över den saken eftersom både jag och Niki var tidiga med den biten när vi var bebisar. Nu vandrar han runt här hemma med diverse köksredskap i händerna. Promenerar runt runt, klättrar på allt man kan klättra på och drar ner allt i inredningsväg han kan på vägen. I och med att han klättrar på allt har han även lärt sig att klättra ner med rumpan först. Innan körde han på huvudet först och det gick ju sådär.

    Talet är förmodligen det som kommer att komma senare med honom i och med att han är så upptagen med allt annat som han pysslar med. Han har börjat snacka mycket mer nu. Skriker ut små utrop och lallar runt och säger massa dadadadadada. Inga riktiga ord än så länge, även om jag kämpar på med min indoktrinering ”Kan du säga Mamma”?.

    Han har helt klart humor, är ganska rolig och skrattar åt allt som han tycker är roligt. Mest av allt älskar han att kolla på videos på sig själv. Han skrattar högt åt filmer på sig själv där han snackar. Tydligen säger han något väldigt kul som bara han förstår.

    Sömnen är väl inte helt på topp för tillfället. Började sömnskola igen för en vecka sedan och han har sen dess inte druckit mjölk på natten utan endast napp och vatten. Tänkte att han skulle förstå vinken och sova hela nätter, men en vecka in så har den önskan inte slagit in. Han håller dock på att få en till framtand bredvid dom andra två framtänderna så det kan vara det som spökar också. Dagtid sover han två gånger a la Rulla Vagns sömnsschema och han somnar precis som på kvällen själv. Man behöver inte natta honom mer än att lägga honom i sin säng sen härjar han en stund innan han lägger sig ner och somnar.

    Mat äter han glatt av, både barnmat men också vår egen mat. Har slutat vara rädd för salt så numera äter han vad vi äter med variation av barnmatsburkar. Smidigt. Han kan tugga ganska stora bitar men är lite för ambitiös när han äter själv och förstår inte att ta en sak i taget. Istället trycker han in allt som en hamster och spottar ut resten. Så mata är än så länge enklast. Han dricker även två flaskor ersättning per dag.

    Överlag är han en lätt bebis. Han är oftast väldigt glad, är bra på att underhålla sig själv och är totalt orädd för omgivningen. Han har noll tendenser till att vara blyg och tar sig gärna från famn till famn oavsett vem det är. På Odi kryper han gärna fram till främmande vuxna och sätter sig i deras knä. Yes. Sån är han. Han skrattar, klättrar och undersöker ALLT. Helst med munnen. Han är omöjlig att ha utomhus eftersom allt på marken hamnar i hans mun. Man måste vara en centimeter ifrån honom hela tiden och plocka bort, plocka ur allt han kommer åt. Missar man nåt (som ett löv i gommen igår) blir det kaos och han spyr, hostar och gråter. När slutar dom äta allt?

    Har ingen aning om vad han väger eller hur lång han är. Men storlek 74-80 passar just nu. Har därför börjat shoppa 86. Häromdagen second hand-fyndade jag en vindfleecejacka och ett par hängslebyxor från POP på Butiken Little Copenhagen i Tölö. Bra fynd.

    Det var Björnuppdateringen det.

    I och med att jag kände mig lite snuvig har jag undvikit alla miljöer var det finns folk. Istället har vi hängt hemma och varit ute på promenader längs med Tölöviken och Alpparken. Allt är så fint nu när träden börjar skifta i färger.Dessutom är det perfekt väder när man bara behöver en tröja och Nikis pappas gamla sjömanshatt. Jag hann tyvärr aldrig fick träffa Nikis pappa Kaj. Han gick bort fyra år före jag och Niki träffades.  Ändå vandrar jag runt i hans hatt dagligen. Undrar vad han skulle tycka om det? Att hans svenska svärdotter stulit hans hatt och gjort den till en del av sin uniform. Hoppas att han skulle tycka om mig ändå. Hattjuven. Min klädstil överlag just nu är inte så mycket att hänga i julgranen. Gud vad den är tråkig. Känns som den varit på paus i två år. Tänker göra något ordentligt åt den saken när jag börjar jobba heltid (80% i vår) igen. Vårdpenning är ingen direkt lukrativ inkomstkälla som tillåter roliga utsvävningar. Ja, förutom köpa hus då. Men det är en helt annan grej. På kvällen åkte jag och tog ett coronatest på Drive-in-kliniken i Mejlans. Tror knappast att jag har Corona i och med att Nikis test var negativt. Men Omaolo (Digitala systemet för coronatest) tyckte ändå att jag skulle testas med min snuva så då gjorde jag det. Herregud, vad det var obekvämt. Dom tog testet från min vänstra näsborre och då slog mitt öra lock och jag började gråta på vänster öga. Sen hade jag obehagskänslor i huvudet och huvudvärk i en timme efteråt. Kan det vara normalt? Avslutar det här inlägget med något så kontroversiellt som att dela med mig recept på carbonara med grädde. Är fullt medveten om att carbonara är ett hett ämne som har en tendens att röra upp känslor. Finns få saker som kan få igång folk så mycket som hur man ska laga carbonara. Lite så som jag känner när jag läser inlägg i den Finlandssvenska Feminster-gruppen på Facebook. Att här vill jag inte lägga mig i. Som ett minfält. Precis som carbonara.

    Carbo 2 pers. 

    1. Koka pastan al dente (ta bort en minut av koktiden) med massa salt. Tänk havsvatten. 

    2. Fräs ett paket bacon klippt i bitar alternativt pancetta om du fått tag på det. När kalaset fått lite färg slänger du i en halv hackad lök och två hackade vitlöksklyftor. Låt fräsa med. 

    3. Blanda två deciliter finriven parmesanost med en deciliter grädde. Salta och peppra massor!

    4. Häll av pastan och lägg tillbaka pasta i kastrullen och rör i de båda blandningarna (lökbacon, parmensan,grädde)

    5. Blanda blanda blanda medan kastrullen står på eftervärme

    6. Hacka i en näve persilja. 

    7. Servera på tallrikar med varsin äggula och pepprapeppra!

    Klart.

    Hatar du tanken på att ha grädde i din carbo kan du skippa den och spara lite av pastavattnet istället. Släng då i bara parmesan och på med pastavattnet när du blandar ihop allt. Blir bra det med. Lovar.

     

  • corona,  Helsingfors

    Bjud ut en vän

    Det har minst sagt varit ett tufft år för våra restauranger. Vårens nedstängning var ett hårt slag, men även nu när samhället öppnat upp igen är det svårt för våra restauranger att gå runt. Särskilt lunchtid. I och med att så många fler arbetar hemifrån nu får inte restaurangerna in samma mängd lunchätare som tidigare, inte ens i närheten. Jag vill verkligen att vi ska få ha kvar vårt stora fina utbud av restauranger och att alla som livnär sig på vår matkonsumtion ska ha ett jobb att gå till.

    Uppmanar därför alla här att boka en lunchdejt med en vän på stan. Om ni är friska såklart, men det tror jag alla förstår. Att även om du jobbar hemifrån se till att någon dag i veckan mötas upp med några vänner/kollegor och äta en gemensam lunch. Jag tror att alla skulle må bättre av att se andra människor, äta tillsammans och ge våra restauranger den mängd gäster dom förtjänar. Det är tuffa tider nu och då är det extra viktigt att bry sig lite extra mycket om dom lokala aktörer man gillar och vill ha kvar. Se till att besöka din favoritrestaurang, ta en frukost, lunch, aw eller wolta hem något om du inte vill röra dig bland folk.

    Så hoppas jag att vi snart kommer ut på andra sidan av epidemin och att vi då kan vara stolta över oss själva som hjälpt varandra. Story som finns i både Saluhallen (svinmysigt), Kampen (femte våningen) och Tripla (manhattan) i Böle har ett fantastiskt urval av vällagad lunch varje dag från 11-15. Gillar man frukostmöten finns det även en briljant frukostmeny. Rekommenderar den starkt.


    Flät no 14 i Berghäll serverar också både frukost och lunch. Här väljer man små rätter som man kan dela med en vän. Mys.


    Twisted Street Kitchen på Fredriksgatan (nära tempelkyrkan) blir man aldrig besviken på. Lovar.


    Ps. Använd gärna hashtagen #lounasliike om du delar ditt lunchbesök på sociala medier.

    Puss på er!

     

  • corona,  Landet

    Sånt som tidigare var självklart

    Tillbaka i stan efter en helg i Ingå och även en söndagsvisit i Grankulla. En helg där man verkligen känt att hösten är på ingång. Båtarna är uppe, trädgårdsmöblerna är intagna och badbryggan är tillbaka på landbacken. Imorgon åker mina föräldrar tillbaka till Sverige och jag är tacksam över den tid vi haft tillsammans. Att dom efter många frågetecken fick ta sig till Finland till slut. Det var så konstigt att dom inte fick komma hit i början av sommaren.

    Den lilla pölen mellan mina hemländer blev plötsligt så mycket större. Jag är så van vid att kunna resa fram och tillbaka och har aldrig ens tänkt tanken att det inte skulle vara en självklarhet. Jag får i och för sig resa till Sverige och komma tillbaka hur mycket jag vill, likaså mina föräldrar numera (fastighetsägare), men de två veckorna i karantän efteråt gör det inte lika lätt. Jag hoppas verkligen att vi öppnar upp mer längs med hösten. Att vi snart har ett vaccin och att jag kan resa till staden jag växte upp i och träffa min bror, hans Evelina, barnen, min moster och alla mina vänner.

    Blir lite ledsen över att nu när man verkligen har tiden att hälsa på så kan man inte. En föräldraledighet som blev lite annorlunda än vad jag kanske tänkt mig. Därför är jag också så glad över att mina föräldrar ändå fick spendera lite mer än två månader här. Nu har mina föräldrar fått hänga med Bernie och verkligen lärt känna honom. Det händer så mycket under ett barns första år och det skulle vara så sorgligt om dom missat det. Planen är att dom kommer tillbaka i november (hoppas karantänbiten är borta då) och att jag kanske skulle kunna resa ner till Värnamo senare i höst. Skulle vara så fint med ett coronafritt liv. Något jag inte är direkt ensam att drömma om. Helgen var i alla fall regnig. Men båtar i båthuset fick vi upp. Eller okej. Pappa hade fixat det mesta själv. Men buster hjälpte vi till med. Den bebissäkrade terrassen var lite för blöt för en bebis. Regnkläder på honom nästa gång vi är där. Mina sommarblommor har gjort sitt. Ska plantera murgrönan längs med slänten senare i september. Blommorna slänger jag på komposten. Någon håller på att lära sig att gå<3Han börjar bli så långhårig vår lilla kille. En av de bästa grejerna med höst och ruskigt väder är att man kan tända ljus. Tror inte jag känner någon som bränner mer ljus än jag. På tal om ljus fick vi även uppleva den här fantastiska regnbågen. Wow. På lördagkvällen lagade min mamma Lillys Lax. Recept hittar ni här: Lillys Lax.Bernie och Bernies morföräldrarJag och Niki (mest jag) fick den här fantastiska presenten av mina föräldrar. Har varit sugen på en matberedare ett bra tag och frågade min mamma för någon vecka sedan vad som hände med min mormors gamla maskin. I fredags när jag kom till Ingå stod den här splitternya matebredaren/mixern/råsaftcentrifugen där och väntade på mig. Mamma hade gjort en ordentlig research och det här ska tydligen vara the shit. TACK mamma och pappa. NI ÄR BÄST <3.

  • corona,  Landet

    Med skygglapparna på

    Söndagshälsning! Här fortsätter jag med att leva jag-låtsas-som-att-corona-inte-finns-livet i Ingå. Undviker just nu både samhällspoddar, nyheter och radiokanaler. Jag orkar helt enkelt inte ta in mer. Jag blir så deppig. Orkar inte tänka på ovissheten om vad som händer i världen, hur folk mår, hur folk blir av med sina jobb, hur hårt tryck sjukhusen har, stängda landsgränser, stängda landskapsgränser, katastrofsiffror, aktiekurser. Vill inte se mer av det. Vill inte tänka på att jag inte vet när jag ser min familj nästa gång. Hur gammal Björnie kommer att vara när han nästa gång får hänga med sina morföräldrar, sin moster, min moster, min bror och hans Evelina. Tanken på en sommar utan familjen i Ingå. Nej. Det blir för deppigt.

    Så istället bakade jag en morotskaka. Precis som alla andra bakar jag. Jag bakade i och för sig ganska mycket innan isoleringslivet också, men kanske lite extra mycket bakning just nu. Levererade kaka till grannarna, fick älgbiffar av grannarna och ett nytt pussel (YEY). Åt kaka, älgbiffar, började nytt pussel, läste delar av Kugges bok, matade B med potatispuré, promenerade, lyssnade på ljudbok, nattade B, hade zoom-date med familjen. Plötsligt är söndagen över. Fort går det ändå när man gör allt annat än att fokusera på virus och världen. Tur det.

  • Bernie,  corona,  Landet

    Avsaknaden av Fomo

    Det är egentligen första gången i mitt liv jag är på landet en längre period och känner mig helt avslappnad (om man bortser från världs-kris-ångesten). I vanliga fall har jag alltid tusen olika ställen att vara på vilket gör att jag ofta flänger fram och tillbaka mellan landet och stan. Just nu har jag inga program, inga middagar, inga fikor, AW:n eller babyträffar som väntar på mig. Ingenting väntar på mig i stan annat än en öde lägenhet och tomma gator. Ingen fomo. Det finns ingenting att ha fomo (för mina äldre läsare: fear of missing out) över. Så konstigt. Förstår att jag är priviligerad som bara kan fly fältet till ett hus vid havet med min familj när stadslivet slutar bjuda på aktiviteter. Jäkligt tacksam över det. Ingå har alltid varit mitt safe space och är det kanske extra mycket just nu. Hoppas att Bernie en vacker dag kommer att känna likadant.

    Nu när vi även bestämt oss för att ha Ingå som bas för en tid framöver blir livet också enklare att planera. Vi har en veckomatsedel där alla dagar har en plan och kylskåpet fullt därefter. Dagarna går ungefär i samma mönster med tidiga mornar, kaffe med varm mjölk. Gröt och och bebishäng följt av tre olika sömnstunder för B där jag antingen går på promenad eller sitter i solstolen på terassen och läser. Är så tacksam över att få vara föräldraledig i allt det här kaoset. Jag blev permitterad till 60% sommaren 2018 för att sedan bli uppsagd i en samarbetsförhandling. Jag vet hur pissigt det känns att bli av med jobbet man kämpat för och hur det är att plötsligt bli av med sin inkomst. Jag lider med alla som just nu går igenom samma sak. Som får stabiliteten undanröjd på bara några veckor. Hoppas verkligen att allt ordnar sig snart.

    Det är väl lite så alla känner. Att vi hoppas att det här är över till sommaren. Drömmen om juni, terassvin med massa vänner, klackar på dansgolv, parkpicknickar, besök på vänners stugor, midsommar i Sverige. Ja allt det där som nu är omöjligt.

    Med det sagt tänker jag lämna coronasnacket här på bloggen för resten av veckan och fokusera på roligare saker. Tänker att man någonstans måste få tugga i sig annat innehåll än ett skitvirus.

    Hur som helst vår dag såg ut så här!

    Veckomatsedeln jag så glatt skröt om här ovan. Fisk igår, vegetarisk tacogratäng idag.
    Allt handlat och klart! Lilla killen som slog i sitt huvud idag och grät så där som barn gör när dom slår sig. Första gången det hände i Bernard liv. Han har aldrig slagit sig tidigare och blev nog lite chockad, stackarn. Åt gårdagens rester till lunch. Lax i rödcurry och kokosmjölk med broccoli och ris. Ser ju lite skumt ut så här som rester men lovar att det var semivackert igår.

    Dagens tredje sovstund för Bernard spenderades i skogen. Inte för att han märkte det. Han sov hela turen. Min stil just nu är kanske inte så mycket att hänga  julgranen. Karantänstilen. Tights och en tröja jag fått av min svägis att använda när jag hade gravidmage. Gravidmagen är borta men tröjan har fortfarande den rundade effekten. Men den är så skön att jag inte kan sluta använda den. Jag kan ju knappast vara den enda som går runt i gravidkläder även efter graviditeten va? Sen promenerade vi hem. Jag lagade våfflor i våffeldagens ära och videohängde med Jonski samtidigt. Använde det här våffelreceptet och dom blev verkligen svingoda. Liksom frasiga men samtidigt lite ”tunga”. Tog dock bubbelvatten istället för vanligt vatten. Bubbel är tricket för allt här i livet.