• Brölliseriet

    Förlovningsdageriet

    För ett år sedan gick den där nissen jag numera är gift med ner på knä på en terass i Grekland och höll ett av de finaste av tal till mig. Jag svarade ”Challenge accepted” (referens: How I met your mother) på frågan om jag ville gifta mig med honom. ”Challenge” är för övrigt ett svårt ord för oss rikssvenskar att uttala, men jag tycker ändå att jag skötte det ganska bra. Efteråt poppade han en flaska Moet och vi firade på terassen innan vi gick ut och åt kvällens middag. När vi kom tillbaka slog vi oss ner i solstolarna, drack mer skumpa och pratade framtiden långt in på småtimmarna.

    Ganska mycket har ändå hänt det här året. Vi har jobbat massor, startat podd, kämpat med flyglicenser, begravt min älskade mormor, spenderat stora delar av våren i Ingå, rest tre veckor i USA med min familj, blivit gravida, fått missfall och gift oss. Både fina och mindre fina saker, sådär som livet är.

    Igår kom Niki hem från jobbet med blommor och chilinötter till mig. Det är så fantastiskt att ha Niki som pushar en och muntrar upp en när man är lite deppig. Små och stora gester.

    En annan sak som är lite intressant med de här bilderna är min vikt. Jag vet inte om ni ser det men jag har tydligen gått ner nästan tio kilo sen dess. Allt för att en läkare bad mig slut helt med socker.

  • Brölliseriet

    Min brudklänningeriet

    Jag måste säga att jag älskar min brudklänning. Den är verkligen så mycket jag. Denna vita lilla skapelse kommer ifrån By Malina och det var så roligt att få gifta sig i ett svenskt märke. Längden var dessutom perfekt för att vandra runt på gräsmattor och stenrös med. Slöjan köpte jag på en liten brudbutik i Tölö och var så pass lång att den släpade i marken. Tog av mig den först när jag entrade ”dansgolvet” för vår första dans, konstigt nog är den både hel och ganska ren. Oklart hur det är möjligt. Jag fick frågan häromdagen om jag tänker sälja klänning och slöja vidare men det är någonting jag inte har tänkt. Min klänning är ingen klassisk brudklänning utan en klänning jag kanske kan använda en annan gång. Man vet aldrig. Men framförallt för att den betyder så himla mycket för mig. En klänning som jag kände mig så vacker i och som jag fick säga ja i till min Niki.

    Mitt hår och smink gjordes av min före detta kollega Anne som sminkar för bland annat TV-programmet Efter Nio. Vi jobbade ihop på Min Morgon och jag hade sån tur som lyckades få ut Anne i skärgården på morgonkvisten för att göra mig fin. Jag själv är ganska värdelös på både hår och smink så att få hjälp med den biten var så skönt.

    Smyckena (pärlörhängen, guldarmband, guldhalsband med rubin) lånades av min mamma. Nikis smoking med alla tillbehör köptes från Suitsuply på södra esplanaden (så bra butik) och hans blomma kom från samma florist som buketten.

    Brudbuketten fixades av Ingås lokala florist efter inspirationsbilder från Instagram. Skorna hittade jag på Alexis skoavdelning och är de skönaste klackar jag någonsin gått i. De kanske var mindre vackra på morgonkvisten när den rosa mockan fått sig liiite av en törn men har ett svagt minne av att jag tvättade av dom i handfatet runt halv femtiden på morgonen. Klassiker.

    Bilder av Emilia Nyberg

  • Brölliseriet

    Att vara gift

    Idag har jag varit Lina med ett efternamn jag kan uttala i en hel vecka. Ett efternamn jag hoppas få ha resten av mitt liv. Kul att man som svensk med ett finsk efternamn gifter sig med en finlandssvensk halvtysk kille och får ett svenskklingande efternamn. Lite humor i det.

    Ja, men hur känns det här då? Jo, det känns fantastiskt. Jag är så lycklig hela tiden, för att allting blev så bra. Vårt lilla bröllop med våra 28 gäster blev en kanonfest och jag känner mig lugn på ett sätt jag inte känt på länge. Jag förstår att jag har stormar på jobbet att ta tag i på måndag men det känns som om jag löser det. Vi löser det. Tillsammans. Inte för att vi inte skulle ha gjort det innan vi gifte oss utan mer bara att jag känner att jag har koll på livet. Jag vet vad jag vill. Jag vet vad vi vill. Känns ändå som huvudsaken.

    Fotograf: Emilia Nyberg

    Som svensk vill jag även uppmuntra er andra svenska medborgare att göra er medborgerliga plikt att rösta imorgon. Jag har redan röstat, jag röstade rött. För min del spelar det dock inte så stor roll vad ni röstar på så länge ni röstar rätt. Det vid säga på ett parti som ser människans värde oavsett ras, kön eller läggning. Nu vet ni det.

  • Brölliseriet,  Humleriet,  Jobberiet,  Personligeriet,  Reseriet

    Humleriet

    Vårt hotell sett från luften ser ut så här. Som små hus i en brant uppförsbacke. Fun fact. Tydligen tror många att hotellets egna strand var den som hjälten Odysseus i författaren Homeros berättelse “Odyssén” spolades iland på när hans skepp förliste. Lite spännande ändå.

    Fick annars inte så trevliga jobbnyheter idag, en nyhet som gjorde mig både orolig och ledsen. Jag vet inte om ni har förstått det, men den här sommaren var jobbfronten inte så hemskt rolig. Inte för att jag personligen gjort något dumt utan mer tråkiga grejer från företagets sida. Idag eskalerade det hela lite vilket ärligt talat förstörde dagens känsla ganska ordentligt. Vet inte hur mycket jag får skriva om det hela så, vi lämnar det här. En tung dag i en vacker miljö. Lite så. Kanske bara göra som Margaux Dietz sa till oss på BW när hon inte hittade ett kvitto under en kampanj, ”Det är bara att släppa och gå vidare”.

  • Brölliseriet

    Honeymooneriet

    Vi är tillbaka, på exakt samma ställe som vi förlovade oss på för ett år sedan. Samma byggnad, samma utsikt, samma frukost, samma vi. Älskar det här stället så himla mycket. Ett fem-stjärnigt vuxenhotell på ön Korfu i Grekland som bara får oss att må så himla bra. Slitna som bara den landade vi här i söndags natt direkt efter vårt bröllis. Här är vi nu, njuter, myser, chillar, simmar och solar just precis så som vi ville ha det. Återkommer till vårt  bröllop efter jag fått alla bilder från Emilia. Tills dess får ni hänga med på mooneriet. Puss på er!

    Besökte en av Greklands absolut äldsta vingårdar. Testade viner och köpte vin tillbaka till rummet. En flaska kostade 3€ och smakade helt ok. Rosét som kostade 9€ var sådär. Men hej, support your locals.  Niki fick en ingraverad plånbok från Louis Vuitton av mig i morgongåva. Vad fick jag då? Jag fick en lös diamant, ska enligt min fina man få en ny varje 2.9 i tio år framåt och får göra vad jag vill med dem. Så fint!!!