• Brölliseriet

    Brölliseriet

    Igår träffade jag och Niki vår catering-kung Tinis för planering inför vårt bröllop. Vi drack lite vin och diskuterade menyer, upplägg, färger, blommor, viner, servetter, glas, snaps och mycket mycket mer. Även om vårt bröllop är för nästa år är det bra att vara ute i god tid. Få en koll på budgeten från början så att vi inte får en chock mitt i allt känns ändå som en vettig grej.

    Jag har den senaste tiden känt mig så opepp på allt med bröllop. Har bra velat vandra in i magistraten och få det hela överstökat, snabbt och effektivt. Men sen så vet jag innerst inne att både jag och Niki är partyälskare. Skulle vi skippa vårt livs party skulle vi ångra oss. Vi vill ha en fest för alla våra vänner. En avslappnad, rolig fest med massa konstigheter. Menyn blev verkligen inte en klassisk bröllopsmeny utan något helt annat. Tror det blir bra. Än så länge är vi överens om att vi skippar buffé och kör all in bordsservering, fyra rätters och ingen bröllopstårta. Ingen av oss gillar tårta och båda tycker att det där med att skära upp en tårtbit tillsammans känns lite lame. Ja, eller det passar inte oss. Vi kommer inte heller att ha ett honnörsbord och sitta ensamma eller för den delen på rad med våra föräldrar. Vi sitter vid ett vanligt bord som vanliga människor. Tror det blir kalas.

    Men ja, efter igår var det första gången på flera månader jag kände mig pepp på bröllop igen. Kul!

  • Brölliseriet

    Bröllopslokaleriet

    Ni vet när man inte är på topp men ändå tvingar ut sig själv på äventyr och någon gång där i mitten av projektet smått hatar sitt val? Den känslan slog mig när vi sjuka och trötta med en överenergisk hund promenerade genom en svinkall ö för att spana in vår bröllopslokal. En ö jag och Niki ofta har efter-jobbet-dejter på under den varma delen av året. När ön är solig, varm och full av japanska turister. Därför var kanske konstrasten extra brutal idag, möjligtvis också eftersom vi befann oss i vårt dramatiska sjuka tillstånd. Men så fort vi klev in i vår lokal kändes ändå båtresan och vinden värt besväret. Så himla fint. Älskar verkligen den där ön.

    Eftersom vi inte var på topp tog vi bilen till färjan och parkerade den bokstavligt talat fem meter ifrån färjefästet. Så nöjda över just det beslutet när vi kom tillbaka. Ibland förtjänar man att vara lat. Bara så ni vet. När vi kom hem tryckte vi på länken och godkände därmed vår beställning på lokalen. Känns bra. Blir nog bra det här med att säga ja på en ö som en gång i tiden var svensk och numera är finsk.