corona,  Landet

Med skygglapparna på

Söndagshälsning! Här fortsätter jag med att leva jag-låtsas-som-att-corona-inte-finns-livet i Ingå. Undviker just nu både samhällspoddar, nyheter och radiokanaler. Jag orkar helt enkelt inte ta in mer. Jag blir så deppig. Orkar inte tänka på ovissheten om vad som händer i världen, hur folk mår, hur folk blir av med sina jobb, hur hårt tryck sjukhusen har, stängda landsgränser, stängda landskapsgränser, katastrofsiffror, aktiekurser. Vill inte se mer av det. Vill inte tänka på att jag inte vet när jag ser min familj nästa gång. Hur gammal Björnie kommer att vara när han nästa gång får hänga med sina morföräldrar, sin moster, min moster, min bror och hans Evelina. Tanken på en sommar utan familjen i Ingå. Nej. Det blir för deppigt.

Så istället bakade jag en morotskaka. Precis som alla andra bakar jag. Jag bakade i och för sig ganska mycket innan isoleringslivet också, men kanske lite extra mycket bakning just nu. Levererade kaka till grannarna, fick älgbiffar av grannarna och ett nytt pussel (YEY). Åt kaka, älgbiffar, började nytt pussel, läste delar av Kugges bok, matade B med potatispuré, promenerade, lyssnade på ljudbok, nattade B, hade zoom-date med familjen. Plötsligt är söndagen över. Fort går det ändå när man gör allt annat än att fokusera på virus och världen. Tur det.

2 Comments

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras.