Hemmatisdag

Idag har vi gjort absolut ingenting. Bara varit hemma och tagit det lugnt och chillat. Kanske för att vädret ute inte känts så lockande och kanske för att januari aldrig verkar ta slut. Men lusten att släpa ut mig själv, lillbjörnen och vagnen på stan fanns inte. Imorgon har vi fyra programpunkter och kommer knappt vara hemma på hela dagen så kanske bra med en ordentlig hemmadag.

Har även tänkt en hel del på barnaskapande. Har hört så många historier runt omkring mig den senaste tiden om vänner och bekanta som inte har haft den turen som vi har med att bli föräldrar. Hur par kämpar med cystor, ivf:er, missfall och återkommande mens varje jäkla månad. Det har fått mig att känna mig extra tacksam över hur bra det har gått för oss. Att Bernie ens finns, att graviditeten och förlossningen gick bra, att B är frisk, att jag är frisk. Saker som egentligen inte alls är självklara. Det är så många som kämpar där ute, som vill och försöker. Där det här med att skapa en familj är så svårt och så ångestladdat. Att något som kan vara så enkelt för vissa kan vara så svårt för andra. Orättvist.

När jag ändå skriver om olika upplevelser av barnaskapande vill jag även passa på att tipsa om Amandas blogg. Amanda och jag fick barn nästan samtidigt och ändå har vi helt olika berättelser. Jag grät när jag läste Amandas förlossningsberättelse och är så glad att både hon och hennes son Oliver idag mår bra.