Random

Första långa svaren

Tusen tack för alla frågor. Behövde som tur inte ringa min mamma och be henne skriva en i brist på frågor från er. Hehe. Lider just nu av lite skum dygnsrytm och sjuhelvetes nackspärr. Dygnsrytmen beror på min sons iver att vara vaken förra natten och nackspärren på konstiga amningställningar. Äter burana och hänger med en värmekudde i väntan på bättre tider för nacken. Hur som här kommer svaren på de första frågorna.

 

Alexandra frågar:

Hej och tack för en trevlig blogg som alltid lämnar positiv fiilis efter lösning.

Vi (eller jag) har inte tröttnat på barninläggen än.
Nu några frågor/funderingar.

1. Så färska föräldrar som ni är, kan ni redan säga något om vilka bebisprylar som påriktigt behövs och vilka inte? Fattar såklart att de är olika från barn till barn men berätta gärna om era erfarenheter hittills.
2. Kan ni berätta mer om Bernies namn? Tycker de är så gulligt och vill gärna veta mer om hur Bernie blev Bernie. Har han redan klart något andra namn?

Stort grattis ännu!

Svar:
Tusen tack Alexandra. Skönt att höra.
Förstår den här frågan till 100%. Googlade själv sönder mig på just bebisprylar innan Bernie kom. Är såklart medveten om att man inte behöver ha allt, men många saker gör livet enklare. Man väljer själv vad som känns viktigt för en. Men vad vi verkligen har använt och vad jag är glad över att vi skaffade innan: 

1.

  • Vattenflaska. Det här är såklart till dig själv och inte till bebin. Köpte den här från Ikea och den har varit guld. Tanken var att ha den på förlossningen så att man kunde dricka även om man låg ner. Använde den under hela sjukhusvistelsen men även nu efteråt är det den jag dricker ur. Man blir nämligen extremt törstig när man ammar, så varje gång jag ammar fyller Niki på den här och ställer vid min sida. BRA KÖP!
  • Filtar. Flera i mjuk bomull och gärna en i ull (min mamma stickade en fantastisk i merinoull). Filtar är perfekta att använda till lite allt. Svepa in bebin i, ha i babynestet, på bebin i babyskyddet. Det händer en hel olyckor med dessa så det är bra att ha flera.
  • Muslinfiltar och små handdukar. Köpte två tio-pack minihanddukar från IKEA och dom är helt bäst för blöjbyten och i princip allt annat. Muslinfiltarna är superbra att torka mjölk med, ha under blöjrumpan eller vad som annars. Det går åt en hel del av dessa. Jag köpte dessa. 
  • Vår åkpåse i fårskinn som vi har i vagnen (tack mamma och pappa) har hållit honom varm på promenader utan att han har behövt massa andra kläder på sig. Sjukt smidigt att bara stoppa ner honom där och gå ut. Dessutom ser det så mysigt ut.
  • Blöjor i storlek 1. Herregud, killen förbrukar mer sådana i dygnet än vad jag trodde var möjligt. Köp på ett lager.
  • Vagnen (tack Bernies farmor) är verkligen svinbra. Vissa tänker att man ska vänta med att köpa en vagn för att se om ens barn gillar att rulla. Men vet inte hur människor utan vagn tar sig runt? Vi valde mellan Bugaboo Fox och Donkey och så här två veckor in är vi nöjda med vår Donkey.
  • Skaffa ett bra babyskydd med Isofix. Så sjukt smidigt att bara klicka fast skyddet på en sekund. På tal om det, se även till att köpa en adapter till vagnen så att du kan klicka på babyskyddet där också. När jag åkte till Ingå ensam i helgen klickade jag på skyddet på vagnen, lastade den full och rullade ut till bilen. På så sätt fick jag med allt på en gång. Smidigt. Vi köpte denna.
  • Pyjamas. Vi har i princip bara klätt Bernie i pyjamas och overaller. Hade inga kläder i storlek 50 så vi fick snabbshoppa några pyjamasar/overaller från Lindex och Polarn och Pyret efter hemkomsten eftersom allt annat var sjukt stort på honom. Men just ”onepieces” är smidiga att klä på och av vid alla tusen blöjbyten och han verkar mest bekväm i dom.
  • Korgen som vi specialbeställde från Kokori (handgjord av kvinnor i Ghana) sover han mer än gärna i dagtid. Det härliga med den är att man bara flyttar med honom när man byter rum. Så något i sovväg du kan flytta på när hen ligger i är himla bra.

Saker som vi inte har använt (än så länge).

  • Bedsidecriben har vi än så länge inte lyckats få honom att sova i. Vi försökte hela förra natten med resultatet att ingen av oss tre sov. Vid sextiden på morgonen gav jag upp och lät honom sova bredvid mig. Jag vet att det inte rekommenderas att sova ihop med sitt spädbarn men det verkar inte Bernie bry sig om. Så svårt det där. Nåja, så småningom hoppas jag att han vill sova i egen säng.
  • Bärselen. Vi fick en Babybjörn Air one (tack M&P) som vi kan använda både mag och ryggläge vilket vi helt säkert kommer att göra så småningom. Vi försökte testa selen häromdagen men insåg när vi läste instruktionerna att vår lilla kille är för liten för selen. Han måste vara över 56 cm lång innan han får flytta in där. Så vi kommer säkert få användning av den när han är lite större. Så här i efterhand kanske vi borde ha skaffat en bärsjal också för den första tiden innan selen.
  • Bodys har vi knappt använt i och med att alla är lite för stora och vi har mest klätt honom i overaller. Men så småningom inser väl hans föräldrar att han borde ha kläder på sig dagtid och inte bara pyjamas. Men gud vad pyjamas är smidigt!

2. Bernies namn ja. Hur blev det en Bernie? Jag var som jag skrivit om tidigare gravid förra sommaren och då kallade jag och Niki typen i magen för Donald som ett internskämt. När jag fick missfall skämtade vi lite i misären om att det helt enkelt inte var meningen att få en Donald. Att vi satsar på en Bernie Sanders 2019 istället. När jag plussade i våras satte jag testet och en lapp med texten ”Bernie 2019” i en låda och gav till Niki när han kom hem från jobbet. Sedan dess, innan vi ens visste att Bernie var en pojke så kallade vi honom för Bernie.

Under de följande månaderna har vi haft långa namndiskussioner om vad Bernie ska heta på riktigt, där vi bollat med tiotals namn. I slutändan valde vi mellan Bernhard och Stellan och tänkte att vi tar det beslutet efter förlossningen. Sen var det bara självklart att han ska heta Bernhard och inget annat. Den tyska stavningen av namnet ville min halvtyska man gärna ha. Så blev det Bernhard med H. I och med att både min och Nikis pappa heter/hette Kaj så blev Kaj även ett självklart val av andranamn. Kaj Bernhard är hans namn där Bernhard är tilltalsnamnet. Bernhard betyder ”stark som en björn” och det känns som att det passar honom bra. 

Jennifer frågar

Saknar du att jobba? Känns det skönt att inte jobba? Tänker man ens på det med en ny liten bebis i livet?

Har du några saker du absolut vill få gjort nu när du är föräldrarledig?

Svar: Hallå bästa Jennifer! I och med att jag fick ett nytt jobb samma vecka som jag fick reda på att jag var gravid hade jag en hel del känslor kring det här. Kände mig som en jäkligt dålig arbetstagare och funderade in i det sista på om jag skulle fortsätta jobba under föräldraledigheten. Brottades med att vara svinglad för min egen skull och dåligt samvete å jobbets vägnar. I slutändan valde jag att helt koppla bort jobbet och det är något jag nu är så glad över. Jag kollar ibland in Slack (jobbets chatkanaler) för att se hur det går med några av mina egna kunder men inget mer än så. Jag tänker inte alls jobb och stressar inte längre över att jag inte jobbar. 

Något jag skulle vilja få gjort under föräldraledigheten är kanske att jag vill ta mig en ordentlig funderare på vad jag egentligen vill i livet. Passa på att reflektera över vad som egentligen är viktigt och var jag vill vara. Mål? Kanske få en bättre förståelse för vad jag brinner för.

 

Ulla-Stina frågar: Hej Lina! Stort grattis till bebben och hoppas du njuter av bebis-tiden Såg att det redan var tangerat i nån slags kommentar tidigare, men tänkte fråga lite hur ni har tänkt med bilder av bebben på sociala medier, typ blogg och sånt. Frågar för det har varit sånt himla liv om det där jag bor i USA – det var den lilla texten t.ex: https://www.newyorker.com/culture/cultural-comment/instagram-facebook-and-the-perils-of-sharenting som väckte debatt i min vänskapskrets (där alla, eller typ nästan alla, har barn). Själv har jag tre, och med de två första satte jag bilder av bebisarna, men sen läste jag artikeln och, tja, fick mig en ordentlig funderare på barns val att vara eller inte vara i den digital världen och risker med bilder etc, så bestämde mig för att inte göra det med min tredje… Skulle gärna höra dina tankar om det, du brukar vara så klok


Svar: Hej Ulla-Stina. Tack!! Som du själv redan lagt märke till så svarade jag redan på en liknande fråga under det här inlägget. Som sagt så är det en fråga jag inte riktigt hunnit fundera så mycket över. Fick aldrig den här frågan som hundägare. Hehe. Jag och Niki har pratat om saken hur vi tänker som Bernies föräldrar och vi tänker att det är en fråga som vi nog får återkomma till flera gånger under hans liv. Jag vill inte hänga ut mitt barn, eller publicera texter eller bilder som kan tänkas skada honom, hans integritet eller hans relationer med andra människor, eller påverka negativt andra människors syn på honom. Varken nu eller vad som kan tänkas komma att skada honom senare.

Med det sagt tror jag inte att han just nu när han är så liten tar någon skada om att jag bloggar om mitt liv med honom inkluderat. Däremot får jag nog ta mig en ordentlig funderare när han är lite äldre, har en personlighet och ett utseende som inte bara är en bebis. På samma sätt som jag aldrig bloggar om mina egna relationer till andra utan alltid utgår i från mig själv tänker jag att jag på samma sätt också ska respektera Bernie. Men ja, får nog återkomma mer till det här i framtiden. Tack för artikeln 🙂
Ps. Du får gärna berätta hur du tänker om saken.

 

Eva Frågar: Hej!

Hur tänker ni kring Bernies kontakt till Sverige, har ni tänkt flytta dit nångång eller bo kvar i Finland hela hans uppväxt?

Hur många barn är drömmen?

Tack för bloggen 🙂

Svar: Hej Eva och tusen tack! Bernie fick automatiskt dubbelt medborgarskap vid födseln och han kommer därför även att ha dubbla pass. Reser han ensam med Niki får han resa på finskt pass och ensam med mig så får han resa på sitt svenska. Vi måste till ambassaden och fixa ett samordningsnummer men efter det borde han vara registrerad och klar i Sverige.

Ibland tänker jag att det är lite absurt att mitt barn förmodligen kommer att tala finlandssvenska och inte rikssvenska som jag. Jättekonstig tanke. Men vi vet inte heller om vi blir kvar här resten av livet eller om vi flyttar någon annanstans någon dag. Just nu känns Finland helt rätt men man vet aldrig om något ändras. Annars tänker jag att Bernie ska få spendera tid i Sverige några gånger per år och hänga med mina vänners barn. Dessutom kommer jag som hans svenska mamma göra allt jag kan för att lära honom hur Mango uttalas, att det inte finns en get i budget och att man inte söker människor man vet var dom finns.

Tror det blir bra.

Sen kommer hans farmor prata tyska med honom och vi hoppas att han precis som sina yngsta kusiner lär sig tyska genom henne.

Hur många barn som är drömmen är väl egentligen tre. Men tänker att vi börjar med ett barn och ser hur det går. Man kan ju ändra sig på vägen 🙂

Svensk midsommar i Småland.

 

8 Comments

  • Heidi

    Hey, är det faktiskt så som du skrev, att Bernie måste ha samma lands pass som det föräldern har som han reser tilsammans med?! Aldrig hört något om det.

    Jag är finsk, pappan är norsk. Barnen har finsk pass o är bara finska medborgare (tills vidare, går ju lätt att få norsk medborgarskap). Vi bodde i finland och såg inte något behov för norsk pass. Nu flyttade vi till norge, o har tänkt skaffa norsk medborgarskap till barnen men är lite i tvekan om vi också behöver norsk pass. Blir bara flera pass att förnya 😅

    • Lina

      Heey! Nej, där har du rätt. Det spelar säkert ingen roll. Men jag tänker lite så att det kanske uppfattas som mer legit när man reser med sitt barn som har samma medborgarskap som en själv. På samma sätt som att vänner till mig har blivit ifrågasatta under resor när de har haft annat efternamn (oftast mamor som behållit sitt flicknamn) än sina barn så tänker jag att man kanske inte blir ifrågasatt om allt stämmer? Vissa länder frågar lite mer än andra.

      Hur kommer det sig att dina barn inte fick norskt medborgarskap i och med att deras pappa är norsk? Fungerar det annorlunda där?

      men hey, no stress 🙂

  • Lottan

    Jag är australiensisk medborgare och när vi har rest internationellt med barn har jag valt att resa på mitt australiensiska pass av samma anledning som dig, Lina. Min dotter har dubbelt medborgarskap men har inget finskt pass (orka hålla på och förnya pass vårt femte års tänkte vi) och då har det varit naturligt att både hon och jag rest (även till Finland) som australiensare. Vid gränskontrollerna i Europa frågar dom ibland om vi har europeiska pass och varför vi isf inte reser på dom, men det har aldrig varit några problem. Till och från Australien måste man som australiensisk medborgare resa med australiensiskt pass men det är en helt annan sak.

    • Lina

      Coolt med Australien. Där har ni ett liiite längre avstånd än vi med Sverige-Finland. Var bor ni nu?

      Ja, kanske så jag också tänker. Att det känns som om man borde resa med samma nationalitet som sitt barn. I slutändan är det kanske mer av en viktig grej för mig i och med att vi bor i Finland, mitt barn kommer prata finlandssvenska att jag vill att han ska ha någon form av svensk identitet också. Ett pass känns ganska tydligt.

  • Linda

    Är också 100% team pyjamas när dom är så här små! Orka hålla på med byxor och krångliga bodies och strumpor som bara ramlar av….

    • Lina

      Ja, eller hur? Särskilt eftersom man byter blöja sådär 10000 gånger per dag och då vill man snabbt och enkelt kunna få av kläderna. Hur går det för er och er lilla? Går allt bra? Kram!

  • Ulla-Stina Björkö

    Hej, tack för ditt svar om min fråga kring att posta bilder av sina barn, s.k. sharenting, på sociala medier, jag passar på att svara eftersom du bad mig göra det 🙂

    Jag tycker kanske inte att det är en fråga som man kan fundera på senare, då barnet som du säger är lite äldre, har en personlighet och ett utseende som inte bara är en bebis: för mig blev det sist och slutligen en fråga om mitt sista barns val att själv få bestämma om han vill vara i den offentliga digitala världen eller inte, som foto på t.ex. facebook eller på en blogg ochså tänkte jag att om jag postade bilder av honom så skulle jag neka honom den rätten. Det är lite som artikeln jag länkade till säger, att vi verkligen uppmuntras av den sociala medie-världen att posta många och ofta väldigt intima bebis-foton, typ amnings-foton eller bilder av en halvnaken bebis som ser gullig ut, för att det ska vara kul att följa oss på insta och bloggen.

    Jag har funderat väldigt mycket, och det var inte alls ett lätt beslut – med mina två första barn postade jag bilder etc. Sen jobbar min sambo med IT/säkerhetsfrågor och har en del kontakter vid interpol som berättar hur många oksyldiga bebis-foton som föräldrar har postat på typ bloggar som sen hamnar upp på pedofil-forum och används till identitets-stölder senare, och det blev liksom sista droppen för min del. Jag tror att man i den sekund man postar bilder offentligt tappar kontrollen över vad som händer med dessa bilder. Så beslut fattades att inga foton läggs ut av min son från början. Sen har jag liksom ingen 18-års åldersgräns i stil med att min son ska inte få vara i den digitala världen före han blir myndig, men jag vill gärna att han ska ha rätten själv att bestämma vad han vill vid en ålder då han är kapabel att göra det, typ 10-12 år (det är ju ingen vits att fråga en 3 åring om han eller hon vill vara på blogg bild då han eller hon inte förstår konsekvenser av sådana beslut…).

    Allt väl 🙂
    U-S

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras.