Random

Veckan

 

Jag har kanske inte varit den mest produktiva arbetstagaren den här veckan. Det går lite upp och ner, men det blir i alla fall lättare för varje dag som går. Alltid något.

Vi har dessutom en fluffig liten labradoodlevalp på kontoret som hittills gjort ganska mycket fanskap. Igår åt han jord ur en kruka, sen attackerade han min väska och efter det höll han på att kvävas av en plastpåse. Tydligen var det bara jag i rummet som visste hur man bänder upp käkar på en valp och drar ut plast från halsen. Som Niki (som är väldens bästa man, tack livet för att jag hittade honom) sa häromdagen. Att det är inte konstigt att jag känner mig fattig utan hund. Jag har haft hund i mitt liv sedan 1998 med två års paus. Att ha hund för mig är mer normalt än utan. Jag är ingen människa utan hund. Att bända upp hundkäkar är lika normalt för mig som att cykla. Det sitter i märgen.

Efter gårdagens arbetsdag var jag på något så otippat som Väntans café på Luckan. Jag vet inte riktigt hur det hände. Såg en facebook-annons om saken tidigare på dagen men tänkte inte mer på det. När jag var på väg hem gick jag förbi Luckan som i princip ligger två hus bort från mitt kontor och helt plötsligt satt jag ner i en ring bland massa andra gravida och nyblivna mammor och snackade känslor i två timmar. Tror i och för sig att jag behövde det. Ibland tar benen helt enkelt över.

Efteråt bjöd Niki mig på alkoholfri skumpa på Stockas takterass. Där satt vi i solnedgången och pratade Milla och smyglyssnade  på paret bredvid första dejt. När vi druckit upp åkte vi ner till Delikatessen, köpte grillad kyckling, skotrade hem och lagade en kycklingsallad. Kollade på två avsnitt av den spanska serien La casa del papel och drack te i soffan. Är ändå ett stort fan av just vardag.

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras.