Gravid

Vecka 22

Vecka 22 och 53% av graviditeten har gått. Jag byter numera vecka på lördagar (innan var det tisdagar), så varje lördag när jag vaknar väcker jag Niki med att berätta vilken frukt Bernie är nu. Den här veckan är en Papaya som är 26,7 cm lång och väger i början av veckan 360 gram och i slutet 450 gram. Känns som om han just var ett blåbär.

Från och med i lördags känner jag dessutom tydliga sparkar från honom. Tidigare har det mer varit små rörelser men nu är det ordentliga kickar som man även kan känna om man håller handen på magen. Så himla coolt (och lite weird). Egentligen var det väl konstigt nog först efter att jag började köpa lite saker till honom som jag började våga tänka mer på att Bernie faktiskt är våran bebis. Underligt hur mycket verkligare det hela blev bara att köpa några bodysar. Nu när jag dessutom känner honom ofta och mycket blir det bara ännu mer verkligt. Känner hur jag släpper ner garden mer och mer för varje vecka som går. Som att andas ut och släppa små stenar från bröstet.

Måendet är helt okej. Som jag skrev tidigare kollade jag mina blodvärden förra veckan och fick efter det börja knapra järn. Borde göra mig lite piggare. Annars mår jag bra. Spydde förra söndagsmorgonen men innan dess var det vecka 15 jag spydde senast. Matlusten är fortfarande sådär. Jag äter gärna men har ingen fantasi till vad jag ska laga för mat eller vad jag egentligen är sugen på. Har inga cravings vad jag vet. Sover gör jag bra och klarar mig sällan efter tolv på kvällen innan jag kastar in handduken.

Magen är lite större men än så länge kan jag i princip använda alla mina vanliga kläder utom jeansen. Har inte köpt ett enda gravidplagg och har som mål att köpa så lite som möjligt av den varan och använda mina vanliga så långt det bara går. Kanske måste köpa ett par gravidjeans eller två på hösten. Vi får se sen.

Humöret är för det mesta bra. Grät häromdagen för att jag saknade mina Värnamokompisar (hehe) men annars gråter jag sällan. Om det händer beror det oftast på att jag är hungrig eller väldigt trött. Lite som en light-version av ett barn. Nej, men för det mesta mår jag bra. Är så himla glad över att Bernie hänger med och kickar på mig inifrån. Han får gärna fortsätta med det i 17 veckor till. Den där typen som är vårt barn.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.